Han hade några skadefyllda år i USA bakom sig när han under våren 2019 bestämde sig för att flytta hem till Sverige.
– Jag ångrar inte min tid där borta. Den var otroligt lärorik. Jag växte mycket som människa. Och jag har fått massor av nya vänner och roliga minnen, säger Axel Holmström.
Han tillägger sedan:
– Men jag kände att jag behövde en nytändning och bestämde mig rätt tidigt för att flytta hem.
Det var flera klubbar som ville ha honom. I slutändan valde han mellan HV71 och Luleå Hockey.
– Det fanns en hel del alternativ, men jag fick en bra känsla när det gällde HV71, säger Axel Holmström.
Fast den 23-årige forwarden från Arvidsjaur fick inte den start som han hade hoppats på.
– Jag förstod att det skulle ta mig ett tag att komma in i allt. Hockeyn som spelas där borta är ju en annan än den som spelas här. Men jag är besviken på mig själv. Jag tycker det tog för lång tid att återacklimatisera mig. Fast klubben hade tålamod med mig, och det gick bättre och bättre för mig. Ordet nöjd håller jag mig borta från. Jag gillar inte det. Men det var ingen katastrofsäsong. Utan det gick väl okej, säger Axel Holmström – som gjorde 20 poäng på 46 matcher.
Med bara några matcher kvar av grundserien meddelade HV71 att han hade problem med sitt ena knä och behövde opereras. Den här gången räckte det med ett mindre ingrepp.
– Det var samma knä som jag hade problem med när jag spelade i USA, men den här gången var det mer att det gjorde ont, säger Axel Holmström.
Han medger att han blev orolig när HV71:s läkare sa att knät behövde opereras.
– Jag var rätt nere just då. Jag tyckte synd om mig själv för att jag skulle missa slutspelet. Men jag hade jobbat med knät under hela säsongen och kände att det var bäst att göra något åt det. Och jag fick bra hjälp, säger Axel Holmström.
Sedan tillägger han:
– Nu gäller det bara att göra jobbet i gymmet.
Det är lång försäsong han har framför sig.
– Ja, vad blir det, fyra månader?, säger han och skratt.
Fyra månader är en lång tid. Hur är det med pannbenet?
– Pannben har jag. Jag tycker inte att det är speciellt kul. Det har jag aldrig gjort. Jag föredrar att spela hockey. Men nu är det som det är. Det är bara att försöka mobilisera kraft. Jag tänker se till att jag är väl förberedd när nästa säsong startar.