Jenni Hiirikoski, Michelle Karvinen, Emma Nordin och Rebecca Stenberg står i en klunga med bucklan och vrålar ut sin glädje i konfettiregnet.
– Vi visade verkligen vilket lag vi är, säger Hiirikoski.
Det har varit en speciell finalserie för backen.
– Det var tufft för mig personligen. Jag spelade inte bra i första matchen och var tvungen att utgå i den andra. När jag fick problem med skridskorna i går tänkte jag: "Shit, vad händer, varför har jag hela världen emot mig den här finalserien". När tredje perioden startade satt jag och väntade på mina skridskor. Då bestämde jag mig att jag skulle komma tillbaka ännu starkare.
Vad betyder det här guldet för dig?
– Det betyder jättemycket. Det har varit ett speciellt år. Vi vann champions cup, rekordmatchen och den här finalserien. Jag är så stolt över laget.
Hon hyllar stödet från publiken.
– Otroligt. Vilken känsla det har varit. När Linköping ledde i onsdags var publiken bakom oss och gav oss energi. Vi hade hela staden bakom oss.
Emma Nordin gav Luleå den perfekta starten på matchen då hon stod för ett hårt slagskott till 1–0.
– Det här kommer jag komma ihåg när jag blir gammal och börjar trilla av pinnen. Då vill jag tänka tillbaka på den här dagen och uppleva minnena som vi skapat igen. Det är något som skrivs in i historieböckerna. Jag hoppas att folk sluter upp och firar med oss.
Vad säger du om vägen till guldet?
– Det har varit upp och ner, därför blir jag så stolt när jag ser den här gruppen. Vi började taskigt och man kände uppgivenhet utifrån. Men jag var inte orolig. Jag vet att vi kan hantera sådana här situationer. Vi är så pass trygga i gruppen. Alla var beredd att kliva fram och bli hjälte.
När slutsignalen ljöd åkte alla i laget mot Sara Grahn i målet. Men inte Emma Nordin. Hon åkte till båset och hämtade två guldhjälmar. En till sig själv och en till Michelle Karvinen.
– Hon betyder jättemycket för mig, framför allt som person och vän. Jag glömmer aldrig när vi vann första guldet och jag var skadad. Jag står på sidan om när alla åker ut på slutsignalen. Men det är en spelare som stannar vid mig, Michelle. Det är så stort och visar vilken stor person hon är.