Jiri Kucera tillbaka i Luleå och möter sin vän och tidigare lagkamrat Roger Åkerström på den välbekanta stadshotells-balkongen.
Det är ett hjärtligt möte. Kramen är varm och innerlig och leendena är breda. Av igenkänning och av den broderliga kärlek som Jiri Kucera och Roger Åkerström fann för varandra i mitten av 90-talet och som snabbt växte sig stark och som aldrig har sinat.
– Vi blev rumskompisar på första bortaresan och sedan fortsatte det bara. Roger var jätteviktig för mig när jag kom och sedan också. Han hjälpte mig att förstå, och inte minst, prata svenska. Men mycket annat också, säger Jiri Kucera när vi träffar honom, Åkerström och guldtränarparet från 1996: Lars "Osten" Bergström och Tomas Bäckström.
Självklar mötesplats är Luleå stadshotell, där SM-guldet i ishockey firades den historiska påskhelgen och det är svårt att undvika alla kopplingar till guldfirande med allt vad det innebar. Men. Den här gången får just detta hamna lite i bakgrunden. Istället kommer samtalet i stora delar beröra hur två fokuserade idrottsstjärnor, visserligen via ishockeyn, kom att bygga en så djup vänskap att den fortfarande håller i sig, långt efter det att guldskimret falnat och ishallarnas belysning släckts.
Jiri Kucera tillbaka i Luleå. Träffar gamla lagkompisen Roger Åkerstöm och tränarna Lars Osten Bergström och Tomas Bäckström.
Roger Åkerström:
– För det första så har Luleå hockey alltid varit bra på att ta hand om spelare som flyttar hit. Jag har aldrig, under alla år, hört någon som varit missnöjd på det sättet. Luleå är en liten stad vilket har sina fördelar, inte minst för familjerna. Det är nära till allt, dagis, skola, träningsanläggningar, butiker, mat, att hälsa på. Det är lättare att röra sig och umgås än i, exempelvis, Stockholm.
Jiri Kucera på plats på den klassiska balkongen på Luleå Stadshotell tillsammans med gamle lagkamraten Roger Åkerström. Duon har hållit vänskapen intakt efter snart 30 år.
Jiri Kucera:
– Jo, det blev lätt för oss med allt. Och jag gillade verkligen staden och omgivningarna snabbt. Hela familjen trivdes och Roger med familj kom oss nära, vi hade också barn i ungefär samma ålder.
Att vara elithockeyspelare i Luleå handlar också om ett intensivt resande. Det är den diametrala motsatsen av att bo i Stockholm. Resorna tar upp massor av tid. Spelarna och ledarna får väldigt många extra timmar, dagar och veckor tillsammans.
– Det krävs att man tar hand om varandra och där hade Roger, med sin stora sociala kompetens, och Jiri med sitt ödmjuka sätt också viktiga roller, påpekar Lars "Osten" Bergström.
Jiri Kucera tillbaka i staden som han tog till sitt hjärta. Jiri Kucera glömmer aldrig sin tid med familjen i Luleå som inte enbart gav honom ett SM-guld utan även livslång vänskap.
Jiri Kucera, med rötterna i tjeckiska Pltzen, kom till Luleå från finska Tappara och fick Roger Åkerström som rumskamrat på bortaresorna.
Hur var Jiri, hade han några konstigheter för sig på rummet?
– Nej, inte alls. Han hade med sig en svenskt-tjeckisk ordbok i "konversation". Så det gjorde vi på ledig tid och på kvällarna, vi tränade på svenska. Jiri frågade; "går det att säga så här" och vi pratade om olika ords betydelse och så. Han var, och är, otroligt noggrann och lyhörd och han lärde sig snabbt. Och ni hör ju, han kommer ihåg allt fortfarande, han pratar lika bra som han gjorde när han lämnade oss.
Det blir många glada skratt när det pratas gamla minnen och bollas glada anekdoter från förr och nu mellan Jiri Kucera och Roger Åkerström.
Jiri Kucera ler åt minnet. Skrattar till lite men konstaterar bestämt:
– Jag har Roger att tacka för väldigt mycket. Väldigt, väldigt mycket.
Att undvika Jiri Kuceras sida som ödmjuk och omtänksam är ogörligt. Det är återkommande när, inte minst, tränarparet beskriver personen Jiri Kucera. Och här går det även att göra en direkt koppling till hur han var som spelare.
– Spelbar, alltid spelbar, konstaterar "Osten" Bergström.
– Exakt. Han knackade klubban i isen och ropade hela tiden. På backhand, forehand, han kom alltid fram mellan checkande motståndare och gav mig som back en passningsväg ut. Fantastisk, han gömde sig aldrig, precis tvärtom, konstaterar även Åkerström.
Jiri Kucera kramar om sin tränare från tiden i Luleå Hockey Tomas Bäckström.
Berömmet gör huvudpersonen lätt generad. Förståeligt, med tanke på personligheten.
Och, som sagt, idrotten förde två spelare från olika länder och kulturer samman och de blev vänner för livet. Något att tänka lite extra på i dagens alltmer egofixerade värld. Särskilt kanske, för alla ungdomar, i och utanför idrotten.
– Det finns att lära här, konstaterar också "Osten" Bergström.
Jiri Kucera jublar efter ett av sina många mål i Luleå Hockeys tröja under sin tid i klubben.
Vänskapen mellan Kuceras och Åkerströms har bjudit på en del skojigheter genom åren. Som när det var dags för Jiri att fylla 50 år. Då reste familjen Åkerström till Tjeckien i smyg och dök upp bakom knuten.
– Jag funderade på varför min fru hade satt en massa extra pilsner i kylen, men då förstod jag, skrattar han.
Hur det kan gå när man tar en sväng i sitt gamla kvarter för att kolla in huset där man bott och kikar in. Det fick Jiri Kucera lära sig förra året. Han hade lånat en bil av Roger, som jobbar på en bilfirma, och resten är historia.
– Det var roligt. Plötsligt ringde polisen och undrade vad vi hade för firmabil som cirkulerade bland villorna i Gammelstad. En kvinna hade ringt. Polisen var Per som jag kände och vi fick ett gott skratt när jag berättade att det bara var Jiri som ville kolla in huset där de en gång bott.
– Jo, jag skämdes lite men jag ringde direkt och förklarade. Det var inte meningen att oroa någon.
Jiri Kucera tillbaka i Luleå och självklart på den röda mattan utanför stadshotellet.
Kaffekopparna är tomma, fotografierna är tagna och en ny del i vänskapens historia är skriven. Men äventyret fortsätter.
– Vi pratar via Messenger i princip varje vecka.
Följer du dagens Luleå hockey?
– Jag kör träningar för 12-åringar och yngre fyra kvällar i veckan och under helgerna är det alltid ett par matcher, så det tar mycket tid. Men hinner jag, så streamar jag alltid.
Jiri Kucera ler. På sin andra hemmaplan i livet.
Lyckligt.