Jonas Berglund och Marcus Hardegård i Älvåkra ishall.
Jonas Berglund och Marcus Hardegård kliver in genom dörren till Älvåkra ishall.
Här tillbringade de större delen av uppväxten och fick sin grund i moderklubben Älvsby IF.
– Det är alltid kul att komma tillbaka, komma hem, säger Marcus Hardegård och andas in den kalla luften.
– Ny sarg, nytt plexiglas – det är fint. Det var hårdare när vi var här, säger Jonas Berglund och fortsätter:
– På min tid hade vi inte plexiglas, då var det galler runt om. Det var du aldrig med om, Marcus?
– Nej. Alltså hönsnät?
– Typ, svarar Berglund.
Det skiljer sju år mellan dem.
Jonas Berglund är född 1990 och Marcus Hardegård 1997.
Berglund har många år bakom sig i Luleå Hockey och Hardegård är ny inför säsongen. Han har värvats in från Örebro HK där han imponerade i vintras.
– Nog hade jag koll på dig när du var liten. Jag visste vem du var. Jag var 16 och du var bara 9, men det är en liten by och då vet man, säger Jonas Berglund.
Hade du koll på Berglund?
– Jo, nog visste man om att det fanns folk i de äldre årskullarna som var bra mycket bättre, säger Marcus Hardegård.
Båda deras pappor har varit engagerade i klubben.
– Pappa Roger var min tränare tills jag for, säger Berglund som lämnade Älvsbyn som 15-åring för att gå hockeygymnaiset i Luleå.
Jonas och Marcus är från byn Korsträsk som ligger sju kilometer utanför Älvsbyn. Där bor det 330 personer, enligt den senaste mätning från 2020.
Den här säsongen har Luleå Hockey sex norrbottningar i SHL-laget och att de lyckats pricka in två från samma by hör inte till vanligheterna.
– Ja det är sjukt att vi är från samma lilla ställe. Ganska coolt, säger Jonas Berglund.
Sporten följer med duon hem till byn med den omtalade uterinken. En släkting till Jonas Berglund cyklar förbi och vinkar glatt.
Bådas föräldrar bor kvar i Korsträsk så de är ofta hemma på besök.
– Visst är luften liiiite bättre här?, säger Berglund och spricker upp i ett leende utanför byagården.
Hur var det att växa upp med byamentaliteten?
– Jag trodde inte det fanns något annat. Jag var alltid ute med polare, cyklade, fiskade och donade, säger Marcus som nyligen tagit jägarexamen.
– Jag bodde mitt emot fotbollsplanen och morsan busvisslade åt oss när vi skulle hem. Det var inga telefoner, berättar Jonas.
Marcus fortsätter:
– På fotbollsplanen var jag mycket sällan. Det kanske syns nu också, på touchen.
Berglund har bättre touch alltså?
– En aning. Men det behöver vi inte gå in mer på. Det är hockey nu (skratt).
Jonas Berglund och Marcus Hardegård vänder hem till Korsträsk.
De valde att idrotta under uppväxten för att det var kul, men också enkelt.
Närheten.
– När jag gick 7-9:an hade vi något som kallades elevens val och då kunde man välja ishockey, vilket jag alltid gjorde. Och när skolan var slut åkte jag direkt hit, gick in på grillen och tog en hamburgare och sedan tränade jag några timmar till, säger Jonas Berglund.
Marcus Hardegård tillägger:
– Ja, det var verkligen så. Skolan och sedan hem till mormor och morfar som bor jättenära. Tog en smörgås och väntade på att träningen skulle börja. Det fanns ofta möjlighet att träna med flera årskullar så man kunde spela väldigt mycket. I princip när man ville.
I Korsträsk finns även en uterink där Jonas Berglund ofta var som liten grabb.
– Det ärofullaste uppdraget hade man i sexan, då var man ansvarig för att spola och skotten rinken själv. Jag stod där med brandslang och hade någon form av släpmaskin. Det var coolt, säger Jonas Berglund och fortsätter:
– Nu verkar det inte vara lika mycket folk som lirar hockey här och det är synd. Förhoppningsvis ser ungdomar upp till oss och vill börja spela.
Precis innanför dörren på Älvåkra ishall hänger en inramad hockeytröja med nummer 14 på ryggen.
– De har frågat efter en länge och när jag var här med "Lassi" (Joel Lassinantti) och pratade inför massa ungdomar hade jag fått med mig en som de fick.
De har inte frågat efter din, Marcus?
– Nej (skratt). Jag har några år kvar.
– Det kommer, det kommer, säger Berglund.
Jonas Berglund och Marcus Hardegård på uterinken i Korsträsk.
På grund av åldersskillnaden på sju år umgicks de inte under uppväxten, men under försäsongsträningen har de hunnit bli vänner.
– Vi fann varandra ganska snabbt, berättar Berglund.
– Ja, det gick på typ en dag. Vi kände inte varandra, men det var ändå som att vi gjorde det på något konstigt sätt, säger Marcus Hardegård.
Hur känns det att komma hem för dig, Marcus?
– Det känns jättebra. Jag har bott många år söderut så det känns bra att återvända. Vi har fått en knodd och det är roligt att vara nära morsan och farsan, mormor och morfar och all släkt. Min syster, som också bor Korsträsk, fick barn kort efter oss så det är mycket play dates.
Berglund, vad har du fått för intryck av Marcus?
– Superhärlig kille. Trevlig, ödmjuk och lättsam. Han är redan omtyckt i laget och kommer vara en viktig spelare för oss i vinter. Vi har tappat många backar och jag tror han kommer fylla skorna bra. Avlossar han bössan som han gjort på träningarna är jag inte orolig.
Du gjorde några riktigt fina mål i vintras.
– Ja, jo...vad är det man säger? Även en blind höna..., säger Marcus Hardegård blygsamt.
Jonas Berglund och Marcus Hardegård kokar kaffe i Älvåkras klubbrum.
Jonas Berglund har under åren blivit en stor publikfavorit och fått flera smeknamn av Luleåfansen, så som Älvsbyns pärla.
32-åringen är uppe på 435 matcher med Luleå Hockey i SHL och hyllas ofta för sitt hårda arbete på isen.
– Det är kul att de uppskattar en. Jag kanske inte är den flashigaste spelaren, men de ser att jag krigar. Och det är kul att de ser sånt och inte bara poängen.
Känner du av längtan i staden, att vinna det där guldet?
– Ja herregud. För två år sedan var det så nära och hela staden kokade. Det var så jävla mäktigt. Vart man än gick var det ishockey. En sådan stämning har jag aldrig varit med om och jag hade gärna velat vara med om det igen. Att toppa det är ett guld. Det siktar vi på nu, säger Jonas Berglund.
Jonas Berglund och Marcus Hardegård.
Tillbaka till ishallen.
Väggarna inne i klubbrummet är fyllda med inramade lagbilder från olika årtionden.
– Ulf Pettersson. Min idol. Han var en ruggig sheriff. Jag tror jag har hans tröja hemma, säger Marcus Hardegård på pekar på en bild.
– Ikonen måste ändå var Tomas Harlin. Han är den som gjort mest poäng här. Förut hade de en stor vägg om honom, men det verkar som att den är borta nu, säger Jonas Berglund och tittar sig omkring i lokalen.
Minnen från den kalla hallen är många.
Både från när de själv spelade cuper och när det kom finbesök från kusten.
– De var en uppvisningsmatch här när jag var yngre. Luleå Hockey med Bulan och Skuggan kom hit och spelade. Då stod jag och höll upp dörren till dem, säger Jonas Berglund
Har du hållit upp dörren till Bulan?, frågar Hardegård
– Ja, när jag var liten. De kom direkt från bussen och var halvt färdigombytta, gick ut, spelade matchen och sedan var det klart.
Hur känns det att du stått där som liten pojk och hållit dörren?
– Mäktigt, säger Jonas Berglund.
Får du fortfarande hålla upp dörren åt Bulan?
– Om jag ska spela något måste jag nog göra det... (skratt).
"Ikonen måste ändå var Tomas Harlin. Han är den som gjort mest poäng här", säger Jonas Berglund när han tittar på gamla lagfoton.