Det var för en månad sedan Luleå Hockeys sportchef Stefan Nilsson meddelade att de inte skulle erbjuda honom någon förlängning.
När klubben gick ut med det dagen efter började Karl Fabricius telefon genast att plinga.
– Då var det rätt kaosigt, säger han och tillägger:
– Jag la faktiskt bort telefonen efter att ha svarat på det vänner och bekanta skrivit. Sedan åkte vi söderut och hälsade på min syster.
Efter ett tag uppmanade hans sambo honom att läsa allt fint Luleå Hockeys supportrar har skrivit i sociala medier.
– Det förvånade mig. Jag är väldigt tacksam, säger Karl Fabricius.
Han hoppades in i det sista på att det skulle bli en fortsättning.
– Jag fick positiva vibbar när vi pratades vid i januari, och trodde att det skulle bli en förlängning. Men när jag såg nästa säsongs lag börja ta form förstod jag att de avslutande matcherna förmodligen skulle bli mina sista i klubben, säger han.
Hur var det att få det där beskedet?
– Tufft, och de första dagarna kändes det jobbigt. Det var ju min arbetsplats i många år. Men jag är glad för den tid jag fick.
Han har förståelse för ledningens beslut.
– Vi har haft ett bra lag de senaste åren, trots att vi inte haft den största budgeten, och jag litar på dem. De vet vad de gör, säger Karl Fabricius.
– Man ska också komma ihåg att de har många faktorer att ta hänsyn till, fortsätter han.
Hur ser du på din säsong?
– Det kändes bra fram till jul, och jag låg bra till poängmässigt för att spela i fjärdekedjan. Sedan var det några som skadade sig. Det gjorde att det blev en annan balans i laget, och jag fick mindre speltid. Mot slutet kände jag också att jag tappade bort mig själv lite. Fast jag gjorde det bästa av situationen, och ångrar ingenting.
Han har många fina minnen från sin tid i klubben.
– Det är ett underbart gäng, vi har verkligen haft roligt ihop, och det är de där små vardagliga sakerna jag har uppskattat mest. Men det är klart att jag kommer minnas säsongen vi tog oss till final och säsongen då slutspelet ställdes in, säger Karl Fabricius.
– Vi kände oss oslagbara då, fortsätter han.
Har du bestämt dig för vad du ska göra härnäst?
– Jag är öppen för en civil karriär, men inställd på att fortsätta spela. Jag har ju inga andra erbjudanden och det hade varit roligt med ett utlandsäventyr. Fast min sambo och vår grabb måste kunna följa med och lätt kunna ta sig hem när de vill.
Intresse finns också.
– Det är framför allt två klubbar jag har pratat med. Vi får se om det leder någon vart, men det jag har fått höra låter spännande, säger han.
Han har tränat en del tillsammans med Niklas Olausson och Johan Harju.
– Vi har alla småbarn och det är inte lätt att få ihop tiderna. Men jag började träna nästan direkt efter säsongen och har kört sex dagar i veckan sedan dess, säger Karl Fabricius.
Han har svårt att se sig själv spela för någon annan svensk klubb efter sina 849 matcher för Luleå Hockey.
Åtminstone i SHL.
– Det här är mitt jobb och det visar sig kanske att jag måste göra det, säger han och tillägger:
– Men jag tror inte att jag skulle kunna göra det. Jag är nog för färgad.
Är en framtid inom Luleå Hockey något du skulle kunna tänka dig?
– Det är inget vi har pratat om, och just nu har de en bra organisation. De verkar ju ha klarat av den första delen av krisen på ett bra sätt. Fast jag är öppen för det mesta. Tränaryrket är intressant. Även om det innebär mycket arbete. Tränarna stannar kvar ju när vi spelare åker hem och är där när vi kommer tillbaka morgonen efter. Fast jag tror det är bra att ha lite distans till hockeyn om jag bestämmer mig för en sådan karriär, och det vore skönt att slippa jobba kvällar och helger något år. Sportchefsjobbet verkar också häftigt. Det hade varit kul att testa på det någon gång. Sedan tycker jag ju att administration och ekonomi är intressant. Jag driver några bolag, jag och en kompis har bland annat några fastigheter. Så jag har fått testa på det. Om än i liten skala.
Innan vi skiljs åt frågar jag om det är något mer han skulle vilja säga.
– Jo. Jag skulle vilja tacka supportrarna. Att de inte var där när jag gjorde min sista match för klubben kändes tråkigt, säger Karl Fabricius.