– Jag mår bra, säger Marcus Hellner med ett stort leende när han träffar Sporten i samband med att han är på blixtvisit i Luleå för att dela ut matchbollen i samband med BC Luleås match mot Borås Basket.
Vad gör du nu för tiden?
– Jag har faktiskt inte gjort så mycket. Jag har passat på att umgås mycket med barnen (Tuva, fyra år och Maja, två år), säger 33-åringen och blickar ut över Luleå energi arenas parkett.
Hur har omställningen till det vanliga livet gått?
– Bra. Jag har försökt passa på av att njuta av tiden med familjen.
Du har ett stort skoter- och jaktintresse. Har det blivit mer tid över för det?
– Eftersom att det har varit så lite snö har det inte blivit så mycket skoterkörning. Men det lär komma framöver. Jag har hunnit jaga en del i alla fall, säger han och fortsätter:
– Men det är framför allt vardagen hemma med familjen som jag har lagt fokus på.
Känns det som att du tar igen förlorad tid?
– Ja, mest med barnen. Det blir en helt annan vardag. Numera är det skönt att inte behöva kliva upp varje morgon för att träna i tre timmar oavsett väder.
Marcus Hellner berättar att det som tagit mest tid i hans nya liv är satsningen som blev officiell i mitten av november. Tillsammans med företaget Outnorth har Hellner lanserat sin egen klädkollektion.
– Jag har hållit på med en del andra smågrejer också. Men klädkollektionen har tagit en del av min tid. Det handlar om träningskläder, underställ, ja – kläder som riktar sig mot träning. Det är kul, jag har varit med och tagit fram grejer i drygt ett och ett halvt års tid.
Tar du upp kampen med klädmärken som skidlegendarerna Vegard Ulvang och Björn Dählie?
– Näe, det är i ganska liten skala så klart.
Tidigare stjärnor har visat att det finns pengar att hämta efter att skidorna lagts på hyllan. Det har exempelvis den 51-årige skidkungen Björn Dählie visat. Han har, enligt finska Iltalehti, tjänat över 400 miljoner kronor på både fastigheter och klädproduktion.
Den förre puckelpiståkaren Kari Traa och den fortsatt aktiva skidåkaren Therese Johaug är två andra exempel på de som har lyckats med egna klädmärken.
– Det är en rolig grej att hålla på med. Det är många som försöker, men alla lyckas inte. Det är en tuff bransch att slå sig in i.
Under den aktiva karriären har han lyckats bygga en ekonomisk plattform genom sitt bolag Marcus Hellner Sports AB som har redovisat egna tillgångar på över 13 miljoner kronor. Han har tidigare deklarerat att han varit intresserad av arbeta vidare inom klädbranschen. Men inget är hugget i sten, Hellner vill skynda långsamt.
– Vi får se. Det här är något helt nytt. Men jag är ändå rätt intresserad och har tränat mycket. Jag har rört mig i många olika klädmärken och fått någon sorts känsla över vad som funkar och vad som inte funkar, säger Marcus Hellner.
180 BPM by M Hellner heter träningskollektionen där BPM står för Beats Per Minute.
– Det känns kul. Jag är stolt och nöjd. Eftersom kollektionen släpptes i november är det största jobbet redan gjort. Nu är vi igång och förbereder inför nästa års kollektion.
Hur är formen?
– Jag har tränat litegrann. Men inte mycket skidor, det beror mest på att det inte har varit så mycket snö, säger han och fortsätter:
– Men jag spelar veteranhockey ibland med före detta hockeyspelare. Jag är inte direkt bäst på plan, men det är roligt.
Saknar du din elitkarriär?
– Nej, inte det. Hade jag varit i bra form så hade jag varit sugen. Men när man vet vilken känsla man har och var man står (i konkurrens med världseliten) blir man inte så sugen.
Hur menar du?
– Man vill ju kunna vara med där (i toppen) och när man får stryk av de yngre som kommer då känner jag inte för att tävla, säger han och fortsätter:
– Det var annorlunda när man var yngre och på väg upp. Då hade man drivet att bli bäst.
En hypotetisk fråga. Svensk herrskidåkning är inne i en generationsväxling, hade du känt annorlunda om konkurrensen inom svensk herrskidåkning hade varit bättre?
– Nej, det har ingenting med det att göra. Det är min egen känsla. Jag har hållit på i många år, hade inte samma sug och ork att göra samma rejäla satsning. Formen var för långt bort och det var för få gånger som jag lyckades vara där uppe under mina sista säsonger, säger Hellner.
– Man vill ändå känna att man har något med toppen att göra. Kan jag inte vara där längre så får det vara nog. Det känns fortsatt bra att jag tog beslutet att sluta, jag har inte ångrat mig.
Följer du världscupen?
– Ja, jag har sett en del.
Vad säger du om damernas säsongsinledning?
– Det är skitkul att se. Roligt att se alla yngre framför allt. Att Jonna (Sundling) fick vinna (i Lillehammers fristilssprint) var extra kul. Hon är en åkare som jag trott på, man har sett att hon har det i sig. Nu fick hon äntligen ut sin kapacitet, säger han och fortsätter:
– De har ett bra gäng och har skapat en bra kultur. När många åker bra och man lyckas tillsammans drar det igång fler.
Och polaren din har också lagt av. Hur ser du på det?
– Polaren? Ja, han gjorde det (skratt). Men det var ändå rätt väntat att Petter (Northug) gjorde det. Han har inte lyckats på slutet och varit långt efter.
Du garvar när jag säger polaren. Varför? Är ni inte det?
– Klart jag garvar när jag hör det. Jag ska väl inte påstå att vi är det. Han är framför allt en tuff och hård konkurrent som drivit mig långt. Jag kanske inte har varit lika fixerad av att slå honom som han har varit att slå mig. Men det har satt en extra nerv i skidåkningen, det har det.
Ni två byggde upp en rivalitet som var något nytt och annorlunda jämfört med det traditionella. Eller?
– Ja. Men sedan var jag väl aldrig så pass bra att jag kunde matcha honom. Petter var i en annan liga, det hade varit roligare om jag hade kunna slå honom mer. Men han var alltid svår, en riktigt stark motståndare.
Din tidigare lagkamrat Johan Olsson är numera herrtränare i landslaget. Är du öppen för en liknande karriär i framtiden?
– Jag tror inte det. Inte som det känns just nu i alla fall. Kanske att jag kan tänka mig ha koppling till sporten, men det är exempelvis lite för mycket resande.
Hjälper du din klubb Gellivare Skidallians eller skidgymnasiet något?
– Nej, inte än så länge. Men det kan säkert bli så att man är det framöver, det är jag öppen för. Det är lite lättare att hjälpa till när jag bor i Gällivare.
Hur mycket skidåkning har det blivit sedan du lade av?
– Inte mycket, det beror nog på att det inte har varit så mycket vinter. Egentligen kan jag inte skylla på det, men det har bara inte blivit så, säger han och fortsätter:
– Men jag tycker fortfarande att det är kul att åka. Jag trivs i spåren.
Kommer du tävla något i vinter?
– Nej, inget seriöst. Men kanske något motionslopp.
Typ NSD Classic?
– Ja, sådana lopp är ju bara roliga. Då är man ju med för att det bara är skoj.
Vasaloppet?
– Kanske, jag vet inte.
Hur har det varit att stå utanför rampljuset som ofta varit riktat mot dig under din aktiva karriär?
– Nog är det skönt. Det är inget jag varit rädd för. Men visst är det härligt att få en paus från det också. Jag gav aldrig mig in i skidåkningen för uppmärksamhetens skull. Det är något man fick med på köpet, säger Hellner och fortsätter:
– Det är på tiden att det skrivs om och är fokus på andra i stället. Jag dalade ju bara prestations- och resultatmässigt i slutet.
Du låter hård i omdömet av din avslutning på karriären. Var du så dålig?
– OS i Pyeongchang var kanske ett lyft. Men jag var ändå inte där jag ville vara, sedan var jag alldeles för långt bak i fältet i världscupen. Det var misslyckat trots att jag tränat bra.
Du är hård mot dig själv ...
– Man måste vara det om man ska komma någon vart. Man är med i världscupen för att lyckas. Åka skidor för att det är roligt kan jag lika gärna göra hemma i Gällivare.
Vad är du mest nöjd med i karriären?
– Att jag har lyckats några gånger i mästerskap. Det är svårt att välja ut ett specifikt lopp, det är mer helheten man tänker på. Men det är klart att gulden väger tungt.