Det har gått knappt två månader sedan Anders Nilsson meddelade att hans karriär som professionell ishockeymålvakt är över.
Två smällar. En rejäl pååkning i mitten av oktober 2019 och ett skott i pannan strax innan jul samma år blev för mycket och släckte en framgångsrik karriär.
– Det handlar nästan om ett år och åtta månader då jag haft problem, säger Anders Nilsson när Sporten träffar honom i hans nyrenoverade hus på Bergnäset i Luleå.
Sviterna av smällarna finns kvar. Varken huvud- eller nackbesvär är helt och hållet återställda.
– Skulle en vanlig, skadefri människa, hoppa in och leva som mig hade den nog känt: "Shit, det här går inte", säger Anders Nilsson.
När det var som värst ville han bara stänga in sig i ett mörkt rum och vila. Så är det inte längre.
– Så länge jag håller mig inom ramar får jag vardagen att fungera.
Exempelvis kan han numera motionera under ordnade former. Han klarar exempelvis inte av att kombinera uthållighet och styrka under samma träningspass.
Att köra cirkelträning är inte aktuellt.
– Jag kan träna lugnt, "Svensson-träna". Skulle jag spela padel skulle jag vara körd, då skulle jag må illa efteråt eller ha svårt att sova på natten. Min ögonmotorik är jättedålig, säger Anders Nilsson.
Fram till i våras hade 31-åringen svårt att acceptera att detta är hans nya liv. Men nu har han blivit bekväm med att han kan få vardagen att fungera med ordentliga rutiner.
– Min räddning i allt det här är att jag har en familj. Jag har velat hitta rutiner som fungerar för oss.
Anders Nilsson berättar att det var värre tidigare när han försökte ta sig tillbaka till hockeyn.
– Tänk att leva med någon som inte orkar någonting, så var det då.
Genombrottet kom när han bestämde sig för att avsluta sin karriär som hockeymålvakt i slutet på våren, början på sommaren. Ett beslut som han inte ångrat sedan dess.
– Nu associerar jag själva hockeyspelandet med att må dåligt.
Men kärleken för sporten har han kvar. Att följa matcherna i sin nya roll som målvaktsscout för NHL-klubben New Jersey Devils ser han bara som roligt. Nilsson berättar att han längtat efter en identitet.
Han är inte ute efter ny tid i rampljuset.
– Jag behöver bara stimulansen. Jag vill ha ett jobb att gå till och känna mig behövd, säger han och fortsätter:
– Tidigare, när jag mådde som sämst, hade jag absolut inte kunnat ha ett heltidsjobb – framför allt inte inom hockeyn. Men nu när jag landat i beslutet och hittat rutiner i livet kom även suget för hockeyn tillbaka.
Hans nya heltidstjänst hos NHL-klubben blev officiell i slutet av september.
– Det känns kul att börja på något nytt nu när jag har en fungerande vardag.
Utöver tjänsten är han även fotbollstränare för en av sina söner i Bergnäsets AIK och till vintern ska han vara med som ledare i hockeyskolan i Luleå.
– Det är jättekul. Det är så få år man kan få den värdefulla tiden med sina barn, det är ju inte säkert att de vill hålla på med idrott för alltid.
Att vara ledare runt 20–30 energifyllda barn har gått över förväntan.
– Oftast är det bara en timmes träning och det hanterar jag. Nog känner jag av att det händer mycket runt omkring mig. Men jag blir inte så dålig att jag måste åka hem och sova, säger Anders Nilsson.