Eliasson om den tuffa kampen: "Nära att träffa väggen"

Under sitt sommarprat berättade den tidigare Luleåkaptenen Emma Eliasson bland annat om hur hon förlorade vänner efter konflikten med Leif Boork och att hon var på väg att förlora kampen mot de ohållbara förutsättningarna som råder för damspelare på elitnivå.

Dne tidigare landslagsstjärnan och Luleå Hockey/MSSK-profilen Emma Eliasson lyfte under sitt sommarprat i P1 de orättvisa och extremt tuffa förutsättningarna som råder för damhockeyspelare på elitnivå.

Dne tidigare landslagsstjärnan och Luleå Hockey/MSSK-profilen Emma Eliasson lyfte under sitt sommarprat i P1 de orättvisa och extremt tuffa förutsättningarna som råder för damhockeyspelare på elitnivå.

Foto: Pär Bäckström / Frilans

Ishockey2020-08-11 10:52

Den numera pensionerade hockeyspelaren spelade hela 236 landskamper. Något som bland annat resulterade i ett OS-silver och ett VM-brons. Men landslagskarriären fick ett abrupt slut och i sitt sommarprat, som publicerades under tisdagen, berättar hon om den uppmärksammade konflikten med dåvarande förbundskaptenen Leif Boork.

Efter kvartsfinalförlusten mot Ryssland i VM 2016 spred sig en frustration inom Damkronorna över att de inte fick ut full kapacitet på isen. Under ett landslagsläger i Norrtälje två månader senare samlades laget igen och spelarna kontaktade Svenska ishockeyförbundet för att få till ett möte. De fick till svar att ett möte skulle röna för stor uppmärksamhet och bad istället spelarna att skicka mejl istället.

Totalt 14 spelare skrev under mejlet med kritik mot allt från ledarskap och bemötande till taktik och träningar samt hur spelarna behandlades. Eliasson berättar att det fanns regler som ledde till oro och stress. Allt från kläder, hur de satt och hur de åt.

– Vi bad inte om högre lön, bara om högre mänskligt värde, säger Emma Eliasson i Sommar i P1.

Men mejlet ledde aldrig till någon förändring, spelarna fick inte sitt möte och enligt Eliasson heller ingen återkoppling. Hon blev aldrig uppringd, däremot fick övriga spelare i landslaget ett samtal från förbundet. Via media fick Eliasson sedan veta att hon inte längre fanns med i truppen och att förbundet hade fullt förtroende för Boork.

– Mitt sista år som hockeyspelare gick från att handla om prestation, framgångar och utmärkelser till konflikter, svek och en förlorad plats i landslaget. Visst smärtar det att jag förlorade många av mina närmaste vänner när vi gick olika vägar i konflikten med landslagsledningen, det kom emellan oss och jag saknar det vi hade, säger Eliasson.

För Sporten har Eliasson tidigare berättat att hon var nära att bli utbränd och därför valde att avsluta hockeykarriären. Anledningen är de tuffa förutsättningarna som damspelare på elitnivå tvingas leva med. Att försöka kombinera en elitkarriär med ett vanligt heltidsjobb höll på att knäcka henne. Under den sista tiden som hockeyspelare drabbades hon av hjärtklappning och stress.

– Många gånger håller man sig knappt flytande, varken mentalt eller fysiskt. Du landar i sängen klockan 03 på natten efter en helgs bortaturné och ställer klockan på 05.50 för att jobba full dag. Sen ska du ta dig hem efter jobbet, slänga i dig mat och kort därefter stå uppvärmd och klar för ett konditionspass. Springa allt vad du kan och så många varv du kan runt ishallen du kan i 40 minuter, sen byta om till full hockeymundering för 75 minuter på is. Duscha, byta om, för att sedan landa i sängen 23.00. Repetera måndag till fredag och sen kommer helgen med dubbelmöten. Du frågar dig själv: Vem är jag ens? Och varför känns mina hjärtslag som sättningar i gruvan, när jag egentligen borde sova?, säger Eliasson i Sommar i P1.

Hon berättar även att spelarna som blir uttagna till landslagsläger får offra mycket för att vara med där.

– Du behöver ta tio dagar ledigt från jobbet utan ersättning eller missa examinerande uppgifter i skolan. Alla som presterar på idrottnivå oavsett idrott sliter och offrar mycket längs vägen. Men att vara ett elitlag i hockey, representera Sverige i mästerskap och samtidigt sköta ett vanligt jobb är inte en hållbar livsstil. Jag vet att jag var nära att träffa väggen.

Den tidigare Luleåstjärnan tar hennes egen spelarlön som exempel på hur tufft det kan vara ekonomiskt.

– Jag hade "bra betalt" och hade ungefär 5 000 kronor före skatt från mitt klubblag. Under min tid som landslagsspelare fanns även ett stipendium från SOK som vissa utvalda utövare kunde få, det var på 6 000 kronor i månaden. Det var något men inte speciellt mycket och stödet drogs tillbaka för något år sedan. Viktigt att komma ihåg är också att många spelare i damhockeyn inte ens har en lön i sitt klubbkontrakt utan ersättningen består typ av två par skridskor och sex stycken klubbor under en säsong. Därför hamnar diskussionen om damhockeyn så ofta om ekonomiska frågor, säger Emma Eliasson i Sommar i P1.

Hon fortsätter:

– Ekonomin spelar roll, men många gånger handlar det inte ens om pengarna. Utan bara om att bli respekterad som kvinnlig hockeyspelare.

Emma Eliasson

Ålder: 31.

Född: Karesuando.

Bosatt: Luleå.

Aktuell: Sommarpratare i P1.

Landskamper: 236 stycken.

Klubbar i karriären: Kiruna AIF, Modo, Brynäs, Luleå Hockey/MSSK.

Främsta meriter: OS-silver, två VM-brons, ett SM-guld med Luleå Hcokey/MSSK och fyra SM-silver. Debuterade i Damkronorna redan som 14-åring.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!