Det sägs att solen aldrig ler här. Inget kunde vara mer fel när den tvärtom gör träningspasset i Boden extra tungt för Backteman som krälar i sanden på sant militärmanér. När han stannar till gäller det vara snabb med frågorna, snart ska han iväg på ett nytt varv i regementets hinderbana.
– Karate tränade jag som liten och tog upp det igen när jag var 21. Jag saknade det som tonåring och det har alltid legat mig varmt om hjärtat, men efter VM 2014 bestämde jag mig för att sluta och nu är det full satsning på hinderbanelöpning.
Anledningen till det något ologiska bytet av sporter är ändå enkel. Han hade testat den nya i det militära sedan följt idrotten nära när den har växt fram och hela tiden känt att det skulle vara något som passar Backteman-kroppen.
– Jag har en bra fallenhet för detta och tycker att det är kul för att man får testa vad kroppen klarar av. Det krävs att man är ”allroundtränad” och optimerar kroppen rent muskelärt. Man måste vara snabb, uthållig, stark och stark i förhållande till kroppsvikten. Sedan har vi den mentala aspekten där man måste klara att fortsätta även om man är helt utpumpad. Det är både fysisk och mental träning. Varje gång!
David Backteman trycker på ”helt utpumpad” så att det låter ”heeelt UTpumpad!”. Det är inget man tvekar på när man har fått vara med på hans träningspass, det går undan och armar och ben har en väldig frekvens. Att det är tung träning kan vi snabbt slå fast. All karateträning är förstås något Backteman har nytta av.
– Fysiskt är det flexibiliteten, jag kan ta ett hinder genom att slänga upp benet över kanten och en flexibel höftled gör att jag kan komma över hindret på ett lättare sätt än många andra. Sedan är det den mentala biten. Jag kan gå in i mig själv och verkligen fokusera.
Hinderbanelöpning växer inte bara i världen och i Sverige. Även i Norrbotten blir det en allt vanligare träningsform.– Det börjar växa, nu finns det lokala tävlingar. Så intresset finns och det växer – även om jag har tagit det en nivå seriösare än många andra.
Detta är inget ovanligt när det gäller David Backteman.
– Egentligen är jag aldrig nöjd och strävar efter perfektionism i alla avseenden. Jag klarar inte det där med lagom. Aldrig. Jag är en ”allt eller inget”-människa och går in för saker helhjärtat.
Så mycket att han har lyckats kvalificera sig för VM i hinderbanelöpning i Ohio 17 och 18 oktober. Med målet:
– Jag är väl störd men jag går bara för guld. Är du en tävlande atlet tycker jag inte att det finns något annat alternativ. Är du inte beredd att vinna och inte siktar på guld – vad har du då där att göra? frågar Backteman retoriskt och det är föga förvånande tävlingsmomentet som han tycker är största tjusningen med sporten.
– Man kan springa en mil i vilket lopp som helst, då är det endast förmågan att löpa som avgör. Du kan vara en tio gånger bättre löpare än mig, men om någon har slängt ut ett 300 kilos traktordäck, så får man se hur det påverkar din löparförmåga. När du har vänt på det tre, fyra gånger är det en annan sak att löpa.