Det fanns en del förhoppningar på en medalj även för herrlaget i teamsprinten.
I semifinalen gjorde Jesper Modin och Emil Jönsson ett bra jobb och tog hem segern.
Och i finalen såg det bra ut i fyra av sex sträckor.
Sverige låg i täten när Jesper Modin gick ut på sin sista, och Sveriges näst sista runda.
Men då tog orken slut för Piteååkaren. I den så kallade Hellnerbacken drog finländaren Sami Jauhojärvi upp tempot och ryckte i från.
Flera andra länder, däribland Norge, Kanada och Ryssland hakade på. Men Jesper Modin tappade all fart.
- Jag satt på testcykeln och hörde speakern säga att Sverige rasade. Då var det klart tungt, säger Emil Jönsson och forstätter:
- Jag stod vid växlingen och räknade först sekunder, sedan placeringar. Men det var bara att ut och köra.
Blev trött - och helt stum
Till slut blev Sverige sjua, slagen med god marginal guldvinnaren Kanada.
Och Modin var förstås nedstämde när han mötte pressen efter loppet.
- Jag blev trött, jag blev stum, säger Modin med en suck och fortsätter:
- Jag kände väl lite innan finalen att jag fick bränna en del krut redan i semifinalen. VI hamnade i heat med ganska högt tempo.
I semifinalen hade Modin en ganska offensiv åkning. Men 22-åringen tror inte att det hade någon betydelse i finalen.
- Jag vill gärna ligga i täten eftersom jag är så pass mycket större än de andra. Det är lättare för mig då och det tar inte så mycket mer kraft att ligga i täten, säger han.
Känner du nu att du hade kunnat gjort något annorlunda?
- Nej, jag gjorde det kunde. Det är klart att det känns att man åkt en semifinal innan. Man får intala sig själv att de andra är minst lika trötta. Jag gjorde det jag kunde. Det känns surt att sabba för Emil. Men det fanns inte riktigt med kraft där i dag.