Under 15 år var Johan Fransson, 40, en toppspelare i Sverige och Europa. Kalixsonen representerade Luleå Hockey, Leksand, Linköping och Frölunda i SHL.
Han gjorde en Europakarriär i Ryssland, Schweiz och Finland. Han tog VM-guld med Tre Kronor för tolv år sedan.
Men när spelarkarriären tog slut på grund efter en otäck MC-olycka valde Johan Fransson en ny väg – som tränare.
Och för några dagar upplevde han sin hittills lyckligaste stund under sin korta ledarkarriär.
– Det håller fortfarande på att sjunka in. Jag är både trött och pigg samtidigt, säger Johan Fransson med ett skratt.
Inför den här säsongen tog han över som ansvarig för Färjestads damlag i den södra allsvenskan där målet var solklart: Att ta steget upp i SDHL efter flera försök som slutat i bottenlös besvikelse.
Och laget lyckades. Men det krävdes något alldeles extra.
I den tredje och avgörande matchen mot Leksand på bortaplan lyckades laget vinna med 2–1 efter den längsta hockeymatch som någonsin spelats i svensk hockey.
I den åttonde perioden, efter 156 minuter och 19 sekunder, sköt Färjestads Wilma Johansson det avgörande målet som tog laget till den sjunde himlen. Glädjecenerna i Tegera arena efteråt går knappt att beskriva.
– Helt galet. Men min magkänsla sa hela tiden att vi skulle fixa det här och den brukar ha rätt. Det här är den bästa grupp jag någonsin arbetat med, tjejerna är så värda det här. Att jobba en hel säsong mot enda mål och sedan lyckas är en fantastisk känsla, säger Fransson.
Jämför den här framgången med det du varit med om som spelare?
– Det här är större än VM-guldet som jag fick vara med om att vinna. Absolut. Det är fantastiskt. Vilka tjejer. Ett genuint lag med massor av olika individer som brinner för att utvecklas hela tiden.
Och nu är ni i SDHL och ska ta upp kampen med giganten Luleå Hockey/MSSK?
– Ja. Det här är bara början på resan och vi siktar högt direkt. Målbilden är att sträva uppåt hela tiden.
Johan Fransson tränarkontrakt gick ut efter den här säsongen och ännu är det inte helt klart att han stannar i Färjestad.
Men...
– Klubben och jag har pratat lite grand. Men det är nog bäst att kolla med sportchefen.