Den 24 juni ropades hans namn ut i högtalarna i Dallas Stars hemmaarena American Airlines Center. Den anrika NHL-klubben Montreal Canadiens valde att drafta Bodenprodukten.
– Det var jättestort. Att jag hade varit småsur spelade inte längre så stor roll, säger Jacob Olofsson till Sporten när han minns tillbaka på draftdagen i Texas, USA.
Vi backar bandet en aning och ger en resumé av Jacob Olofssons bakgrund och ursprung.
Den 8 februari föddes Jacob Olofsson i Piteå.
Bara två år senare flyttade han, storebror Philip, mamma Carola och pappa Håkan till Boden. Det var där, i Bodens HF, hans hockeykarriär började.
I tidiga tonåren hände en hel del på kort tid. Inom loppet av två år hade han bytt klubb tre gånger och helt plötsligt hamnat i Medelpad.
Som 13-åring flyttade han till Brooklyn Tigers. Året därpå tog han plats i Norrbottens TV-pucklag för spelare födda 1999 och bytte till Luleå Hockeys J18-lag. Där blev det bara fyra matcher innan han hamnade i Timrå IK som 14-åring.
– Familjen tänkte flytta till Stockholm, men jag ville inte dit. Så vi hamnade i Sundsvall, säger Jacob Olofsson när han minns tillbaka på flytten från Norrbotten.
– Pappa hade just sålt Ica Kvantum i Boden och hade mycket jobb söderut som han behövde komma närmare. Brorsan (Philip, 24 år) bodde ju i Sundsvall (studerade vid fotbollsgymnasiet).
I Timrå gick Olofsson från framtidsnamn till ett av Sveriges allra största hockeylöften i sin åldersgrupp tillsammans med namn som Rasmus Dahlin, Adam Boqvist, Rasmus Sandin och Lukas Wernblom.
Det första genombrottet kom under hans andra säsong, den första från start i Timrå.
– Tidigare hade jag väl varit helt okej. Men det var först under TV-pucksåret med min årskull som jag kände att jag hade något extra, säger Jacob Olofsson som gjorde sex poäng (fyra mål och två mål) på sex TV-pucksmatcher.
Sedan rullade det bara på.
Säsongen 2015/2016 blev han uttagen i U16-landslaget efter att ha öst in poäng i både Timrås J18- och J20-lag. Utöver detta vann han SM-silver med klubbens U16-lag.
Säsongen 2016/2017 fortsatte framgångarna och Olofsson fick debutera i Timrås A-lag som 16-åring samt vann VM-guld med Sveriges U17-landslag.
Och förra året avlöste framgångarna varandra på löpande band. Han var en av U18-landslagets stora stjärnor under hela vintern och var en hårsmån från att ta en plats i junior-VM som ett år yngre. Och i allsvenskan blev han tilldelad utmärkelsen Guldgallret (allsvenskans bästa junior) efter att ha producerat 21 poäng (10 mål och 11 assist) för Timrå som tog steget upp till SHL.
– Timrå har blivit min klubb. Det är ändå här jag har varit med om det mesta, säger Jacob Olofsson och fortsätter:
– När vi gick upp till SHL i fjol blev känslorna för klubben ännu starkare. Jag har fått mina största hockeyupplevelser här. Timrå har blivit mitt hem och jag morsan, farsan och lillasyster (Jennifer, 10 år) trivs jättebra. Brorsan också, men han har flyttat.
Att han skulle väljas tidigt i förra sommarens NHL-draft var ingen högoddsare. De flesta rankinglistorna hade honom på sina topp 40-listor. Som bäst var han nia hos NHL Central Scouting.
– Jag tyckte att jag hade haft en bra säsong, säger Jacob Olofsson som inför draften var en av tio inbjudna svenskar till NHL:s årliga draft combine-event.
I eventet, som hölls i Buffalo, fick de 104 högst rankade talangerna i världen genomföra gemensamma fystester samt individuella intervjuer med de 31 lagen i NHL.
– Jag träffade nog 25 lag. Jag hade rätt fullt schema och det var jättekul att surra med alla NHL-lagen, säger Jacob Olofsson och fortsätter:
– Första intervjun höll jag på att svettas ihjäl. Men sedan lossnade det eftersom jag satt och svarade likadant hela tiden. Jag hade hört talas om att det skulle vara lite småjobbigt. Men de var nog ganska snälla mot oss svenskar. Jag fick mest frågor om mig som person, min familj och mina ambitioner. Det gick riktigt bra.
Familjen, alla utom storebror, fanns på plats i Dallas under midsommarhelgen när NHL-draften ägde rum i American Airlines Center, Dallas.
Fredagen var den stora dagen, då förstarundan ägde rum. På läktaren satt Jacob Olofsson förväntansfull tillsammans med alla andra lovande spelare födda i slutet av 1999 och början av 2000.
Rasmus Dahlin valdes först av Buffalo. Sedan avlöste polarna varandra på scenen. Adam Boqvist gick som åtta, Isac Lundeström som 23:a, Filip Johansson som 24:a, Nils Lundkvist som 28:a och Rasmus Sandin som 29:a. När alla 31 val var gjorda satt Jacob Olofsson kvar på läktaren.
– Jag var irriterad och svårpratad hela kvällen, säger 19-åringen och fortsätter:
– Jag var småsur när jag inte gick i förstarundan. Jag hade hoppats på att ropas ut under den första dagen eftersom att det är en större grej då. Jag ville ha den där upplevelsen på scenen när man träffar hela organisationen. Det hade varit en helt annan grej med media och allt det där – jag hade gärna upplevt det.
Dagen efter, när TV hade slutat direktsända draften i Sverige, blev han vald som spelare 56 totalt av Montreal Canadiens. Då var irritationen snabbt ett minne blott.
– När jag väl blev draftad kändes det som att jag blev vald som etta. Jag har nog aldrig varit så glad, då spelade det andra inte så stor roll längre, säger Olofsson.
Att höra 55 namn, 31 under fredagen och 24 under lördagen, ropas upp före honom var påfrestande.
– Det var en stor lättnad efter att ha suttit på läktaren och väntat på att få höra sitt namn. Det kändes riktigt stort.
Att det skulle bli Montreal Canadiens som valde honom hade han på känn.
– Jag hade rätt bra kontakt med min agent (Björn Rockström) under säsongen och han berättade tidigt att Montreal visade stort intresse. Känslan var att Montreal var hetast och mest intresserat – dessutom hade de tre val i andrarundan. De hade ett val i förstarundan och då valde de Jesperi Kotkaniemi (som trea totalt).
Direkt efter draften i Dallas hoppade Jacob Olofsson på flygplanet till Kanada. Mellan 28 juni och 1 juli fanns han på plats i Bell Sports Complex i Brossard, Québec, där Montreal höll sin årliga development camp med klubbens okontrakterade draftval under de senaste säsongerna.
– Det gick riktigt bra tycker jag. Jag spelade bra där. Vi lirade en del internmatcher och allt kändes riktigt bra, säger Olofsson som sedan åkte hem till Sverige utan något kontraktsförslag från NHL-klubben.
– Det var aldrig tal om något kontrakt. De ville att jag skulle spela i Sverige ett år till och "bygga kropp". Montreal har inte gett så mycket synpunkter på själva spelet än. I våra samtal var det mest fokus på det fysiska, vad jag behövde förbättra i gymmet.
Att återvända till Montreals rookie camp mellan 6–12 september var aldrig aktuellt eftersom att han inte hade sajnat med klubben.
Under den här säsongen har Olofsson lagt på sig några kilon muskler och väger numera 89 kilo och mäter 189 centimeter. Han har arbetat hårt i gymmet, men även på isen.
– Jag försöker ge mig förutsättningar att bli bättre på isen, säger centern som har haft en bra roll i Timrås SHL-trupp denna vinter.
Hans styrkor är storleken, farten på skridskorna samt hans spelförståelse.
Skottet däremot – det arbetar han hårt med att förbättra.
– Jag har en ärtbössa, så det är inte det jag lyfter fram. Just nu handlar det mer om att passa fram pucken, men jag nöter mycket skott och det går framåt.
Han har varit bofast i juniorkronorna som blev utslaget i VM-kvartsfinalen efter nyår och har stått för åtta poäng (3 mål och 5 assist) på 31 SHL-matcher.
Om det är hans sista säsong i Sverige vet han inte i dagsläget.
– Det är en omöjlig fråga. Jag försöker ha ett bra år och sedan får vi se vad som händer, säger Jacob Olofsson som är inställd på att först hjälpa nykomlingen Timrå IK att säkra ett nytt SHL-kontrakt.
Men han har en vision om att få en lång och framgångsrik karriär på andra sidan Atlanten.
– Jag vill spela så länge jag kan. Spela i NHL drömmer jag om – det är det jag jobbar för varje dag, säger Jacob Olofsson som berättar att han har en enorm vinnarskalle.
Både på och utanför isen.
Spelas det sällskapsspel hemma med familjen så vägrar han förlora.
– Syrran får aldrig vinna. Jag gillar att vinna, så är det, säger Jacob Olofsson.
Han berättar att det kan gå hett till i familjen Olofssons hus.
När hans fem år äldre storebror Philip bodde hemma kunde det gå över gränsen. Mamma Carola och pappa Håkan har genom åren fått köpa ett antal nya handkontroller till TV-spelet.
– (Skratt) Ja, det har blivit några nya köp. Men det dog väl ut när brorsan flyttade hemifrån, säger han och fortsätter:
– Det har varit många slagsmål i samband med att vi har spelat Fifa (fotbollsspel). Ja, jävlar. Det kunde gå hett till.
Jacob Olofsson berättar vidare:
– Jag tror vi båda har oupptäckta adhd-syndromer. Det har gått väldigt vilt till när vi var yngre. Det har blivit många borttagna sladdar och spel, säger han och fortsätter:
– Morsan och farsan har inte alltid varit så glada. Vi har fått sitta och skämmas på rummet då och då.
Exempelvis när lillebror Jacob sköt en puck rakt i ansiktet på sin storebror.
– Så här i efterhand är det en ganska rolig händelse (skratt). Det var efter en match som Philip vann, säger han och berättar:
– Vi hade ofta innebandyklubborna liggandes runt i huset. Efter förlusten greppade jag en och sköt en sådan där hård minipuck rätt i hans ansikte.
Där och då visade han att det finns kapacitet till ett bra skott.
– (Skratt) Då var det riktigt bra tryck i skottet – ingen ärtbössa, säger Jacob Olofsson som menar att han och storebror är otroligt tajta.
– Alla slagsmål genom åren har stärkt oss.