"Min familj kommer från Kiruna och Lisas familj kommer också. Det blir också många vänner och kollegor på plats", säger Emma Eliasson inför hyllningen på fredagkväll.
Emma Eliasson, 34, öppnar dörren till villan hemma i Rutvik. Hon har en stor kopp kaffe i handen och berättar att hon behöver minst två till för att kunna starta dagen på bästa sätt.
Här bor hon tillsammans med sambon Lisa och deras son Olle, två år.
De har renoverat sedan de köpte huset för snart två år sedan och Emma har gjort det mesta själv.
– Jag jobbade nio månader som snickare samtidigt som jag spelade i Munksund och det gav mig självförtroende att använda alla typer av verktyg. Sedan får man googla sig till resten. Jag var lite nervös när jag skulle dra om fläktsystemet, men det gick bra, säger hon.
Det är sex år sedan hon avslutade sin hockeykarriär och i kväll ska den förra backen hyllas för sina insatser i Luleå Hockey/MSSK.
Hon har utsetts till LHF Hero som första kvinna och innan nedsläpp mellan Luleå Hockey-Frölunda i SDHL kommer hon att få ta emot folkets jubel.
– Jag jobbade sent en kväll och Stefan Enbom (vd i Luleå Hockey) ringde. Men va fansen? Enbom, vad vill han? Nu ska jag bli tränare, tänkte jag. Nej skämt och åsido. Jag blev jätteglad och överraskad. Jag tycker det är ett superbra initiativ av Luleå Hockey i och med den strategi man har att vara en jämställd förening, säger Emma Eliasson och fortsätter:
– De hade kunnat göra det på vilken grå, tråkig tisdag som helst, men väljer att göra det i samband med den här Norrbottensmatchen (en match för lika villkor mellan killar och tjejer med fri entré). Jag tror det kan bli bra drag och det är kul att de gör en sådan stor grej av det.
Emma och sonen Olle hemma i huset i Rutvik.
I dag lever Emma Eliasson ett liv långt ifrån elithockeyn som tidigare var hennes allt. Hon spelar fotboll med Notviken i division 3 och har nyligen debuterat i Notas innebandylag i ettan.
Ishockey blir det inte så mycket av, men ibland kan det hända att hon står och dribblar i hallen.
– Om jag nu ska ha någon form av konstform så var hockey min konstform. Jag gillade att känna ett flow när jag dribblade. Det kan jag sakna så jag brukar göra det ibland, säger hon.
I samma veva som Eliasson la skridskorna på hyllan var hon klar med sin utbildning till ekonom. I dag jobbar hon som entreprenadingenjör på Civil Works Nordic som är ett dotterbolag åt BDX.
Visste du vilken inriktning du ville ta efter hockeyn?
– Nej, det var faktiskt en ren slump. Jag var på en basketmatch, och jag minns det här så tydligt för jag hade varit på topptur helgen innan och hade fruktansvärda skavsår. Jag står där mitt i vintern med birken-tofflor för att jag inte kunde få på mig skor och då stegar Anna Jonsson (dåvarande klubbdirektör i Luleå Basket och HR-chef på BDX) fram till mig och säger "Hej, jag vill anställa dig".
Vad sa du då?
– Jag bad om ursäkt för att jag inte hade skor på mig (skratt). Vi träffades senare och jag fick en anställning över sommaren och sedan blev jag kvar.
Du blev verkligen headhuntad.
– Ja, i birken i mars (skratt).
Det är så man får jobb i Norrbotten?
– Precis (skatt).
Nu är det ett tag sedan du slutade, men har det varit lätt att byta liv?
– Ja, det var det ändå. Jag var tokless och ville bara ut ur bubblan, så det var inget problem alls. Nu när jag reflekterar över det så var det helt rätt beslut, säger Eliasson som slutade som 27-åring:
– Jag var utmattad av det livet med 100 procent sysselsättning på sidan och 100 procent hockey, som jag hade levt under en väldigt lång period. Jag saknar ju hockeyn, det gör jag. Kanske inte elitidrottandet, men spelandet.
Emma Eliasson jublar efter att ha vunnit SM-guld mot Linköping 2016.
Emma Eliasson hade spelat tre säsonger med Munksund-Skuthamns SK när klubben slogs ihop med Luleå Hockey 2015. Hon blev direkt lagkapten för satsningen och tog laget till det första guldet.
Samma säsong utsågs hon till hela seriens bästa spelare och hade dessutom flest assist och mål för backar i hela ligan.
– Det kändes som en drömsaga. Det är inte bara att flytta ett helt lag och byta stad. Jag skulle inte säga att vi hade det bästa laget på pappret, vi var underdogs, men vi fick den där knuffen i ryggen av föreningen och kände förtroende. Vi hade också Luleåfans med oss. De var vår sjätte spelare.
Laget började säsongen med att bestiga Kebnekaise.
– Vi hade delats upp i olika tältlag och varje lag skulle ha med sig mat för att klara resan. Det självklara är att ta med sig torrmat som är lätt att bära, men ett lag bar upp tio stycken bullens pilsnerkorv. De var helt färdiga när de kom till fjällstation. Vi var åtta som tog oss upp till toppen och de klarade det inte (skratt)
Vilka var det?
– Ida Boman och Zsofia Jókai, bland annat. Och Fredrik Glader var inte i närheten av att klara det heller. Men hade gjorde ett försök och var tapper.
Vad betydde han i den här satsningen?
– Han var rätt person på rätt plats. Vi behövde en sån tränare för att det skulle bli så bra som det blev. Mycket hängde på att han hade drivet och drev frågan, såg möjligheterna. Han gav oss en sinnesstämning att det inte kommer vara något problem, det är bara att köra.
Eliasson tycker Luleå Hockey började i rätt ände när man förde samman klubbarna.
– Ibland kan det bli moment 22 och man får publicitet när man förtjänat det, men klubben hade samma marknadsföringsstrategi som för herrarna och vi skulle synas i samma uträckning. Då skapade man den här hajpen också.
Det har blivit fem guld till efter 2016. Vad är nyckeln till att laget fortsätter vinna?
– Det gäller att värva rätt spelare. Det känns som att Luleå Hockey inte har slappnat av utan fortsatt och inte varit nöjd. Samtidigt har andra inte riktigt hakat på eller gjort det i samma utsträckning. Försökt, absolut, men inte lyckats lika bra som vi gjort. Luleå har fortsatt driva på utveckling för att vi tjejer ska ha bra förutsättningar, inte bara i Luleå utan generellt lyft frågan och stridit för vår sak.
Du gjorde "bara" två säsonger i Luleå Hockey, men är än i dag väldigt förknippad med laget och har en status som en av de allra största. Hur känns det?
– Jag har aldrig tänkt på det så, men jag tycker det var rätt av Luleå Hockey att profilera spelare. För att laget skulle få fäste och locka publik måste man lära känna karaktärerna och det var jag, Karvinen, Nordin och Fällman som blev ansiktena utåt, säger hon och fortsätter:
– Jag brukar skämtsamt säga att jag gjorde avtryck på gott och ont (skratt). Det är därför jag blir ihågkommen.
Hur menar du?
– Äh, jag vet inte, men jag är en stark karaktär som säger vad jag tänker och tycker, och det kan vara på gott och ont.
Dåvarande förbundskapten Leif Boork och Emma Eliasson vid guldfirandet 2016.
Vi kommer oundvikligt in på Leif Boork, som var förbundskapten för Damkronorna 2014-2018. Han petade Emma Eliasson som då var en av lagets stora stjärnor. Med sina 252 landskamper är hon en av de allra främsta spelarna som Sverige har haft.
– Allt startade med brevet som vi spelare skrev under och skickade till ishockeyförbundet. Vi i laget kände att vi inte gick hand i hand med vår förbundskapten och ville ha förändring.
Hur tänker du på det i dag, att du blev ansiktet utåt för den konflikten med Boork?
– Jag har reflekterat över det och jag lägger inte så stort fokus på det där. Även fast jag inte fick spela i landslaget mer och det blev en sådan cirkus, så vet jag inte om jag hade energin till att göra det heller, säger hon och fortsätter:
– Jag känner inget agg mot Boork heller. Han kanske känner annorlunda, vilket jag tror att han gör, men för egen del finns det inget. Han trodde att det var jag som gick i bräschen för det där brevet och han behövde eliminera den starka rösten, så jag förstår hans sida också.
Har ni pratat något efter det?
– Nej, men jag har hört rykten att han skriver en bok. Han vill verkligen få sista ordet i det här och vi får väl se vad som dyker upp här framöver. Jag har tagit bort twitter, men jag har förstått att han är väldigt aktiv där.
Ja, Leif Boork delar ofta sina åsikter på sociala medier och har flera gånger kritiserat Luleå Hockeys stjärna Linus Omark.
– Jag har hört talats om Omarks svar till Boork som var rolig. "Har de inte strypt wifiet på ålderdomshemmet än?" (skratt).
Boork kommer nog inte på fredag...?
– Nej, det tror jag inte, men det hade varit häftigt om han gjorde det.
Emma Eliasson kramar om sonen Olle.
Sonen Olle, som är hemma från förskolan denna dag, tar fram sin kikare och ställer sig på en pall för att nå upp till fönsterrutan.
Utanför springer en ekorre som han vill bjuda in på glass.
– Det har varit en spännande resa och att få barn är nog den största utmaningen. Han fyller tre år i januari och är en fartig kille, berättar Emma.
Under 2018 värvades hon tillbaka till Luleå Hockey som juniortränare. Det blev en säsong och sedan kände hon att tiden inte räcker till.
Emma Eliasson stänger inte dörren till tränaryrket i framtiden, men just nu är det inte en prioriterad fråga för henne.
Familjen går först.
Och livet i naturen.
– På kvällarna när vi ska sova vill Olle att jag ska berätta om en kille som tar skoterkörkort. Och killen är ju honom. Vi är ofta i fjällen då vi har husvagn i Abisko, så det blir mycket skoter och pimpla. Det är svårt att kombinera det livet med hockeyn, men kanske kan det bli något i framtiden.
Fakta
Emma Eliassons karriär:
Främsta meriter: 1 VM-silver, 2 VM-brons, 1 SM-guld
Landskamper: 252 matcher och 87 poäng
SDHL: 288 matcher och 304 poäng
Spelare som tidigare hyllats som LHF Hero:
L-G Pettersson, Lars Hurtig, Anders Burström, Torbjörn Lindberg Skarin, Lasse Lindgren, Veli-Matti Ruisma, Tomas Holmström, Lars Edström och Jiri Kucera.