Mikael Lundström är Luleåsonen som vann var med och vann guldet 1996. Nu har han gjort 20 säsonger i värsta rivalen Skellefteå.
Det var bara några månader sedan han var med och vann sitt fjärde SM-guld. Nu har Mikael Lundström samlat ihop tre titlar med Skellefteå.
Men när vi pratar om guldet han var med om i Luleå Hockey 1996 erkänner han att SM-finalen mot Frölunda sticker ut.
Det är ju ingen myt. Det var den hårdaste, tuffaste och mest elaka finalserien i Sverige genom tiderna.
– Jag har gjort nio finaler efter det. Ingen har varit i närheten. Det var en helt annan hockey. Det var ju slakt kan man säga. Men där och då så var det roligt för både publik och jag tror för alla som jobbade med hockey på den tiden. Men den är ju inte roligt att se idag om man ser om matchen, säger Mikael Lundström.
Det var förstås läkarna som tog hand om spelarna som fick smällarna. Men även materialarna hade mer att göra när det gällde visa saker då.
– Det var väl mycket att göra extraskydd till spelarna på axelskydden och andra ställen. Sådant är det även idag, men då var det ju ännu mer. Jag vet att Tomas Holmström hade mycket extraskydd på både benskydd och axelskydd och allt möjligt. Han var ganska utsatt framför kassen redan då.
Mikael Lundström var 24 år när han var assisterande materialare till legendaren Peter ”Greppa” Åström. Under Lundströms första år i A-laget var man nära att gå till final.
– Det var ju en liten fortsättning på året innan, 1994/95, när vi också hade ett jäkligt bra lag. Då vi åkte mot Brynäs där i tre raka suddenmatcher, säger Lundström och fortsätter:
– Året efter var det ju som dukat för att vi skulle gå hela vägen. De gånger man har varit med och vunnit, även nu i Skellefteå, så påminner lagen om varandra. Det är samma typ av lag som vinner. Man får ihop alla och alla köper sina roller och så. Det är väl det man känner. Det är en jäkla dynamik i gruppen.
Ska vi ta historien från början så spelade Mikael Lundström hockey i Luleå Hockey, men platsade till sist inte i juniorlaget.
– Jag spelade i B-juniorerna och då hade jag Uffe Taavola som tränare. Då fick jag besked att jag inte räckte till mer som spelare. Då ringde en annan ledare och frågade om jag var sugen att bli ledare för ett lag, den årskullen var född 1974. A-pojkar som det hette, P15 säger man idag. Då hoppade jag på där och började som materialare när jag var 18 år.
Mikael Lundström var kollega med Peter "Greppa" Åström i guldlaget 1996. Lundström hyllar legendaren som en förebild.
1989/90 var hans första säsong bakom bänken och 1994/95 blev hans första år i A-laget.
– Det var inte ett heltidsjobb. ”Greppa” var på heltid redan då. Men det var inte så vanligt då.
Men efter guldet kände Lundström att det var svårt att få ihop hockeyn med sitt andra jobb. Och då valde han att sluta i Luleå Hockey.
– Ja, lite så var det. Genom att jag hade ett annat fast jobb då så kunde man inte säga upp det om man inte fick tid med hockey. Men ambitionen var att få jobba heltid någon gång.
Han valde jobbet på Coop Storhedens lager, men det blev bara ett hockeyuppehåll på fyra år. En gammal kompis bidrog till att Lundström hamnade i Hammarby Hockey.
– Jocke Gunler spelade där och de sökte en materialare. Då tipsade han om mig. På den vägen är det. Då flyttade jag dit i fyra år.
Mikael Lundström var materialförvaltare för Tre Kronor i OS 2022 och även VM förra året. Här är med backen Patrik Nemeth i Tammerfors förra året.
Sedan är det Ulf Taavola som ändrar historien igen. Han var tränare i allsvenska Skellefteå 2000 och ville ha Mikael Lundström som materialare. AIK från Västerbotten hade då nästan kört fast i kvalserien flera gånger och verkade inte kunna gå upp i SHL.
– De hade ju ”chokat” ett par gånger, bland annat mot oss i Hammarby. Jag var ju med där när de hade två matchbollar och missade mot oss hemma. Sen skulle de ner till Leksand och brände där också. Mitt första år i Skellefteå brände vi också chansen att gå upp.
När väl laget gick upp vändes allt och Lundström har sedan dess varit med om nio SM-finaler och tre guld. Och han har fortfarande bra kontakt med förre kollegan ”Greppa”.
– Vi pratar jätteofta och har alltid haft kontakt. Han är ju en stor förebild för mig och har alltid varit det. Han har ju hållit på sen hur länge som helst också. Det är en ikon i vår bransch. En jättebra gubbe.
Vad är det han gör som är så bra?
– Han kan ta alla för dem de är också. Han bjuder på mycket historier och skratt. Det är en bra kille.
Så du har försökt ta efter i hur han gjorde?
– Absolut försöker man se vad andra gör. Men sen måste man vara sig själv också, det går ju som inte att kopiera någon annan. Utan man får bygga sin egen stil också.
Mikael Lundström under en hemmamatch mot i CHL mot Frölunda i december 2022.
Nu har han gjort mer än 20 säsonger i Skellefteå efter att han fick chansen på grund av lite tillfälligheter.
– Ville man jobba med det på heltid fick man söka sig någon annanstans tyvärr då. Och sen när jag gick till Skellefteå var de fortfarande i allsvenskan. Man försökte jobba sig uppåt och till slut få jobba i SHL. Och det var inte som att det fanns någon öppning någon annanstans heller. Utan man får som ta det som var om man ville jobba med sport.
Hur är det för dig att möta Luleå nu?
– I fjol var det tufft för då torskade vi alla fyra matcherna och gjorde ett mål eller något sånt. Det var ju ingen rolig säsong. Men annars när vi möter dem, då är det ju bara vinna som gäller för mig. Sen vill man att det ska gå bra för dem också. Dels är det bra för hockey här uppe. Det har blivit lite mer rivalitet också, även bland fansen. Det är roliga matcher, det är klart.
Vad säger dina gamla kompisar i Luleå om att du jobbar för Skellefteå?
– Det är ganska lugnt, det är som inget. Jag tror de är glada för min skull. Men sen önskar de ju inte oss något gott över huvud taget, haha, säger han och fortsätter:
– Det är som det ska vara. Det vore ju konstigt om det var något annat.