När Asplöven föll mot Sundsvall i torsdags i den första matchen i kvalserien saknades Mikael Frycklund. Han befann sig istället på Sunderbyns sjukhus där hans sambo kämpade för att föda parets första barn.
Mot Borlänge var Frycklund tillbaka i laget igen och han var inblandad i 2-0-målet som gjordes av Lars Bryggman.
– Vår kedja är inne på tre mål och vi har bra flyt. Vi har haft ett bra flyt hela den andra delen på säsongen, säger han.
Sedan gjorde han själv 3-0.
– Jag får ett bra pass i mitten och jag och Lars (Bryggman) kommer två mot en och jag fejkar och vickar lite som att jag ska lägga över den och lägger upp den i första krysset, säger han.
Och segergesten efter Frycklunds 3-0-mål var tydlig – två armar som vaggar en liten bebis.
– Det var för min dotter, den gick till henne. Vi skojade lite om det att nu kommer det att komma ett mål på posten och det gjorde det också så det var till henne, säger han.
Förlossningen gick bra och flickan som vägde 3 290 gram och mätte 48 centimeter har fått namnet Alicia.
– Jag kom i princip direkt från bb, det var bara hem och käka och sen hit, berättar han.
Tränaren Per Kenttä ville givetvis ha tillbaka den store och tunge centern i laget.
– Per frågade om jag var redo och jag sa också att jag gärna ville vara med. Förberedelserna kanske inte är de bästa men jag kommer i alla fall att komma hit med ett stort hjärta och mycket passion för jag känner så himla stor glädje i livet, säger han.
Sedan rullade det bara på och Asplöven vann till sist med förkrossande 7-1.
– Vi har en bra första period och vi har bra flyt. I den andra slarvade vi lite och där hade kunnat vända men vi löser det ändå, säger han.
Och han erkänner att det har varit en omtumlande vecka.
– Jag ska vara ärlig och säga att jag vet faktiskt inte vilket lag vi möter i nästa match, säger han.
Sedan får han veta att det är Västervik som kommer att stå för motståndet.
– Det lär ska vara ett bra lag men spelar vi i dag ska det inte vara några problem, säger han.
Sedan kan han inte låta bli att hylla sin sambo:
– Hon krigade som fasen och jag är riktigt stolt över henne. Det var coolt att få vara med om något sånt, det är det största jag har varit med om i hela mitt liv, säger han.
Och glädjen gick verkligen inte att ta miste på hos målskytten och den nyblivne fadern.
– Jag vill bara åka hem och vara med henne hela tiden. Det är svårt att behöva lämna och åka ifrån men nu ska jag hem, säger han och ler ett stort leende.