De var bäst i Luleå:
1. Joel Lassinantti. Han gör så otroligt fina förflyttningar i sidled, avväpnar Mattias Guter två gånger om när denne tycker sig se nät från vänster. Det gör han också. Men halvsekunden senare när hans skott är på väg dit, ja då är ”Lassi” på plats. Dessutom, de puckar han inte riktigt ser, dem är han rätt på i alla fall, han bara finns där och motar puck.
2. Einar Emanuelsson. 1+1 i en så tät match med så få chanser för Luleå initialt, då kliver han fram. Först med ett läckert pass till Isac Lundeström, som sätter pucken i öppet nät vid bortre, garanterat mål på Reideborn.
3. Isac Lundeström. Nog kan man lyfta en back när matchen är så pass tajt defensivt. Men jag väljer ändå Isac Lundström som tack vare sin fart såg ut att ha all tid i världen när han gjorde 0–1. Sådana stunder tänker man att stackars Anaheim kanske skulle behållit den här killen på andra sidan Atlanten. Men de får skylla sig själva och vänta till nästa säsong.
Det lärde vi oss av matchen mot Djurgården:
1. Att sidled är vackert. Kommer ni ihåg ”sidleds-Danne”, fotbollsspelaren Daniel Andersson, som hånades för att han spelade så mycket i sidled? Nu gjorde han ju så mycket annat också. Men ”sidled” har liksom en trist stämpel. Det gäller dock inte när vi pratar ishockeymålvakter i allmänhet och Joel Lassinantti i synnerhet. Ge killen ett frimärke, så som ”Foppa” fick. Fast nu mejlar vi ju mest.
2. Att rivalitet är vackert. Det är så kul med fullt hus på Hovet, det blir hockeyfest, Luleåfansen bidrar stort till det också med sin stora uppslutning. Det behöver inte vara derby för att vara laddat, det är Djurgården–Luleå ett riktigt bra exempel på.
3. Att februari är vackert. Den som följer Luleå kan ta och rama in månaden februari 2019. Laget gick obesegrat genom hela månaden och är man tråkig kan man säga att för varje vinst kommer man närmare nästa förlust. Men i Luleås fall känns det mer som att för varje vinst förlängs sviten än mer.