Oh captain, my captain. Michelle Löwenhielm kastar sig in i slottet och vräker in ledningsmålet med 7.30 kvar av första perioden, liggandes i luften med den egna klubban som enda stötta för sin kropp och för fysikens lagar. Det är inget konstigt med att Löwenhielm vinner kampen mot tre franska försvarare när hon tar den, det är inget märkligt med att Sverige tar ledningen.
Det är som det ska vara.
Frankrike gjorde det som gick; spelade tätt försvar, skickade långt på en fiskargumma som tjuvade i defensiven och kontrade hårt när det gick. Det ska inte räcka i nio matcher av tio, men den tionde matchen kan uppenbara sig i vilket ishall som helst.
Det värsta motståndet i de här situationerna är ju rätt sällan Sydkorea eller Frankrike, Georgien eller Vitryssland. Det värsta motståndet är du själv. Du är ju bättre. Du ska ju vinna.
Jag tror att det finns lag som är bättre lämpade för att klara av den där pressen som kommer sig av att vara favorit. Jag skulle till och med kunna tänka mig att det finns något slags idrotts-DNA hos vissa nationer, i vissa sporter, som gör att de är hårdare rustade för att stå pall i såna här matcher. Jag tror inte att Sverige är en sånt lag, en sån nation, i någon sport eller något sammanhang. Det är dock en hobbyantropologi som bara vagt lutar mot empiri. Det enda som stöttar mina misstankar är år av upplevda svenska nederlag i just de matcher som ska vinnas – och några överprestationer när man minst anar det.
Sett till hur gärna svenska idrottsledare och dito utövare försöker förflytta eventuellt favoritskap är jag knappast ensam om min analys.
Ulf Lundberg bygger ett i stora drag nytt landslag, med nya profiler och ny inställning. Jag noterade också att förbundets generalsekreterare Johan Stark var på plats i helgen, vilket i någon mån signalerar en ny inställning till damverksamheten från de ansvariga. På grund av pandemin har den nya given har inte fått visa upp sig i tävlingsmatcher på nästan två år, och i det ljuset får den här insatsen ses som godkänd.
Sanningen är dock att Frankrike, Sydkorea och Slovakien i den här kontexten ska ha ungefär samma överlevnadschanser som en åkergroda i koksugnen ute på järnverket.
Sverige har spelat samtliga OS som existerat på damsidan. Det här kvalet skulle sluta precis så här – allt annat hade varit en katastrof. Nu får Sverige till sist mäta sig mot de bästa nationerna och det är först då vi kan se vad som krävs för att komma tillbaka till världstoppen.
För det är där den svenska verksamheten ska vara.