Albin Eklund fick ett jättestraff efter tacklingen mot Västerås Niclas Lehmann.
Bodenspelaren överklagade – och har nu fått straffet rejält förkortat.
I stället för avstängning fram till 31 december 2018 har domen ändrats till 21 mars 2018. Straffet skulle motsvara sju matcher men blev tio eftersom beslutet kom efter säsongens slut.
– Det är en charging som är en onödigt våldsam tackling från blinda sidan. Den är med full kraft och träffar bröstet på den tacklade spelaren som blir skadad, säger Alexander Ramsay, ordförande i disciplinnämnden som delat ut det kortare straffet.
Tvärtemot disciplinnämnden vid Region norr har Svenska ishockeyförbundets disciplinnämnd inte bedömt det hela som en tackling mot huvudet.
– Vi har inte betecknat det, som underinstansen gjorde, som en checking to the head. Det är bara anmält som charging. Tackling mot huvudet finns inte i gärningsbeskrivningen ens en gång, säger Ramsay.
Hur kan det skilja så mycket från det första straffet?
– Ja, det är bara att konstatera att vi har gjort en annan bedömning än vad man har i lägre instanser. En sak är att vi inte har bedömt det som en huvudtackling.
Hur kan de döma för något som inte står i anmälan?
– Det får du fråga dem om. Domarna kunde inte säga att det tog i huvudet och därför har de inte anmält det så. Eklund har sagt att han upplever att träffen tar i bröstet och att det är hjälmen som tar i huvudet på den tacklade spelaren.
Men ni har väl samma regelverk att förhålla er till.
– Ja, vi har samma regelverk. Vi har gjort en annan bedömning än underinstansen och vi har dessutom tyckt att de inte har kunnat döma för en tackling mot huvudet, säger Ramsay och fortsätter:
– Det ska vara ett kännbart straff. Tacklingen är av relativt allvarlig karaktär men ingenting som faller utanför ramarna för tacklingar vi ser under säsongen.
Det som står i anmälan är det som nämnden har att förhålla sig till.
– Man kan inte hämta in egen information som nämnd eller disciplin. Om det står X kan man inte döma för Y eftersom den anmälde inte har fått tillfälle att yttra sig. Dessutom, när vi tittar på filmen, ser vi inte att den träffar i huvudet.
Har ni diskussioner med underinstanser?
– Inte i enskilda ärenden. Man måste hålla en tydlig gång mellan oss. De ska först fatta ett oberoende beslut och om man inte är nöjd ska man kunna överklaga till oss och då ska vi kunna fatta ett oberoende beslut. Det kan vi inte göra om vi sitter och pratar om ärendena, säger Ramsay och fortsätter:
– Däremot har vi en bra relation mellan oss som överinstans och alla kommittéer och nämnder ute i regionen. Vi har till exempel varje år en utbildningsdag i Stockholm där vi går igenom olika fall. Men då handlar det om sådant som har varit. De kan också naturligtvis fråga generella frågor.
Vem har ansvaret för underinstanserna?
– Vi har löpande kommunikation och utbildning. De driver det här på eget ansvar. Men kvalitetssäkringen är inbyggd i systemet i och med att besluten kan överklagas. Det är så det ska fungera.