2014 lämnad Johan Fransson Norrbotten för ett nytt hockeyäventyr i Schweiz. Sedan dess har drygt tre år gått och Kalixprodukten har inga planer på att återvända till Norrbotten – inte än i alla fall.
Strax innan nyår förlängde 32-åringen sitt kontrakt med Genève-Servette med ytterligare två säsonger till och med våren 2019.
– Det känns riktigt bra att stanna kvar här. Jag tycker vi har ett riktigt bra lag och vi i familjen trivs väldigt bra i Genève.
Han och frun Jenny samt deras tre barn Tindra, 12, Troy, 7 år och Otis, 3 år, har acklimatiserat sig till ett liv i Schweiz näst största stad sett till befolkning (drygt 200 000 invånare). De två äldsta barnen Tindra och Troy går i internationell skola och talar flytande engelska samt franska som är det lokala huvudspråket i Genève. Även snart fyraårige sonen Otis har kommit långt när det gäller språket.
– Herregud. De lär sig snabbt. Själv förstår jag knapp någon franska alls, säger Johan "Frallan" Fransson.
– Det kanske är lika bra. Att jag inte fattar språket är faktiskt riktigt skönt. Det gör att jag inte har koll på vad som skrivs och sägs (skratt).
I sin 17-årige seniorkarriär har Fransson varit både älskad och ifrågasatt. Han har haft kritiker på båda sidor. Vissa gillar hans spelstil – andra inte.
I Schweiz är det annorlunda – där uppskattar man hans kvalitéer.
– Jag har det inte lugnt och skönt när det gäller kritik från fans och media. Däremot får jag höra kritiken ”face to face” (ansikte mot ansikte) från egna ledare om jag är dålig, säger han och fortsätter:
– Är jag dålig så får jag veta det. Kraven är precis som i alla andra ligor väldigt höga – och är man import – då ska man vara bra.
Är du bra då?
– Ja, det tycker jag. Jag har kanske inte fått med poängen i alla matcher – men jag spelar och utvecklas bra, säger "Frallan".
– Jag vill självklart göra mer mål än jag gör. Antingen är jag en dålig skytt eller så är målvakterna i den här ligan riktigt, riktigt bra (skratt).
Precis som under Luleåtiden är Johan Fransson skottvillig. Han snittar över 3,5 skott per match. Fransson får även ordentligt med istid och snittar över 20 minuter per match.
– Jag får bra med förtroende av tränarna. Spelet i den schweiziska ligan passar mig. Det är lite mer böljande och lite mindre uppstyrt och kontrollerat jämfört med SHL. Jag är ju sådan som spelare. Jag gillar när det händer mycket, det är kul, säger han.
– Det känns lite mer juniorhockey-aktigt här jämfört med i Sverige. Omställningsspelet från försvar till anfall är snabbare. Det är rätt frejdigt faktiskt och det gör hockeyn intressant tycker jag. Det blir mycket målchanser.
Den 4 mars inleds NLA-slutspelet i Schweiz. Johan Fransson menar att hans Genève-Servette är en guldkandidat. I seriespelet har laget gått lite upp och ner. Upp till toppduon SC Bern och Zürcher SC Lions skiljer en hel del poäng.
– Vi har potential att gå långt. Under säsongen har vi ofta spelat bra, men vi har inte alltid fått med oss poängen. Vi har slarvat bort alldeles för många matcher, säger Johan Fransson.
– Men vi har absolut ett lag som kan gå långt i ett slutspel.
Viljan att vinna guld i Schweiz var en av anledningarna till att Fransson förlängde sitt kontrakt med klubben innan jul.
– Organisationen har något bra på gång. Allting är väldigt bra här ner och jag vill vara med och vinna mästerskapet, säger han.
På sin meritlista har han VM-guld med Tre Kronor från 2013. Men SHL har han aldrig lyckats vinna trots att han har medverkat i tre SM-finaler (2007, 2008 och 2013).
– Det skulle vara fantastiskt kul att vända hem till Luleå och vinna SM-guld. Det är inget snack om saken, säger han.
– Men först vill jag vinna en titel med Genève. Jag stänger inte någon dörr för att komma hem och spela någon gång. Men som det ser ut nu kommer jag att bli kvar här i Schweiz ett tag.
Fransson ingick i Luleå Hockeys lag som förlorade SM-finalserien mot Skellefteå 2013. Han känner fortfarande revanschlust för nederlaget. Men han är övertygad om att guldet kommer att återvända till Norrbotten i framtiden.
– Någon gång ska det studsa Luleå Hockeys väg. Jag tycker att Luleå har haft nog bra lag för att gå hela vägen tidigare. Men alla vet att det gäller att ha flyt för att lyckas – det är inte alltid det bästa laget vinner. Ibland är det så – men inte alltid.
Johan Fransson menar att det inte är omöjligt att han står på isen när LHF lyckas ha det rätta flytet.
– Det är många om och men. Men jag kommer att spela hockey länge. Det tror jag, jag har ju inte så mycket annat för mig och kanske blir det i Luleå i framtiden, säger han.
– Som det känns just nu vill jag vara hockeyspelare så länge det är möjligt. Jag spelar gärna i tio år till. Så länge jag tycker att det är kul och så länge kroppen håller kommer jag att fortsätta.
Hos familjen Fransson är det idrott som gäller för hela slanten.
Veckorna är fullbokade med sportaktiviteter. Dottern Tindra spelar fotboll med både ett lokalt lag samt Genèves stadslag. Äldsta sonen Troy spelar hockey med flera olika lag.
– Det är riktigt kul att följa barnen. Det är egentligen bara på måndagar de inte har någon sport, säger "Frallan" och fortsätter:
– Lillgrabben Otis (snart 4 år) har fått ett enormt hockeyintresse på sistone. Barnprogram på tv duger inte längre. Det är NHL- och SHL-matcher som gäller. Och sedan är det hockeyspel.
Vem håller han på i SHL då?
– Jadu, han brukar gå och sjunga: ”Luleå, Luleå, Luleå, Luleååå” (skratt).
Och är det inte organiserad träning händer det att familjen passar på att ta bilen upp i bergen för slalomåkning.
– Det är nära till allt här. Exempelvis åker vi alltid buss hem efter alla bortamatcher och är hemma samma kväll. Det är riktigt skönt, säger han.
– Det är fantastiskt. Man får väldigt mycket tid över för familjen.
Det låter som att ni har ett hektiskt schema där hemma?
– Nja. Det är roligt. Nog är vi mycket hemma och umgås bara, säger Fransson.
– Jag har fyllt 32 år alldeles nyss (18 februari). Men jag känner mig inte en dag äldre än 22 år i skallen – jag känner mig ung och fräsch. Så det är inget problem att orka allt. Jag ser kroppen som ett eget företag – jag tränar och äter bra.