Carina Marnéus
Spelarna har tränat klart och lämnat hallen.
Kvar är Carina Marnéus, 54, som fixar det sista i tvättstugan. Hon viker de röda handdukarna och lugnet har lagt sig i korridorerna.
Hon är först där och går sist hem.
En matchdag jobbar hon oftast över tolv timmar. Det är mycket som ska göras, förberedas. Skridskor ska slipas, mojänger lagas, kläder tvättas, torkas och hängas upp. Allt ska ligga i sin ordning, likaså hos motståndarlaget.
Men att Carina Marnéus skulle bli materialförvaltare var inte självklart.
Tvärtom.
– Jag har två sönder som spelar hockey, en 01:a och en 06:a, och en hockeytokig man. Det var så det började. Jag var engagerad i den äldre pojkens lag som lagledare och så var min man materialare. Han blev sjuk en sommar och bara för att få det att fungera ringde jag "Tomme" (Tomas Blomkvist) i J20. "Du måste visa mig slipen".
Det var en slump?
– Ja, precis. Jag lärde mig slipmaskinen och så jobbade vi mycket ihop. Jag hjälpte till med juniorerna när jag ändå var i korridorerna, säger Carina och fortsätter:
– Sedan körde det ihop sig för Fredrik Glader (dåvarande tränare för damlaget) som blev utan materialare. Han sa: ”Snälla, kan du hjälpa mig säsongen ut?”
Där och då förstod Carina Marnéus att det inte skulle bli något kort inhopp.
– Börjar jag så visste jag att jag skulle fastna.
Första tre åren kombinerade hon jobbet som materialförvaltare med sitt andra jobb i säkerhetskontrollen på Luleå Airport.
– Det kändes inte bra att göra det här halvers. Jag trivs jättebra i miljön, föreningen och laget, så jag sa upp mig på Kallax, säger Marnéus som nu jobbar heltid som materialförvaltare.
Hon har utsett till ligans bästa materialförvaltare två gånger och hyllas ofta av spelarna.
Det är något speciellt med ett hockeyomklädningsrum, berättar hon.
– Mina grabbar spelade fotboll också där jag var engagerad, och det var hyfsat samma lag i fotbollen som i hockeyn. Vi gjorde riktade insatser för att det skulle vara likvärdigt och det gick aldrig. Hockeyomklädningsrummet, den lagandan, den fanns aldrig i fotbollen.
Vad tror du det beror på?
– Det kanske är för att man spenderar mer tid i ett hockeyomklädningsrum, men jag vet faktiskt inte. Vi funderade på det vad det beror på men vi hittade aldrig något klart svar.
Den starka lagandan sägs ligga bakom flera av era guld, är det så?
– Ja, jag tror det. Jag har inget att jämföra med, men det där är en trygg plats och folk får vara sig själv, säger Carina Marnéus och syftar på omklädningsrummet:
– Det finns utrymme för alla. En del är i början av karriären, andra i slutet – det gäller att hjälpa varandra. De äldre spelarna är jätteduktiga på att ta hand om de yngre. Under en säsong är det toppar och dalar, en ständig förändring, men där inne är vi trygga. Det är vår safe zone.
Hur ser din roll ut där inne?
– Jag susar runt där och är lagmamma. Och jag har en klar fördel av att vara kvinna. Många av mina kollegor är ju inte det. Det är oftast någon pappa som hängt med. Hockeyn är fortfarande mansbaserad, men det blir bättre.
Hur många andra kvinnliga materialare finns det i SDHL?
– Två slutar i år. Nu är det jag och en till i SDE, Camilla Henriksson Bajas, hon har varit i 15 säsonger. Och jag förstår hur det gått till. Man kan inte säga att det blir ett intresse, utan det blir som en livsstil. Det där har inte alla lätt att förstå. Det ständiga fråga är: ”Vad har du i lön?” Att det är det viktiga, men det här betyder betydligt mer för mig än en karriär. Det är mitt liv. Det blev så.
Varför tror du så få kvinnor blir materialare?
– Jag tror det är könsrollerna som fortfarande är ganska uppstyrda. Det är ett fysiskt jobb. Jag ska inte säga att det är tungt, men det är mycket bära och släpa. Du måste vara bekväm med att hantera verktyg, måste vara lite MacGyver, hitta lösningar. En vagn full av underställ som de haft på träning – det är ingen nice kundvagn om man säger så, säger hon, skrattar och fortsätter:
– Det är inte för alla. Det är många som provar, men det tar tid och du ska inte ha så mycket annat. Ska du göra det här vid sidan om ett heltidsjobb ska det var ditt intresse. Du får vara beredd på skitgörat för allt är inte kul. Jag brukar säga: ”Prova”. Men det är inte för alla. Det är speciellt.
Kan du se dig själv fortsätta som materialare tills du går i pension?
– Det tror jag nog. Om jag orkar. Man ska fysiskt och mentalt orka. Men jag har aldrig tänkt att jag gör det här i två år och sedan får det vara bra. Jag tror att jag skulle ha jättesvårt att ställa mig där inne och säga: ”Tack, nu får det vara bra”.
Vems skridskor slipar du mest? "Viivi Vainikkka. Hon vill alltid ha nyslipade", säger Carina Marnéus.