Den 6 april 1996 skrevs det norrbottnisk hockeyhistoria när Luleå Hockey besegrade Frölunda i en SM-finalserie, som i efter hand har kallats för en av de fulaste och brutalaste slutspelsserier som någonsin spelats på svensk mark. Men även en av de mest underhållande.
Rivaliteten mellan lagen hade byggts upp under hela säsongen, inte minst efter den tredje finalmatchen där Luleå hade retat upp Göteborgarna ordentligt. Johan Rosén körde bland annat över Petteri Nummelin samtidigt som Jiri Kucera hade crosscheckat Stefan Larsson i huvudet.
Finalmatch fyra spelades i en sprängdfylld Frölundaborg, som bjöd på en elektrisk men också hätsk stämning. Isen fick bland annat spolas om i andra perioden på grund av att publiken kastat in flaskor, snusdosor och annat på isen. Detta i frustration över domsluten som drabbade hemmalaget.
Mitt i kaoset befann sig huvuddomaren Roger Öberg, från Örnsköldsvik. En rutinerad rättsskipare som tilldelats priset som säsongens bäste domare, guldpipan, inte mindre än tre gånger. Senaste gången var faktiskt säsongen 1995/96.
Men inte ens Öberg hade varit med om något liknande. Det small hejvilt, redan från första sekund. Nu ger han oss en unik inblick i den mytomspunna finalen.
– Den matchen är fortfarande ett av mina starkaste minnen från min karriär. De var tvungen byta domare i varje finalmatch då det hade varit en jävla holmgång varje gång. Det var ju ett världskrig det där, helt sanslöst, säger Roger Öberg.
Inför matchen värmde han och de andra i domarteamet upp genom att kicka en fotboll mellan varandra i Slottsskogen i 20-gradig värme. Den värmen var ingenting jämfört med hettan som väntade inne i Frölundaborg. Den fick han känna av redan timmarna innan nedsläpp.
Dåvarande domarchefen Dan "Daggen" Olsson var nämligen uppeldad och gav stenhårda direktiv till Öberg innan matchen.
– "Daggen" sa att: "Roger, idag måste du städa upp för lagen har uppfört sig så dåligt i de tidigare matcherna. Nu är det bara att plocka för allt."
– Nej, men fan, jag kör som vanligt sa jag till honom. Då svarade han: "Hördudu, gör du det så är det här sista matchen du gör."
– Ja,ja men du "Daggen", då städar jag idag då...
Innan nedsläpp tog domaren ett snack med lagens respektive lagkaptener i Christian Ruuttu och Stefan "Skuggan" Nilsson, för att göra klart för dem vilken domarnivå som gällde.
– Då säger jag: "Nu har ni varit stygga pojkar i de tre första matcherna. Om ni är smarta så säger ni till era spelare att jag kommer ta på allt, för det är så kommer det vara."
– Det skulle visa det sig att Luleå lyssnade på vad jag sa, men inte Frölunda... (Skratt). Jag tror jag hade tre eller fyra raka utvisningar på Frölunda i inledningen.
Även om utvisningarna var korrekta var det förstås inget som gick hem hos hemmasupportrarna, som visade sitt missnöje från läktarplats.
Ruttu åkte fram till domaren och ifrågasatte domarnivån med orden: "För helvete, det är ju final!"
– Frölunda försökte sätta press på mig på det sättet. Då förklarade jag att det hade jag varnat dem om innan matchen och påminde att han skulle säga det till grabbarna. Sen blev det lite bättre men det small ju fortfarande överallt.
– Man fick inte vända ryggen till någonstans på isen, det hände saker hela tiden.
Ronnie Sundin delade ut en våldsam tackling på Thomas "Bulan" Berglund i höjd med Frölundas högra tekningscirkel. "Bulan" manglades och fick lämna isen med ett blodigt ansikte och fick sys på bänken.
Guldtränaren Lars "Osten" Bergström var upprörd men Sundin fick bara två minuters utvisning.
– Hade jag plockat matchstraff där så hade jag aldrig kunnat ro hem matchen i mål. Lasse Hurtig kom fram till mig och sa: "Men för helvete, det där är ju fem minuter!"
– Du, sa jag – han åker ju av isen för egen maskin så det är ingen skada. Nu är det slutspel!
Vad fick du till svar då?
– Då skrattade han, men vad ska han annars göra när domaren säger så dumma saker? Det här var ju en annan tid och en annan hockey jämfört med idag om man säger så.
Var det mycket tjafs under matchen?
– Nja, jag upplevde inte att det var särskilt mycket tjafs riktat mot mig mer än att de ville att jag skulle sluta plocka utvisningar. Då har jag varit med om värre matcher.
– Det här var mer en batalj där lagen och spelarna gjorde upp sinsemellan.
Tacklingen stoppade inte "Bulan." Han krigade vidare och i slutsekunderna av matchen la han sig på pucken i matchens sista tekning och såg till att Luleå vann matchen med 3–2 och kunde fira sitt första SM-guld.
– Visst, den där hockeyn kanske var lite långsammare men den var fasen så mycket roligare det var att titta på jämfört med idag. Nu händer det ju knappt någonting, det har blivit för snällt.
– Jag tycker att det ska vara underhållning när man går på en hockeymatch och det hade den där finalen i mängder.
När krutröken hade lagt sig var "Daggen" Olsson relativt nöjd med Öbergs insats.
– Han tyckte att det var lite bättre än i de tidigare finalmatcherna. Men sådana här gånger hänger det inte bara på domarna, utan det är faktiskt upp till spelarna.
– Man får försöka göra så gott man kan som domare också. Jag tyckte jag var smart som förvarnade kaptenerna om nivån.
Om "Skuggan" inte fått fram ditt budskap till sina lagkamrater innan matchen, hade det kanske slutat annorlunda?
– Troligtvis. Då hade det nog blivit en helt annorlunda match. Frölunda drabbades ju rejält av det där. Men det är historia nu och Luleå vann guldet.
Matchfakta
SM-final, match 4, 1996.
Västra Frölunda 2
Luleå Hockey 3
(0–2, 1–1, 1–0)
Första perioden:
0–1 (8.20) Jan Mertzig (Lars Hurtig, Stefan Nilsson) i spel fem mot tre, 0–2 (8.41) Lars Hurtig (Stefan Nilsson, Jan Mertzig) i spel fem mot tre.
Andra perioden:
0–3 (7.20) Roger Åkerström (Stefan Nilsson) i spel fem mot fyra, 1–3 Ronnie Sundin (Marko Jantunen).
Tredje perioden:
2–3 (11.37) Per-Johan Axelsson (Peter Ström).