Göteborgaren Otto Andersson som under de tre senaste åren varit ordförande i Kiruna IF ställer inte upp för omval på positionen.
– Det är flera grejer som ligger bakom beslutet. Jag har ett jobb som tar mycket tid och så har jag tre barn med olika aktiviteter som jag vill kunna vara med på, säger Andersson innan han fortsätter:
– Det var rätt läge att kliva av.
Hur kom det sig att du blev ordförande i Kiruna IF?
– Det var personer i valberedningen som jag träffade via jobbet som ställde frågan. Jag vill ju tro att jag var det första valet, men det var nog inte så, skrattar Andersson.
– Jag var ganska ny i Kiruna när jag fick frågan så jag tror nog att det var några andra som hade fått den innan mig.
När han fick frågan så hade han och hans familj inte bott i Kiruna ett år ens.
– Jag ångrar inte mitt beslut på ett enda sätt.
Du tvekade inte?
– Nej, nej jag är en dum göteborgare som tycker att det är roligare att säga ja än nej. Det handlar om att prova många olika saker i livet innan det är över.
Hur har det varit att vara ordförande i Kiruna IF?
– Det har varit tre extremt roliga år. Föreningslivet är härligt och för mig som inte kommer från Kiruna så har det givetvis hjälpt mig att komma i kontakt med människor här i Kiruna.
Under hans tredje år som ordförande ställdes det mesta på sin spets då världen drabbades av en pandemi.
– Det är under sådana förutsättningar som du får se vilka som står bakom dig och ställer upp. Jag har bara lovord till både supportrar och sponsorer som har ställt på ett fantastiskt sätt.
– Vi kommer ur det här året levande och nu ser vi fram mot nästa säsong.
Har det varit mycket mera jobb under pandemisäsongen?
– Det har nog inte varit så stor skillnad mot för en helt vanlig säsong. Vissa saker har kostat mera tid samtidigt som jag har kunnat göra andra val med andra saker som har bidragit till att jag har varit hemma mer.
Vad är bästa minnet från tiden som ordförande i Kiruna IF?
– Det är nog när vi tog oss till Allettan. Avslutningen där vi inte visste hur det skulle sluta på Lombia där AIF mötte Boden, men det slutade med att vi tog platsen med minsta möjliga marginal. Det är idrott när det är som bäst. Lika kul som det var för oss lika jobbigt var det för AIF.
– Men sedan fick vi också att vi fick igång damlaget. Sedan så har jag fått vänner för livet.
Sedan var Andersson tillsammans med Kiruna AIF:s ordförande Sari Laaksonen bidragande till att klubbarna lade ner stridsyxan och skapade ett samarbete i stället.
– Jag och Sari har haft en dialog hela året och vi är varit överens om att kampen ska vara på isen och inte någon annanstans.
Andersson flyttade med sin familj upp till Kiruna från Göteborg och familjen har hittat rätt i gruvmetropolen.
– Vi trivs jättebra i Kiruna och det finns ingen anledning att flytta från Kiruna. Det är en fantastisk plats att bo på.
Hade du ett hockeyintresse innan ni flyttade upp till Kiruna?
– Nej inte på något sätt. För mig som göteborgare så är det fotboll som gäller, men sportintresset i övrigt är på gränsen till sjukligt stort.
Då är du blåvitt-supporter – eller?
– Nej, nej jag är Öis:are så jag har valt ett liv av lidande, skrattar han.
Även om han har klivit av nu så stänger han inga dörrar för framtiden.
– Det är inte spikat för alltid. Jag kan absolut tänka mig att kliva på någon gång i framtiden, säger han slutligen.