En Isac Lundeström och framförallt en Joel Lassinantti i högform kan vara dem två avgörande faktorerna för att Luleå Hockey ska nå hela vägen till SM-guld.
Vi börjar med 19-åringen som var helt fenomenal i sitt beslutstagande under derbyt mot Skellefteå.
I princip överallt gjorde han rätt beslut. I egen zon var han rätt ute nästintill varje gång då han bestämde om han skulle spela den enkelt eller göra ett svårare val.
Framåt var det ännu bättre.
De kvicka skären och självförtroendet han visade med pucken vid 1–0-målet fick hela fyra Skellefteåspelare att falla i knät på Armalis. En droppass där och ledningen ett faktum.
2–0 lika bestämt och lika bra beslut.
När Emil Larsson vandrade in och släppte pucken till Sellgren hade backen inget annat val än att ge den till Lundeström. Han visade med hela kroppen och att han ville ha passningen och sekunden senare hade Larsson gjort mål.
Att han gått sex matcher utan poäng och inte gjort samma avtryck den senaste tiden var idag som helt bortblåst. Men det bästa av allt för Luleåsupportrarna.
Tonåringen visar klass i en match som betyder något. Det lovar gott inför ett slutspel.
Vi går över till den andra kuggen och den för derbydagen, absolut bästa spelaren på isen, Joel Lassinantti
Med honom är det inget extraordinärt när han är som bäst. Tvärtom.
Det är lugnt, det är sansat och det är metodiskt. Men även hos honom fanns det något extra idag.
Under ett spelavbrott blev det extremt tydligt. Han hade precis räddat ännu ett Skellefteåläge och i väntan på att spelarna skulle göra sig redo hittade tv-kameran hans ögon.
Den låsta blicken och de brinnande ögonen var stilla rakt över mot Skellefteåklacken och var så fokuserade så att man kunde tro att han var i trans. För att sedan, bara sekunden efteråt vrida kroppen mot tekningen och fortsätta storspela.
Med Joel Lassinantti är det inget konstigt, det är inget extraordinärt, det bara "flyter" som han själv brukar säga.