I slutet av november kom beskedet – Kiruna AIF lägger hockeysatsningen på is.
– Det kändes för djävligt när vi fick veta vad som skulle hända, säger Kent Haapaniemi.
Det var givetvis ett dråpbesked för alla supportar som håller på laget. Men också för alla spelare och ledare runt laget. För materialförvaltarna så innebar det att man helt plötsligt fick en hel hög av fritid.
– Den stående frågan är vad man nu ska göra på sin fritid, Kalle Jakobsson.
Jakobsson har en egen teori om vad han ska fylla kvällarna med under vintern.
– Man går väl här och rycker i dörrarna här och testar om blippen fortfarande fungerar, skrattar han lite försiktigt.
Vanligtvis så är det materialförvaltarna som är först på hallen och sist därifrån. När spelarna söker sig vidare till nya klubbar så blir den delen av laget kvar, men utan någon uppgift inom ishockeyn.
Blir det inte skönt?
– Nej då det blir en saknad för har man hållit på med ishockey i stort sett hela livet så kommer man givetvis att känna en saknad, säger Haapaniemi.
Under tiden som Sporten var på plats i katakomberna en trappa ned på Lombia så var frågorna många av spelarna som höll på att göra sig redo för att lämna Kiruna.
– Det blir ruskigt tomt när alla spelarna sticker. De har blivit mina kompisar så det är tufft, säger Jakobsson innan han fortsätter:
– Ofta har man åkt direkt från jobbet hit för att tvätta kläder vi har ju alltid varit först hit och sist hem. Det är klart att det inte alltid har varit svinroligt, men trots allt så har det haft sin tjusning.
Vad kommer ni att sakna mest?
– Det är surret och gemenskapen här på hallen. Att få träffa grabbarna, tränarna och de andra materialförvaltarna sitta ned och ta en kopp kaffe och surra. Det har varit värt mycket, säger Haapaniemi.
– Bussresorna har haft sin tjusning. Åka iväg på fredag för att komma hem på måndag. Det kanske inte alltid har varit så roligt på jobbet sedan, men snacket på resorna är värt allt det där, säger Jakobsson.
Materialförvaltarna fick ganska tidigt veta att ekonomin inte var speciellt ljus.
– Det var inte så långt in på säsongen som vi fick lite hintar om att det inte såg så bra ut, säger Tomas Waaranperä.
Men varken Waaranperä eller någon annan trodde att det skulle sluta så illa som det nu gjorde.
– Det hade jag aldrig kunnat tro. Ansträngd ekonomi har de flesta lagen även om alla kanske inte vill erkänna det. Att det skulle vara så här illa trodde jag faktiskt inte.
Har de ekonomiska problemen inneburit något för ert arbete?
– Nej det tycker jag inte. Det som var tydligt är sviterna av pandemin hos leverantörerna, men inget som har varit kopplat till vår ekonomin. Vi har inte haft något köpstopp eller liknande, säger Waaranperä.
Materialförvaltarna anser att styrelsen verkligen har gjort allt de har kunnat när det kommer till ekonomin trots att det under ett tag florerade olika rykten kring beslutet som styrelsen tagit.
– De har jobbat dygnet runt den senaste tiden. Har det varit något som inte har varit helt stenklart så måste vi ha förståelse för det. Dom har slitit något oerhört för att få ihop det hela, säger Haapaniemi.
Ganska snart efter att beskedet om att satsningen i division 1 skulle läggas vilande så kom diskussionen om att Kiruna AIF skulle spela i division 2 nästa säsong. Än så länge vill dock ingen ta orden i sin mun offentligt.
Står ni här igen till hösten och lastar in saker i en buss klockan fem på morgonen om det blir division 2?
– Det tror vi nog, säger alla tre samstämmigt.
Det som startade 2015 har nu har nått vägs ände för den här gången, men Tomas Waaranperä minns med glädje hur det hela började.
– Det var en tjusning i sig när vi drog igång. Vi spelade på "Matto" och vattenflaskorna frös till is, men det var speciellt.
Vad kommer ni komma ihåg bäst från de här sju åren?
– Att fast det gick så dåligt under hösten så kunde vi knyta näven under slutet och göra det så bra trots att vi visste vad som skulle hända. Det är nog många som i det läget hade vikt ned sig, men inte vi. Vi gjorde våra bästa matcher i det läget, säger Haapaniemi.
– Vi vann ju DM mot Luleå Hockey också, säger Waaranperä.
– Jag kommer ihåg när vi låg under mot SK Lejon och förloraren i den matchen skulle åka ur. Då kom Janne Karlsson in i omklädningsrummet och slog av en klubba – efter det vände vi på matchen. Det var i alla fall en på läktaren som också grät efter den matchen, säger Jakobsson.
Nu återstår att se vad som händer med Kiruna AIF till hösten. Uppgifter gör gällande att man kanske tar nya tag i division 2 – men det är än så länge ett oskrivet blad.