En domare inom idrott gör sig sällan populär hos många. Men det är 27-åriga Gabriella Grahn – som dömt ishockey sen början av tonåren – van vid sedan länge.
– Med tiden lär man sig stänga ute vad klacken sjunger och kan fokusera på uppgiften, lita mer på sin egen förmåga och på teamet runt omkring. Det är en trygghet som kommer med åren, men innan man lärt sig hantera allt är det ju inte jätteroligt alla dagar.
Det är alltså inte den tuffa arbetsmiljön som ligger bakom beslutet att lägga av.
– Nej, absolut inte. Det är mer livspusslet som sätter stopp, förklarar hon.
På sin egen hemsida räknar Gabriella Grahn till att hon fattat närmare 135 000 beslut under sin karriär, men säger att det här är det svåraste.
– Alla känslor kommer på en gång. På ett sätt känns det jättekonstigt, men samtidigt är det beslut jag måste ta för att inte springa in den där berömda väggen så småningom. Egentligen är det inget beslut jag vill ta, så visst känns det tråkigt.
På Gabriella Grahns CV finns massvis av matcher från SDHL och från stora internationella mästerskap.
Förra året var hon en av domarna i OS i Pyeongchang. Dessutom har hon dömt i fem världsmästerskap i högsta divisionen.
Vad händer nu?– Jag har en liten plan när det här fått sjunka in, men den ska nog få ligga och gro litegrann först så får vi se var det landar.
Är du öppen för att återvända till ishockeyn i framtiden?– Som domare kommer jag nog inte tillbaka igen. Jag vill väl inte lämna hockeyn helt heller, men vilken annan roll jag skulle ha vet jag inte. Det får växa fram med tiden tänker jag.