Solen visade sig från sin bästa sida när den individuella tävlingen under Nordiska mästerskapen i Karlstad avgjordes. 18-åriga Wilma Marklund från Öjebyn i Piteå var länge med och konkurrerade om guldet, men fick slutligen nöja sig med en bronsmedalj i juniorklassen.
– Alltså det är klart jag gärna hade vunnit, men jag är supernöjd att jag fick med mig en bronsmedalj individuellt, säger hon.
Dagen innan avgjordes lagtävlingen i juniorklassen, där lyckades också Wilma få med sig en bronsmedalj.
– Där hade vi faktiskt som mål att ta guld eller silver. Men vissa i laget fick med sig några oturliga nedslag som förstörde den chansen. Vi låg fyra ett bra tag, men lyckades ta oss upp till en tredjeplats.
Vad hade ni kunnat göra annorlunda?
– Jag vet inte riktigt, det är svårt att säga. Jag var felfri, så jag gjorde allt jag kunde.
Det individuella resultatet från lagtävlingen tog ryttarna med sin in i den individuella tävlingen. I och med att Wilma Marklund tillsammans med sin häst Carlogero var felfria efter lagtävling, så gick de ut i ledning.
– Allting gick väldigt bra, och jag kände mig väldigt säker. Men i omhoppningen fick jag ett nedslag, och det är sånt som händer. Ett nedslag kan göra att man missar medalj, så jag är väldigt glad att jag vann ett brons.
Omhoppningsrundan startade med att första ekipage ut red väldigt snabbt, och felfritt, och där med satte stor press på resterande deltagare.
– Jag och Carlogero har inte tävlat ihop speciellt länge och jag har inte tänkt på tiden när jag rider. Men det var jag tvungen att göra då. Jag tyckte det gick bra, men jag blev nog lite ivrig, och sådant känner hästar av direkt. Så jag ska öva upp honom att tävla på tid också.
Hade du trott på medalj på förhand?
– Nja, jag hade hoppats. Det är klart jag ville ha med mig en individuell medalj hem, men jag vet inte riktigt om jag trodde på det. Det är många bra som är med i Nordiska mästerskapen.
De närmsta veckorna kommer 18-åringen rida några mindre tävlingar, och i slutet av juli väntar SM i Sundbyholm.
– Jag hoppas det ska gå riktigt bra där. Vad jag har för mål vet jag inte, men vad jag än presterar hoppas jag det räcker till att jag ska få tävla i EM två veckor senare.
Hur skulle det vara att få tävla i EM?
– Väldigt stort. Och ser man till vad jag presterat under året så borde jag få en plats i EM-truppen.