Det var mot Luleå i torsdagens derby som Jimmie Ericssons hälsena gick av i en duell med Luleås back Joonas Jalvanti.
– Jag satte en tackling så att han lättade och när han landade så landade han på insidan av min skridsko och träffade vaden. Jag ramlade jag också och när jag skulle jobba hem så smällde det. Det kändes som om han gjorde en tvåhandad sving mot min vad. Sedan tittade jag bak och förstod direkt vad som hade hänt. Jag hoppades att det inte var hälsenan, men jag förstod direkt, säger Jimmie Ericsson där han sitter och tittar på AIK:s träning under måndagsförmiddagen. Domaren Linus Öhlund blåste snabbt av spelet.
– Han kom fram och jag sa vad som hade hänt. Sedan funderade jag på om kanske inte hela hälsenan var av och om jag skulle kunna ta mig ut själv, men det gick inte.
Ericsson fördes in i omklädningsrummet där han undersöktes av AIK:s läkare.
– Jag såg direkt på Matte (Hallberg, naprapat) att det var som jag hade befarat. Det var inte han som gjorde undersökningen, men jag känner honom väl och förstod hur det var. Man blir ju ledsen direkt. De frågar om jag har ont, men det gör mest ont att inte kunna spela ...
Han fördes till Skellefteå lasarett där de sydde ihop såret och gipsade.
– Jag ville opereras direkt, men hade inte fastat i sex timmar så det gick inte.
Istället blev det födelsedagsfirande, Jimmie Ericsson fyllde 39 år, på fredagen.
– Det var en ganska lång operation och jag låg på magen hela tiden, så det var inte så roligt.
Bland annat så syddes senan ihop.
– Eftersom det tog ett långt tag så hann man ligga och fundera en massa.
Vad funderade du på?
– Hur sugen man är på att spela nästa match. Nu är det kanske ett tag kvar innan jag spelar match, men det ger inget att ge upp. Det har jag ingenting för.
Nu väntar vila för Ericsson. Prognosen säger tre månader, vilket skulle innebära att säsongen är över. Men han ger inte upp.
– Det ger ingenting för mig att säga att säsongen är över redan nu. Jag vet att det ser jävligt mörkt ut och omöjligt, men jag ser ingen anledning att ge upp säsongen.
Det finns många som spekulerar i att din karriär är över, hur ser du på det?
– Det har jag inte ens funderat på själv. Jag funderar inte i de banorna ens. Just nu är det jobbigt att gå på kryckor, för jag är ruskigt dålig på att gå på kryckor. Men jag tar det här en dag i taget.
När Ericsson lämnade isen så skanderade Luleås fans "filmare". Något som kritiserats hårt.
Hur ser du på det?
– Jag trodde att de ville vara schyssta och ropade "vinnare" för det är så jag vill uppfattas, säger han med ett stort flin innan han fortsätter:
– Det är ingenting som jag tar personligt. Jag lägger ingen värdering i det. De håller stenhårt på sitt lag och gillar inte vårt lag. De gör det som de tror är bäst för sitt lag och det har jag respekt för.
Det låter lite som Jimmie Ericsson själv eller?
– Jag är beredd att göra det som krävs för mitt lag, om det betyder att jag är hänsynslös mot mig själv eller gnager på en motståndare så gör jag det.
En annan del i att säsongen inte är över för Jimmie Ericsson är att han fortfarande vill hjälpa laget att vinna guld.
– Jag ska vara så mycket som möjligt runt laget. Alltid finns det något man kan göra för att hjälpa till och det tänker jag göra.
Blir det i båset eller på Västra Stå?
– Problemet just nu så är det väldigt jobbigt att stå, så jag sitter mest. Men om de ställer en stol på Västra Stå så får jag väl sätta mig där.