Han lämnade Luleå Hockey för åtta år sedan utan några meriter att nämna. Sommaren 2013 återvände Per Ledin tre SM-guld rikare och med en NHL-vända i bagaget.
Äldre, mer erfaren och tar träningsmatcherna med en klackspark? Inte alls.
När Per Ledin drog på sig Luleåtröjan för första gången sedan 2005 var allt precis som vanligt.
– Man ville bara ut och åka mycket skridskor. Vi kanske stundtals åkte lite för mycket skridskor och var lite för heta. Det är en sak på träning och en helt annan på match. Riktigt skoj tyckte jag, säger Per Ledin.
”Mer en bonus”
I första perioden gjorde han mål. Närmare bestämt 11.13 in matchen gjorde han sitt första – och lagets andra mål för kvällen. Robin Jonsson spelade till Vjatjeslav Truchno som sedan hittade Ledin framför målet.
– Det var mer en bonus. Men vi har pratat om att hålla fart och vårda pucken. Robin tar upp han snabbt, hittar Truchno, han ska gå förbi, backen står upp och han släpper vidare den till mig. Det var skönt givetvis att få hänga dit den.
Två stygn vid ögat
I den andra perioden var han på väg att tackla en Asplövenspelare, fick en dålig träff och slog sedan huvudet i sargen. En hård smäll som resulterade i att han fick sy två stygn bredvid vänster öga.
Missade tackling
– Jag skulle tackla någon någon och träffade hans hjälm eller sargkanten. Jag vet inte riktigt. Vi får se vad det blir. Det är svullet och jag har sytt två stygn. Vi får se vad doktorn säger, säger Ledin.
Känner du av det nu?
– Jo, jag ser lite sämre och har försökt kyla jäkligt mycket. Vi får ta röntgen, fortsätta kyla och bara köra på. Får man en ny smäll igen på träningen i morgon (läs: i dag) är det bra att ha två stygn som håller ihop, säger han.
”Väldigt stolt”
Och i början av den tredje perioden var han nära att hamna i slagsmål. Han rök ihop med en Asplövenspelare precis framför hemmamålet, men båda två höll sig från att puckla på varandra till slut.
– Jag vet egentligen inte hur nära slagsmål det var. Det är där man ska vara och det är lika bra att man börjar ta för sig och får in bra vanor. Det är där det avgörs, framför målet alltså.
Hur kändes det att ta på sig Luleåtröjan igen?
– Man kände sig väldigt stolt. Ända sedan man var liten har man drömt att få spela med, som jag brukar kalla det, ”det riktiga Luleåmärket” som man fick se redan 86 när de kom upp. Det var en fantastisk upplevelse.