Sporthallen i Kiruna med drygt 50 år på nacken ligger några meter fel sett till gränsen för vad LKAB ersätter.
Det flaggas för besparingar inom en rad olika områden i Kiruna – att tro att idrotten skulle klara sig helskinnat från besparingar är bara korkat.
Stadsflytten i Kiruna är inte bara en unik händelse den har också blivit en dyr historia och nu finns en rädsla för att bland annat bygget av det nya badhuset kommer att påverka idrottens förutsättningar i Kiruna Kommun.
Men att spara på ungdomsidrotten, elitidrotten och motionsidrotten är lika effektivt som att pissa på sig – det är varmt ett tag, men sedan blir det bara ännu kallare än vad som var fallet innan.
Sporthallen som ligger ett par meter fel om deformationszonen där gränsen för vad LKAB ersätter och inte ersätter går. Rakt över gatan ligger det gamla badhuset i Kiruna vilken ersätts då förstår ni hur gränsdragningen påverkar framtiden. Sporthallen är tillsammans med idrottsplatserna (Matojärvi och Lombia) viktigare än vad som kan formuleras i ord.
Förutsättningarna för ishockeyn finns fortfarande, men det finns mörka hot. Fortfarande är Sveriges första inomhushall för ishockey oerhört viktig för ungdomshockeyn. Men en rivning av Matojärvi skulle innebära att möjligheterna till istider begränsas kraftigt. Det kan bli så att alla inte får plats längre – det är en farlig väg att ge sig ut på.
Kiruna Kommun höll Matojärvi stängd så sent som under förra hösten. "Ladan" är i stort behov av renovering, men frågan är om kommunen kommer att satsa några pengar där.
Sedan Tarfalahallens tak rasade blev sporthallen oumbärlig. Sporthallen byggdes 1965 och för bara ett par år sedan upptäcktes problem med takkonstruktionen. Det åtgärdades, men tiden för sporthallen är ändå utmätt.
I sporthallen fanns två stora hallar för handboll, innebandy och andra idrotter. Där tränar också bland annat bordtennisen, boxningen och brottningen. Där ligger också bowlinghallen.
Sporthallen var under min uppväxt en samlingspunkt för ungdomar i gruvmetropolen. Den fungerade nästan som en fritidsgård.
Ni förstår problemet.
Det handlar inte bara om att ersätta den befintliga sporthallen med en ny. Det handlar om att bygga något som lockar dit människor som vill idrotta och människor som vill träffas.
Det går inte att ersätta den befintliga med flera små sporthallar. Det måste bli en ersättning som på allvar ersätter den fortfarande befintliga. Kirunas ungdomar behöver och är värda en gemensam samlingsplats.
Idrotten var under min uppväxt något naturligt – något som var tillgängligt för alla som ville testa på. Att dra ned på den möjligheten innebär en elitisk framtid som inte kommer att gynna ungdomarna på något sätt och i förlängningen idrotten i sin helhet.
Bara det faktum att Kiruna Kommun vägrade ta kostnaden för att hålla Lombia snöfri under Kiruna FF:s sista hemmamatch visar på hur politiken i stan förhåller sig till idrott.
Jag är rädd för att framtida beslut kommer att påverka många under lång tid – och inte på ett positivt sätt.
I artikelserien som denna krönika avslutar så har vi träffat ordförandena i några av de större föreningarna i Kiruna samt en företrädare för Kiruna Kommun.
Det är ganska tydligt att samtliga ledare känner en stor oro i dag för hur deras idrotter ska påverkas av Kiruna Kommuns ansträngda ekonomi ska påverka just dem.
I den bästa av världar så öppnar LKAB plånboken och tar med sporthallen innanför deformationszonen. Jag vet att det är ett stort åtagande, men jag är tämligen övertygad om att ett sådant beslut skulle gynna gruvbolaget på sikt.
Ett aktivt idrottande är nämligen en stor garant för att människor också mår bra.