Det är bara några timmar kvar till LF Baskets första träning för veckan. På fredag väntar ligapremiären mot 08 Stockholm och 64-årige Charles Barton är lite rastlös.
Förväntningarna på det nya laget är stora och Barton vill att de sista träningarna innan uppkast ska vara så perfekta som möjligt.
- Jag var lite arg på spelarna i går kväll. Men det är glömt nu. Allt jag kräver är proffsighet. Jag vill ha det där guldet - för spelarna, för staden och för mig själv. Kanske blir jag utkastad från stan om jag inte lyckas, säger han med ett skratt.
Att Charles Barton alltid har och alltid kommer vara en person som många har åsikter om är inget nytt.
"Små människor"
Han är en man att älska eller hata.
Någonting mittemellan finns inte.
- Det har jag svårt att förstå. Jag anser mig inte vara speciellt kontroversiell - bara en helt vanligt baskettränare som knappast är bäst i världen men inte heller sämst, säger han.
Men åsikter finns det. Massor.
När Charles Barton i våras blev klar som ny tränare för LF Basket, 15 år efter att han lämnat Luleå, rördes känslor upp.
Och det kritikerna först och främst pekar på är att han under sina sex år i Plannja, 1990-96, inte lyckades ta det där första SM-guldet.
- Jag kan inte göra så mycket åt vad folk tycker och tänker om mig. I min värld är det små människor som lever för att kritisera andra och njuter av andras misslyckanden, säger han.
Men du vann aldrig något guld med Plannja?
- Nej, det får jag leva med. Min sista säsong i Plannja kunde vi ha gjort det men New Wave var bättre i semifinalen. Men att påstå jag aldrig vunnit något och inte kan mitt jobb är direkt felaktigt.
Berätta?
- Jag har jobbat i stora klubbar, coachat mot de bästa lagen och levt för sporten i ett helt liv. Självklart kan jag det här jobbet och har fortfarande energi att lära mig nya saker. Jag kommer coacha så länge jag lever och har ork.
Därför kan myten om att Charles Barton aldrig vunnit titlar raderas bort. För det har han.
Sedan han lämnade Luleå 1996 har han jobbat på ställen som ingen annan svensk tränare gjort och kanske aldrig kommer att göra.
Det här är bara ett axplock av hans meriter:
# I israeliska Maccabi Tel Aviv vann Charles Barton ligan, cupen och spelade final four i Euroleague.
# I Aris Thessaloniki coachade han hem den grekiska cupen efter finalseger mot Olympiakos.
# I cypriotiska AEL Proteas gick hans lag till final four i Euro Challenge - något som fortfarande räknas som den största lagsportframgången i landets historia. Efter den framgången blev Charles Barton utsedd till årets tränare av Fiba, det internationella basketbollförbundet.
- Jag är inte samma människa längre - förut skrek jag mycket och betedde mig som ett barn. Men då lärde jag mig inte någonting. Nu lyssnar jag istället - det är mycket bättre.
I vilken klubb lärde du dig mest?
- I Maccabi - där blev jag en riktig man. Huvudtränaren David Blatt har betytt mycket och han lämnade över ett stort ansvar till mig. Det var enormt lärorikt.
Och nu är du tillbaka i Luleå - där allt startade?
- Ja, och det känns fantastiskt. Det finns ingen basketstad som Luleå i hela Skandinavien. Att folk tycker en massa om mig och spelarna är trots allt i grunden positivt.
Har du hela tiden haft en tanke att komma tillbaka?
- Visst har det funnits bakhuvudet och när Lars Mosesson ställde frågan i våras tvekade jag aldrig trots att jag hade några andra förfrågningar. Men det var faktiskt för 1,5 år sedan som jag tankarna dök upp på allvar. Jag satt på min pappa Alberts dödsbädd hemma i Columbus, Ohio, och två dagar innan han dog sa han: Du måste började coacha igen, det är då du lever upp. Flytta tillbaka till Luleå - det var där du trivdes allra bäst.
Och nu är Charles Barton här - för att vinna.