I dokumentärfilmen "Underdogs", av Ingela Lekfalk, berättar Emma Eliasson för första gången ingående om landslagskonflikten med Damkronornas förbundskapten.
För Norrbottens Media berättade sen den förra backstjärnan mer om brevet och det utvärderingsmöte som blev slutet i blågult.
LÄS MER:Nu talar Eliasson ut om konflikten
Nu ger Leif Boork sin syn på vägen fram till hans val att inte ta ut Emma Eliasson i landslaget.
Och den där utvärderingen blev droppen som fick bägaren att rinna över.
– Hon la in en del synpunkter där och det var egentligen ingenting som var avgörande för mitt beslut, utan det var ett antal saker som hade hänt tidigare. På resan fram från Sotji (OS 2014, Eliasson tog en landslagstimeout säsongen efter) och framåt hade det hänt en del saker som går stick i stäv med det som jag kallar grundfundament, och det är inte bara när det gäller spelet. Det gäller deltagande på läger och vad som gäller när man kommer till Damkronorna, säger Leif Boork innan han fortsätter:
– Det här har varit alldeles för löst tidigare och det var viktigt att ta upp de här sakerna med laget och spelarna. Det här fick då en väldig konsekvens när det gäller Emma Eliasson men jag hade flera bestämda samtal med Erika Grahm, Lisa Johansson, Lina Bäcklin med flera. Damhockeyvärlden är en väldigt liten miljö, med det menar jag att alla har spelat med alla och alla känner varandra privat, och det var på väg att krackelera inom ramen för landslaget och de priniciper som jag tycker borde gälla. Det var säkert också en av anledningarna till att jag fick jobbet.
Han tillägger sen:
– Sen är det så att jag som person blir ytterst ansvarig – men det har skett återkopplingar hela tiden med svenska hockeyförbundet och SOK och den ledningsgrupp vi hade inom Damkronorna.
Utvärderingen blev dock det sista som Emma Eliasson gjorde i Damkronorna.
– Det var ett samtal där jag var väldigt tydlig och där drog jag fram en del av de här orsakerna till att jag tyckte att hon hade nått en gräns. Samtidigt sa jag efter det samtalet "smält nu det här så träffas vi senare under dagen och knyter ihop säcken". Det gjorde vi och då frågade jag henne hur hon upplevde samtalet och om hon förstår vad jag säger, säger Boork och fortsätter:
– Då sa hon att hon är beredd att följa det här men jag upplevde det inte som särskilt ärligt utan hon sa det mer för att hon var väldigt pressad.
Sen tillägger förbundskaptenen:
– Jag upplever att det här var alldeles nödvändigt för damhockeyn och ser jag tillbaka på det så drog Emma sina konsekvenser. Det blev kanske vissa beslut som hon inte delade men för damhockeyn i stort är jag övertygad om att det var riktigt gjort.
Leif Boork återkommer till det här med att det var många saker som till slut fällde avgörande.
– Hon hade ju över tid, fram till vi hade det där lägret, nått en gräns. Hon är en väldigt dominerande person i en grupp och jag tyckte inte hon hade mandat att diktera villkor eller att helt plötsligt föra fram en massa saker som hon tyckte, säger Boork.
På det där mötet ni hade var både du och Olof (Östblom, då assisterande förbundskapten) med och hon upplever att det mötet blev personligt.– Sittningen som blev med henne var bestämd. Jag var förbannad och jag talade om vad jag tyckte och drog upp de här orsakerna. Jag tog Olof med mig, just därför att det skulle vara viktigt. Jag förstod att det skulle kunna få konsekvenser och att det återgavs på olika sätt. Ena sidan hennes version och andra sidan min version, därför fick Olof sitta med som en form av "second opinion", säger Boork och utvecklar:
– Det var ett tufft och hårt samtal och jag tror inte hon har haft så många såna och att det var därför hon blev ganska ovan med att vara med i ett sånt samtal.