Wilma Marklund är bara 22 år men har hunnit med en hel del under sin karriär.
Nu är det dags för nästa merit – debut i seniorlandslaget.
– Det är förstås jättestort att ha blivit uttagen till nationshoppningen, säger Wilma under en lunchpaus i telefon från Tyskland.
Efter ett och ett halvt år hos Hank Noreén i Belgien tog Wilma Marklund ett imponerande SM-brons i seniordebuten i november.
Sedan tillbringade hon vintern hemma i Piteå innan hon blev anställd av Thomas Brandt i Tyskland från och med första maj.
Brandt är en etablerad tävlingsryttare som driver ett storstall med uppfödning, utbildning av ryttare och hästar samt även inlärning av djur som ägs av andra.
Wilma, som bor i Hannover, har fullt upp med hästarna under dagarna.
– Jag har mina två hästar här men jag sköter även om och rider tio andra hästar, berättar hon.
Under onsdagen tar Wilma med sig sin 17-åriga häst Carlogero för färd till Uggerhalne i Danmark. En sträcka på 60 mil.
– Det är inte långt alls när man är van att köra från Piteå till alla tävlingar, säger Wilma med ett skratt.
Tuffare var det för mamma Linda som körde ner Wilmas två hästar till Holland tidigare i år. En färd på drygt 500 (!) mil tur och retur.
Känns det nervöst så här dagarna innan tävlingen?
– Nej, i så fall är jag mer orolig över att tänka på alla papper som ska med och covidtest som ska göras och sånt där. Jag är i "förberedelsemode" just nu men jag vet alla upplägg och det känns skönt, säger Wilma.
Hon har tävlat flitigt sedan hon flyttade ner till Tyskland.
– Jag har tävlat alla helger utom en. Och under tävlingarna blir det väldigt många rundor då jag inte bara rider mina egna hästar utan även andra. Det blir mellan sex och åtta hästar varje gång, berättar hon.
Ojdå, blir ju väldigt mycket. Du känner dig inte sliten då?
– Nej, det är bara en vanesak och det ger bra erfarenheter för mig. Jag är verkligen redo för tävling igen nu.
Och hur känns Carlogero?
– Det har varit värmebölja här nere så då har "Calle" varit lite trött. Men nu känns han bra igen så han är också redo.
I veckans nationshoppningar i Danmark skickar Sverige fem deltagare.
– I laghoppningen är jag reserv, förklarar Wilma.
Jens Fredricson, Linda Heed, Annika Axelsson och Irma Carlsson är den rutinerade kvartetten som bildar Sveriges ordinarie lag om inget oförutsett händer.
Men i den individuella tävlingen är Wilma Marklund förstås med.
Känner du de andra?
– Jag har träffat dem men jag känner dem inte. Men efter helgen gör jag ju det, så det känns som en jättebra erfarenhet att träffa alla rutinerade ryttare.
Torsdag kväll är det dags för första omgången. Under fredagen får Wilma vila då det är laghoppningen och sedan är det dags på lördag igen.
– Jag siktar på att få till bra resultat och kvala vidare. I söndagens GP-final är några hinder 160 cm höga och det har vi aldrig tävlat på förr.
Ingen lek. Konkurrensen är förstås stenhård.
– Jag vet inte exakt hur många som är med men det är tolv länder med i laghoppningen och säkert ännu fler individuellt.
WIlma Marklund siktar alltid högt och gör sitt allra bästa.
– Bara det att komma med och få visa upp sig känns jättemycket värt och en stor erfarenhet. Men det gäller ju att ta tillvara på chansen när man får den. Jag hoppas det här blir jättebra.