I det kontrakt hon och Luleå Hockey tecknade förra våren finns det en klausul som ger henne rätt att lämna dem efter den första säsongen.
– Det var en rätt tuff säsong för mig personligen. Det blev inte riktigt som jag tänkte att det skulle bli när jag skrev på. Jag kände inte att jag fick ut allt jag har i mig, säger Linnéa Johansson.
– Det beror på flera olika saker. I klubben jag spelade för innan jag kom hit fick jag mycket istid, så har det inte varit här. Men jag hoppas kunna ta en mer ledande roll nästa säsong, fortsätter hon.
Du fick i alla fall det där guldet du flyttade upp hit i förhoppning om att vinna.
– Ja, precis. Det var på tiden. Jag har ställt min guldhjälm på byrån bredvid sängen, det är fint att vakna upp på morgnarna och se den, säger hon glatt.
– Tjejen tycker inte att den passar in i inredningen. Fast hon gav med sig, och lät mig ha den där. Till slut, fortsätter hon.
Det var när hon fick veta att Melinda Olsson och Rosa Lindstedt hade utsetts till tränare som hon bestämde sig för att stanna i föreningen.
– Jag tror det kommer bli bra med dem. Båda har bra karriärer bakom sig och de kompletterar varandra på ett bra sätt. Att spela under kvinnliga tränare ska också bli roligt, säger Linnéa Johansson.
Känner du dem sedan tidigare?
– Jag har spelat med Rosa. Det är länge sedan nu. Jag tror jag var 14 år då. Jag minns att hon var väldigt disciplinerad och jag lärde mig mycket av att vara runt henne. Melinda har jag bara mött. Fast hon verkar vara en härlig människa med bra värderingar.