Rivaliteten mellan Linköping och Luleå Hockey/MSSK har sakta men säkert byggts upp under årens gång.
– Det har väl blivit så historiskt sett eftersom vi ofta stått i många avgörande moment mot varandra. Både i serien och i slutspel, så det är inget snack om saken att det vuxit fram en rivalitet. Det är två bra lag som spelar bra hockey och har vinnarkultur i sina föreningar där man vill vara med och slåss om de ädla medaljerna, säger Fredrik Glader.
Den har inte bara visat på isen utan även utanför. Bland annat i direktsänd tv där Östlings uttalanden retade upp Luleåtränaren. Han utesluter inte att det kommer gnabbas mellan de båda även denna finalserie.
– Både jag och ´"Madde" är känslomänniskor som lever för och gör allt vi kan för våra lag. Jag kommer alltid stå upp för mitt lag och mina spelare ända in i döden. Jag tycker om Madde, det är en fin person det är inget snack om det, men i stridens hetta så agerar och reagerar på olika sätt.
– Det är en klok kvinna och hon gör mycket för sporten och Linköping. Och det är samma sak här, vi är två tävlingsmänniskor och när det brinner så brinner det.
2015 slogs MSSK och Luleå Hockey ihop. Redan efter den första säsongen vann Luleå SM-guld efter att ha besegrat just Linköping i finalen. Innan dess hade LHC vunnit två raka guld och de senaste åren har laget spelat i fyra av fem SM-finaler. Nu är Luleå uppe lika många guld, vilket alltså innebär att norrbottningarna kan passera Linköping i antal guld.
Då hoppas Fredrik Glader att den vinnarkultur man byggt upp i LHF/MSSK, där spelarna aldrig är nöjda utan hela tiden blickar framåt, ska bära laget fram till ett nytt SM-guld.
– Vi har jobbat med stor kontinuitet sedan vi drog igång det här. Vi har kvar tio spelare från år ett och femton från år två. Vi har en bra utvecklingsmiljö där det aldrig finns någon som är nöjd någonstans. Tar man en seger så njuter vi för stunden den kvällen. Men sen måste vi lägga den till handlingarna, för det är ingenting vi tar med oss in i framtiden, säger Glader.
Han fortsätter:
– Det handlar om att hela tiden koppla på och av, se fram emot den uppgift man står inför för stunden. Det hjälps gruppen åt med och det finns ingen som kan segla iväg på något sätt utan då åker man direkt i en handbroms. Det är en sådan driven miljö vi skapat här och det är något vi ser tack vare utvecklingen på träningarna. Och hos spelarna att man aldrig är nöjd utan att man hela tiden vill framåt.
När skulle du säga att det här "satte" sig?
– Jag skulle vilja säga att det till stor del växte fram förra året. Någonstans så sitter det nu utan att vi behöver vara på spelarna utan de påminner varandra istället. Det handlar om en trygg miljö där man kan ställa krav på varandra.
– Vi har tillsammans med spelarna kommit överens där de har fått tycka och tänka hur vår miljö ska vara från början. Sen har vi starka karaktärer i laget i form av Jenni Hiirikoski, Emma Nordin, Michelle Karvinen, Sara Grahn och Johanna Fällman, det finns många. Kanske framförallt Ida Boman som verkligen hjälper till och lever efter det där. Så det är spelarna själva som skapat sig den här kulturen.