Det är knappt så att guldjublet har hunnit tystnat i Coop Norrbotten Arena. Guldrusiga hemmaspelare som har lämnat isen samlas i omklädningsrummet och på vägen dit tänker tränare Fredrik Glader tillbaka på när slutsignalen gick.
– Jag tror inte riktigt jag hade tagit in det än. Jag tänkte bara: "ska vi inte spela mer?". Det spelet hade vi i dag.
Efter ett smärtsamt uttåg 2017 så tog det stora favoritlaget Luleå Hockey tillbaka guldet till Norrbotten efter 2–1 i finalmatcher mot Linköping.
– Det betyder jättemycket. Kolla alla småtjejer som är på isen nu, det är våra framtida stjärnor. Det är klart att ett guld skapar en enorm framgång och vi är så jävla stolta över föreningen. Målet är att få fler flickor att spela hockey och det har vi mer än dubblerat. Det gäller att ha förebilder här och det går inte att ha bättre än Jenni Hiirikoski, Michelle Karvinen, Emma Nordin, Johanna Fällman, jag kan räkna upp hur många som helst, Rebecca Stenberg, you name it. Om 10-15 år kommer vi förmodligen sitta och säga: "kommer ni ihåg när de spelade här?".
Om vi börjar där det slutade förra säsongen så var Luleå Hockey/MSSK storfavoriter till att försvara guldet från 2016 – men avslutningen på säsongen blev till ett enda antiklimax.
11 mars 2017 släcktes Luleås gulddrömmar då HV71 avgjorde med en andra raka semifinalseger. Trots ett massivt spelövertag kunde Luleå Hockey inte utnyttja det utan det blev HV71 som tog sig till final.
– Jag tror att vi hade lite svårt att leva här och nu. Vi sprang händelserna i förväg och drömde om finalen redan i kvartsfinalen, funderar Glader.
Vad innebar den förlusten för er?
– Jag tror att den förlusten har bidragit med mycket för hela gruppen. Jag menar då inte bara laget utan ledare och föreningen i stort.
– Vi fick lära oss den hårda vägen att inte ta ut något i förskott, säger Glader.
Påverkades lagbygget inför den här säsongen av den förlusten?
– Det vet jag inte, men vi var bestämda på en punkt och det var att vi ville behålla så många som möjligt och där lyckades vi bra, säger Glader.
Luleå Hockey fick i stort sett behålla hela sin trupp efter uttåget i semifinalen. De som lämnade var Elin Johansson och Emma Eliasson och det som anslöt var Felicia Linder, Natalie Ferno och Rebecca Stenberg.
– Det handlar om att jobba med kontinuitet och även om vi gärna hade behållit alla så är det inte alltid som det går, säger Glader.
Hur tufft var det att få beskedet om Emma Eliasson?
– Oj då, ja det var givetvis riktigt jobbigt. Jag hade dock på känn ganska tidigt att det låg i luften och jag såg vid ett tillfälle att det inte brann i hennes ögon som tidigare gjort och då förstod jag väl någonstans att beskedet skulle komma.
– Hon är givetvis oersättlig. Hon bar oss på sina axlar – men det var inte bara en förlust för oss utan även för svensk ishockey. Hon har en sportslig dimension som är unik. Jag tycker ändå någonstans att vi har lyckas riktigt bra att täcka upp luckorna som Emma lämnade. Det föll på fler personer att ta ansvar och det har funkat otroligt bra.
Den här säsongen så var Luleå på nytt givetvis favoriter och efter drömstarten där Luleå inledde med fyra raka bortasegrar på lika många dagar så var det i stort sett inget som talade för att förhandstipsen skulle vara skeva.
– Det är givetvis svårt att redan där slå fast något. Jag skulle ljuga nå enormt om jag sa att jag redan där kände att vi hade gjort alla saker rätt. Det var nog bara ett bra kvitto på att gruppen var enormt mentalt stark för de gjorde något som i stort alla andra lag var rädda för att göra, säger Glader och förklarar:
– Att spela fyra bortamatcher på fyra dagar i inledningen av säsongen ÄR tufft.
Även om inledningen på säsongen slutade i succé med fyra raka bortasegrar så kom det också en väckarklocka i september då man förlorade två raka hemmamatcher mot blivande finalmotståndarna Linköping. Gladers summering då av de matcherna var kort och gott ”Vi sätter oss i skiten”.
– Jag tror att det mest pekade på att det var Sveriges två bästa hockeylag som möttes. Vi fick ett par fingervisningar om vad vi var tvungna att jobba med under säsongen, säger han nu.
Med några veckor kvar innan slutspelet skulle dra igång så bjöd Glader och Luleå Hockey på två riktiga prestigevärvningar. De två kanadensiska OS-stjärnorna Jennifer Wakefield och Meaghan Mikkelson skulle avsluta säsongen med ett slutspel i Luleås tröjor.
Hur tidigt bestämde ni er för att värva spelare från något av OS-lagen?
– Det var otroligt skönt att presentera de två kanadensiskorna för gruppen. När det handlar om Wakefield så hade vi haft en dialog under lång tid och vi var överens redan i november. Till skillnad mot Wakefield så kom ju Meaghan (Mikkelson) till oss och var lite okänd för den stora publiken, men hon har varit väldigt viktig med sin rutin och sätt att vara.
Att förra årets semifinalförlust nu är glömd är lätt att se och Luleå Hockey har därmed tagit tillbaka guldet efter två raka finalvinster mot Linköping, men det var inte utan kamp.
– Första matchen hade kunnat sluta hur som helst, men på nytt visar vi att vi kan vinna matcher på olika sätt, säger Glader.
– Leif Boork och andra experter sitter och tycker en massa, men jag är övertygad om att det handlar om att de är så färgade av att vi har så offensiva spelare. Jag tycker att det blir en lite märklig synvinkel för våra offensiva spelare gör inte bara det utan också skitjobbet som måste göras.
Med guldmedaljen hängandes runt halsen så konstaterar tränare Fredrik Glader att det finns många saker som har fallit på plats under guldsäsongen 2018.
Kan du peka på den viktigaste punkten?
– Det var absolut 0–5-förlusten borta mot Modo strax innan slutspelet drog igång. Jag fick känslan att vi där och då kom ihop oss som grupp inför slutspelet. Det var en direkt ”wow-känsla” som vi har burit med oss.
Om du skulle lyfta fram fem saker som har tagit er till det här andra guldet vilka fem hade du valt?
– Gruppdynamiken, mental styrka, tävlingsinstinkten, stolthet och det stora engagemanget från alla runt vårat lag. Det handlar om alla från läktaren till kansliet.
Om du skulle jämföra guldlaget 2016 med årets upplaga – vilka skillnader ser du då?
– Det är väldigt många som har tagit otroligt stora steg efter förra säsongen och det var väl också tanke med att jobba långsiktigt. Det handlar inte bara om de unga spelarna utan hela gruppen, säger Glader.