Jag minns det så väl, hur Damkronorna i Sotji 2014 genom en medalj skulle visa att framtiden faktiskt är ljus för det här landslaget. Att det visst finns anledning för småtjejer runtom i landet med blågula drömmar att börja spela hockey. Men förlusten mot Schweiz i bronsmatchen innebar i stället starten på en lång utförsbacke.
Leif Boork tog över som förbundskapten med löften om att göra Sverige till ett OS-medaljlag på nytt. Det lät lovande när han tog vid. Boorks namn var oväntat men ändå lite kittlande.
Men i stället för en spännande resa med en av svensk hockeys största profiler vid rodret blev det en mardröm för många av spelarna i landslaget.
Leif Boork ville diktera och bestämma in absurdum, han vägrade lyssna på sina spelare. Framför allt om deras åsikter såg annorlunda ut än hans.
Han skapade en atmosfär präglad av rädsla. Landslagsspelarna straffades hårt om hans regler bröts och de tvingades ofta ställa sig upp och be om ursäkt inför resten av truppen om de gjorde fel.
Det gick så långt att spelarna fick nog, vände sig till förbundet och krävde en ny förbundskapten. Någon som behandlade dem med respekt. 14 landslagsprofiler stod till en början bakom kravet – men en olustig och högst opassande tystnadskultur startades från förbundshåll: Håll käften eller sluta i landslaget.
Vi vet hur det gick. Spelare efter spelare fick kalla fötter och valde att backa av rädsla för att förlora sin landslagsplats. Det var bara stjärnorna Emma Eliasson och Jenni Asserholt som stod på sig – och de fanns som bekant inte med på isen i dag när Sverige krossades av Finland i OS-kvartsfinalen i Pyeongchang.
Varför lyssnade inte förbundet på sina spelare?
Varför var det viktigare att ta en mans parti?
Med facit på hand var det ett både korkat och märkligt beslut.
Under de fyra senaste åren har Damkronorna tappat mark inte bara mot Finland. Nu är man snart ifrånsprungna även av lag som Ryssland, Japan och Schweiz.
Sverige har en av världens bästa damhockeyligor i SDHL, men ett landslag som inte längre håller måttet. Det är lätt att jämföra Finland och Sverige, två landslag som jobbat med ungefär samma förutsättningar. Medan Finland tycks ha gjort allt rätt och blivit ett av världens absolut bästa lag har allt gått i motsatt riktning för det svenska landslaget. Det här är första gången någonsin som Damkronorna missar en semifinal på OS. Historiskt dåligt alltså.
Nu kommer ett välbehövligt förbundskaptensbyte för Damkronorna. Ylva Martinsen tar över och en ny resa kan börja.
Men det räcker inte där. Nu måste det svenska ishockeyförbundet börja ta sitt landslag på allvar. Skapa bättre ekonomiska förutsättningar, lyssna på sina spelare och framför allt visa att det finns en vilja att utveckla svensk damhockey.
Annars kommer det inte ens att räcka till kvartsfinal i Peking 2022...
...och alla småtjejer runtom i landet kommer att välja bort hockeyn för fotboll, handboll, skidskytte och längdskidor.