Det SSL-meriterade nyförvärvet, som närmast kommer från Wibax Patriot, hymlar inte med att IBK Luleå menar allvar i år.
Han pekar på flera punkter som talar för att division 1-säsongen kan bli något alldeles extra.
– Att jag spelar i IBK i år, säger Johansson som tillsammans med målvakten Joel Abrahamsson, förra säsongen i SSL-klubben Höllviken, ger Luleålaget en extra dimension i år.
– Truppen, tränarbiten, den nya arenan på Kronan är andra bitar som kan ge oss ett lyft.
Förra säsongen stod backen för 22 poäng (9 mål och 13 assist) på 22 matcher med Wibax Patriot i allsvenskan. Med den statistiken i bagaget har Emil Johansson svårt att tona ner sin egen betydelse i IBK:s eventuella framgångar kommande säsong.
– Jag försöker dra ett ganska tungt lass, så är det. Jag bidrar gärna med all den erfarenhet och rutin jag har samlat ihop under mina år, säger 26-åringen som är född och uppvuxen i Luleå.
Är du för bra för division 1?
– En svår fråga för mig att svara på.
Men du nämnde dig själv på frågan om vad som talar för Luleå denna vinter ...
– Jag hade säkert kunnat fortsätta på en ännu högre elitnivå. Men grejen är den att jag vill spela högre upp med IBK. Förhoppningsvis spelar IBK Luleå inte i division 1 så länge till – det vore kul att få innebandyn att växa i staden, säger han och fortsätter:
– Allt folk som jobbar runt IBK Luleå har slitit i många år. Tidigare har vi spelare inte riktigt gett tillbaka samma jobb – i år har vi chansen att ge något tillbaka.
Men det finns hinder på vägen. Emil Johansson menar att IBF Dalen och Sundsvall FBC blir tuffa konkurrenter för Luleå som har blandat och gett under försäsongen. Fyra segrar och två storförluster sätter ett litet frågetecken inför lördagens bortapremiär mot Gamla Stan.
Enligt Johansson beror förlusterna på gamla vanor.
– De senaste tre åren har IBK haft lite fladdrigt försvarsspel och det har väl suttit i litegrann under träningsmatcherna, säger han.
– Men nu har vi nött på försvarsspelet ett tag och förhoppningsvis sitter det bättre i serien. I övrigt har vi en bra mix i laget. Det är många friska vindar som blåser runt IBK Luleå i år och det känns bra att vara med på tåget. Det kanske låter klyschigt, men så känns det.
När Johansson senast lirade i IBK Luleå var han 14 år gammal. Tolv säsonger har gått sedan dess och tanken var att han skulle ha återvänt tidigare än så.
– Men jag ville ha revansch först och det fick jag i Wibax, säger han.
Då syftar han på sin SSL-karriär i Höllviken som bara blev elva matcher lång (2016/17).
– Jag spelade sju–åtta byten per match och upplevde en tuff tid. Jag tyckte inte att det var värt det, säger Johansson som avslutade den säsongen i Piteå med Wibax.
– Det var inte så mycket som jag kände att jag lämnade. Det var jättefint och en proffsig förening – men det funkade inte riktigt innebandymässigt.
Så han, sambon, dottern, katten och hunden flyttade hem till Norrbotten och hamnade i Sunderbyn utanför Luleå. Och efter en och en halv säsongs pendling kände han sig redo för att sluta cirkeln i IBK Luleå och bli lagets nyckelspelare. En roll som han trivs med.
– Jag vill vara spelaren utåt, jag vill höras och synas. Jag tror mycket på mig själv. Jag vet vilka brister jag har och vad jag är bra på – jag har lärt mig hantera det mesta.
Vad är din svaghet?
– Jag är inte så snabb. Vill motståndarna springa ikapp mig så behöver de inte kämpa så hårt. Men jag har samtidigt lärt mig att kompensera sådana saker ganska bra.
Hur var självförtroende när du spelade i Höllviken?
– Sargat. Jag kom nog dit med lite övertro på mig själv. I stället för att anpassa mig så fortsätta jag gnugga på i samma stil som i allsvenskan, säger han och fortsätter:
– Under tiden jag var där blev självförtroendet ordentligt sargat – mest var det mitt eget fel – jag kände mig urkass. Egentligen var det nog ingen som tyckte att jag var för dålig.