I våras tog Ingela Andersson beslutet att flytta. Hon lämnade Östersund och bor numera i Oslo där hon ingår i privatteamet Holmenkollen Biathlon.
Ett beslut 27-åringen inte ångrar.
– Jag är jättenöjd, säger Andersson som berättar att hon stod vid ett vägskäl när hon avslutade fjolårssäsongen.
– Jag funderade väldigt mycket över hur jag skulle göra med allting. Jag hade en tung säsong i fjol och funderade om jag verkligen skulle komma någonstans (i karriären).
Det var ytterst nära att hennes elitsatsning var över för gott.
– Jag var nära den punkten.
Under juniortiden visade hon klass i skidspåren och på skjutvallarna. Ett ungdoms OS-guld, två JVM-silver och ett JVM-brons samt en hel del andra toppnoteringar vittnar om att K4 IF-åkaren var ett namn för framtiden.
Men sedan debuten i världscupen säsongen 2011/2012 har det där ordentliga genombrottet, som hon spåddes få, inte kommit.
Utvecklingen som senior stördes mycket av sjukdomar. Exempelvis spolierades hela säsongen 2013/2014 på grund av överträning och sedan dess har Ingela Andersson varit utanför den svenska landslagstruppen. Hon har mestadels tävlat i skuggan av världscupens strålkastarljus. Totalt har det blivit 41 VC-starter på sex säsonger.
Tanken är att 27-åringens nysatsning i grannlandet Oslo ska göra att hon tar sig tillbaka till den stora internationella scenen.
– Jag känner att jag fortfarande har kapacitet att bli bra och jag vill känna att jag verkligen har gjort allt för att lyckas.
Andersson hymlar inte med att hemma-VM i Östersund (7–17 mars) är hennes stora mål.
– Det är det jag tränar och tävlar mot att nå, säger Andersson som ingick i Sveriges VM-trupp för två år sedan i norska Holmenkollen.
Hon är fullt medveten om att det kommer att krävas en hel del för att lyckas ta sig fram till VM:s startlinje. Hon tampas om platserna med OS-hjältar som Piteås Hanna Öberg och Anna Magnusson samt Mona Brorsson och Linn Persson.
– Ja, det är väldigt bra konkurrens på damsidan, säger hon.
I Holmenkollen Biathlon tränas hon av den norske tränaren Jon Kristian Svaland. Han och övriga ledares engagemang har smittat av sig på Arvidsjaur-åkaren.
– Det har varit en jättelärorik tid. Jag har utvecklats på många olika plan, säger Ingela Andersson.
– Jag har alltid haft hyfsat bra koll på skidträning och den fysiska biten. Sedan jag kom hit har framför allt mitt skytte blivit mycket bättre.
Hon har lagt det mesta åt sidan för att nå sina högt ställda mål. Tidigare har Andersson antingen studerat eller arbetat samtidigt som hon har bedrivit sin elitsatsning. Men inte denna vinter.
– Det första beslutet jag tog i våras var att ge det ett år till där jag bara fokuserar på sporten, säger 27-åringen.
– Sedan tog det bara en vecka innan jag, av en slump, blev kontaktad (av Jon Kristian Svaland).
Svaland hade vid den tidpunkten precis tillträtt tjänsten som tränare för privatteamet.
– Vi har träffats en hel del på tävlingar genom åren och han har sett att jag inte har fått ut hela min kapacitet. Han erbjöd sig att hjälpa mig.
Efter Svalands telefonsamtal funderade Andersson, som inledningsvis inte var alltför positiv till att flytta från Östersund, i några veckor innan hon bestämde sig för att ge det en chans.
– Jag tänkte: "Det är kanske dags att prova något nytt". Få en ny miljö, tränare och förhoppningsvis en nytändning. Så jag bestämde mig för att flytta – det fick bära eller brista.
Utöver den skyttetekniska utvecklingen har tränarnas närvaro under träning fått Ingela Andersson att ta ett rejält kliv framåt. Svaland och kompani har exempelvis kunnat hindra henne när hon varit för ivrig.
– Jag är ju en person som verkligen gör den träning som behöver göras, det är väl dels därför jag har gått in i väggen (2013/2014), säger hon och fortsätter:
– Jag behöver inte en tränare som står och skäller på mig. Här har jag tränare som har en bra känsla för exempelvis när jag behöver bromsa eller öka min träning.
Under skidskyttepremiären i Idre fick Ingela Andersson ett kvitto på att hon gjort mycket rätt under försäsongen. Hon inledde med ett SM-silver i masstart och följde upp det med en fjärdeplats i sprint.
Hon belönades sedan med att bli uttagen i den svenska truppen till IBU Cup-premiären i Idre (29 november–2 december). Att hon inte fick plats i truppen till världscuppremiären i slovenska Pokljuka är inget hon grämer sig över.
– Vilka tävlingar jag kör och hur vägen till VM ser ut spelar mindre roll, säger Ingela Andersson.