En syn som är bekant från den här säsongen. Pontus Andreasson stod för 18 mål i grundserien och i slutspelet har han fortsatt vräka in baljor.
Av de 224 som sökte till Luleå Hockeys NIU-utbildning (hockeygymnasiet) till hösten har 18 spelare erbjudits plats. Vad händer då med de 206 15-åringar som selekterades bort?
I en öppenhjärtlig intervju berättar Pontus Andreasson om när han valdes bort i unga år och vad som drev honom vidare i sin fortsatta satsning till att nå där han är i dag, trots de tidiga motgångarna.
Vi känner vid det här laget till vad han har lyckats åstadkomma i Luleå Hockey sedan han värvades från Björklöven inför den här säsongen.
Men det alla inte känner till är att hans väg hit har varit minst sagt krokig. 23-åringen har genom uppväxten tagit sig igenom motgångar i form av att blivit bortvald av föreningar i ung ålder.
Allt började i Munkedal, bruksorten i Bohuslän tio mil norr om Göteborg. I Munkedals BK gjorde parveln Andreasson sig snabbt ett namn och när det var dags för uttagning till TV-pucken som 15-åring blev han uttagen till Bohuslän-Dals lag.
– Det finns inte jättemycket spelare i det distriktet och det var många i laget som kom med i TV-pucken, det finns inte så mycket konkurrens som i de större länen, säger Andreasson när Sporten träffar honom på läktaren i Coop Arena efter en förmiddagsträning mitt i brinnande slutspelet.
Med den tunna konkurrenssituationen spelade faktiskt Andreasson två år i TV-pucklaget och på 13 matcher stod han för två poäng.
Du var ingen stjärna direkt?
– Nej, det skulle jag inte säga. Vi hade det tufft och jag tror inte vi vann någon match alls faktiskt.
Året efter TV-pucken var det dags att söka gymnasieutbildning och där siktade Andreasson högt.
– Jag sökte hockeygymnasium i Frölunda och andra storklubbar men jag var inte tillräckligt bra för att komma in. Det enda jag kom in på var Moras hockeygymnasium med det var sex timmar hemifrån så då tyckte både jag och mina föräldrar att det var lite långt att flytta vid så tidig ålder, säger han.
Hur kändes det att bli bortvald?
– Det är klart att det var tråkigt till en början. Men sedan när jag kom till Kungälv så fick jag mycket speltid. Det är ju en utvecklingålder och jag var inte den största spelaren och ganska sen in i puberteten, säger han.
I stället för något flashigt NIU-gymnasium med någon storklubb blev det en flytt till Kungälvs lokala hockeygym, dels för att han ville fortsätta spela hockey, dels för att han ville hänga med sina polare.
– Jag hade kompisar i laget och det kändes som ett naturligt steg för mig när jag inte kom med i Frölunda vilket var min dröm, säger han.
Det blev spel i Kungälvs J18-lag och sedan vidare upp i J20. Dessförinnan hade Andreasson gjort seniordebut redan som 15-åring hemma i Munkedals BK – i division 3.
När han väl hade landat i Kungälv och det hade gått en tid slutade han tänka på Frölunda och andra elitklubbar.
– Jag kände att det får ta några år och att det inte var någon stress. Jag fick bli en ledande spelare och kunde utvecklas i lugn och ro och det har jag trivts extremt bra med, säger han och fortsätter:
– För mig har det faktiskt varit nyttigt att spela i mindre lag. Dels har jag lärt mig att ta mig igenom motgångar, dels har det bidragit till en utveckling i min takt.
Andreasson trivdes så bra på rinken i grannkommunen att till sist kunde inte ens Frölunda blunda för det. Han fick en plats i Frölundas J20-lag där han fortsatte att utvecklas. Framförallt började han fysiskt komma i kapp sina jämnåriga. Men det var inte utan problem till en början.
– Första tiden i Frölunda var tuff. Det var nästan att jag tänkte på att lägga av. Det tog i princip ett år innan jag kom in i det och jag gick väl upp typ tio kilo eftersom fysbiten var något helt annat än vad jag var van vid.
Sista året i Frölundas J20 var Andreasson i kapp och det visade sig också ute på isen. Men framförallt hade han fått glädjen tillbaka.
– Jag kände att jag orkade hänga med och då var det kul med hockey igen. Då var det värt kriget inne i gymmet året innan, säger han.
Men de 45 poängen på de 44 matcherna i Frölundas J20 säsongen 2017/18 räckte inte. Andreasson fick inte plats i Frölundas SHL-trupp och lånades i stället ut till hockeyettanlaget Hanhals.
Ännu en motgång alltså?
– Jag visste att de var intresserade av mig och att jag skulle få en stor roll och spela i alla spelformer, säger han.
Var inget lag från allsvenskan intresserad?
– Nej, det fanns inget intresse. Men samtidigt, hade jag tagit klivet till allsvenskan hade det blivit svårt med speltid. Det är inte så många som lyckas med det. Jag kände att det var viktigare för min egen utveckling att jag skulle få spela mycket och sedan försöka ta klivet till allsvenskan efter det året.
I skymundan i Hanhals trillade poängen in i strid ström för Andreasson och efter 38 poäng på 38 matcher blev det så småningom spel i allsvenskan säsongen 2019/20 med Björklöven.
Men också den övergången kom ur en motgång, visar det sig.
– Jag var faktiskt klar för spel med Oskarshamn innan de gick upp. Per Kenttä var ju där och han ville ha dit mig men i och med att de gick upp till SHL så bröts det avtalet, säger han.
Hur tog du det?
– Jag tänkte "Va fasen, nu blir det inget nu heller". Så visst var det lite nervöst. Men det löste sig sedan ganska snabbt med Björklöven.
220402 Luleås Pontus Andreasson under kvartsfinal två i SHL mellan Örebro och Luleå den 2 april 2022 i Örebro.
Foto: Johan Bernström / BILDBYRÅN / COP 119 / JB0101
Per Kenttäs intresse för Andreasson fanns kvar och när den gamla Asplöven-ikonen tog över som sportchef i Björklöven erbjöds Munkedalssonen ett kontrakt.
– Det kändes extremt kul, jag ville ju verkligen ta klivet upp till allsvenskan och etablera mig så att jag kunde leva på hockeyn.
Två lyckade säsonger senare, med 63 poäng på 121 matcher i ryggen med Björklöven, kastade Luleå Hockeys sportchefer Stefan "Skuggan" Nilsson och Ulf Engberg ut kroken där de agnat med ett SHL-kontrakt. Andreasson högg på betet och från där och då har publiken i Coop Norrbotten Arena lärt sig att älska honom.
Men som sagt, det selekteras hårt inom hockeyn i unga åldrar. Många spelare väljs bort på grund av den fysiska biten där det kan skilja flera år, på framförallt pojksidan, när ungdomarna går in i puberteten. Något som gör urvalet till NIU-utbildningarna vanskligt.
Tidigare har det varit framförallt TV-pucken som varit avgörande för pojkars framtid inom ishockeyn. Numera har gymnasievalet blivit den alltmer avgörande faktorn för den framtida karriären.
– Det är många som är bra när de är yngre. De är stora och starka men sedan kommer alla i kapp och då är de inte lika dominanta eftersom det inte går lika lätt längre, säger Andreasson och fortsätter:
– Det känns som att det är svårare att ta det steget från att vara en stjärna till en i mängden, jämfört med den andra vägen, säger han.
Från en undanskymd tillvaro i Hanhals i hockeyettan till hattrickskytt i Luleå Hockeys första kvartsfinal mot Örebro. Resan har inte varit spikrak.
Men det är just det, det är inte alla som har det tålamod som Andreasson haft och många unga spelare avslutar sina karriärer alldeles för tidigt.
– Jag känner att den väg jag har gått har varit den rätta för mig, det är ju den vägen som lett till att jag är den spelare jag är i dag. Det har passat mig bra att ta det steg för steg och inte ha för bråttom som jag tror många har där ute, säger Andreasson.
Vad har du för budskap till de 206 ungdomar som inte kom in på Luleå Hockeys NIU-utbildning?
– De måste fortsätta att tro på det och satsa vidare. De får ju en morot att träna ännu hårdare och visa att de som tog ut valde fel. För min personligen var det skönt att visa att de hade fel, säger Andreasson.
Du borde fungera som en bra förebild?
– Ja, absolut. Det går att ta den längre vägen, och det kan vara värt det, även om de inte känns så där och då.
Nu lever Pontus Andreasson i drömmen. Han är en ledande spelare i ett lag som vill slåss om den ädlaste valören i svensk hockey.
– Ja verkligen, det känns extremt kul och helt sjukt att bara vara en del av det här laget. Att dessutom få lira med Omark och Tyrväinen gör ju inte saken sämre. Jag mår riktigt bra just nu.
– Det hade varit extremt kul att få vara med om att vinna ett SM-guld här uppe, det hade varit en jäkla dröm, säger Pontus Andreasson.