De var bäst i Luleå:
1. Jenni Hiirikoski var tillbaka i laget efter lördagens tuffa smäll och visade varför hon är världens bästa back. Hon visade vägen för lagkamraterna och framför allt hennes första period höll högsta klass. Likaså det viktiga 2–1-målet som kom i ett läge när matchen stod och vägde. Backens solorajd slutade med ett vackert handledsskott i nättaket bakom Eveliina Suonpää.
2. Sara Grahn var riktigt stabil i målet – igen. När Linköping fick sina lägen visade hon lugn och klass. Stod för några riktigt högklassiga räddningar när Linköping fick chansen.
3. Josefine Hoegh Persson fortsätter att visa slutspelsform. Ständigt lurig och ett hot i anfallszon. Lyckades också gång på gång checka fast pucken högt upp i banan vilket stressade Linköpingspelarna.
Det tar vi med oss från matchen mellan Linköping och Luleå:
1. Luleå Hockey/MSSK är ruskigt svårstoppat när alla spelare tar ansvar i försvarsspelet. I den andra perioden gick laget att känna igen ordentligt när spelarna gång på gång checkade fast Linköpingspelarna som verkligen fick svettas. Backchecking, forechecking – det mesta fungerade betydligt bättre än tidigare under denna finalserie.
2. Trafiken framför målvakten Eveliina Suonpää ställde till det för LHC. Luleåspelarna fullföljde situationerna och såg till att Suonpää fick en tuffare uppgift än tidigare. Gästernas 3–1-mål kom också till när LHF/MSSK sökte sig närmare målgården. Linn Petersons styrning framför är ett exempel på något norrbottningarna inte lyckats med tidigare.
3. Linköping är bra när de får styra tillställningen. Så fort Luleå började bevaka 3–1 var hemmalaget sylvasst och gjorde det tufft för Luleå/MSSK. När laget håller i taktpinnen är man svårslaget – inte när man kliver tillbaka i banan.