Våren 2004. Asplöven hade för andra året i rad tagit sig till den allsvenska kvalserien.
Anförda av Tuomas Lohikoski, Jarkko Pakisjärvi och Heikki Kettunen tog man i allettan revansch för den tappade grundseriesegern till Kiruna i den sista omgången innan jul.
Och väl framme i kvalet så fortsatte klubben att chocka alla. Team Uppsala hemma. Asplöven hade gått fram till en 3-1-ledning och tilldömdes straffslag.
Heikki Kettunen fick chansen och gjorde allt rätt - fram till han skulle lägga in pucken i det nästintill tomma målet.
- Han drog bort målvakten så att han bara hade handsken kvar på linjen. Men han missade pucken och den gled med styrfart in i hans plockhandske. I anfallet efter gjorde de 3-2 och i sista perioden vände de och vann med 4-3. Sen blev det en avgörande match mot Teg i sista omgången som vi förlorade och där hade också en poäng räckt. Man har aldrig varit så besviken i hela sitt liv som då, säger Urban Lahti.
En straffmiss och en förlust i sista omgången medförde att Asplöven stupade på mållinjen och missade allsvenskan på sämre målskillnad än Teg.
Men veckorna senare tändes hoppet igen när AIK tvångsdegraderades och lämnade en vakant plats efter sig.
- Fast då valde de i stället att spela med ett lag mindre. Så egentligen är vi förtjänta av den här platsen, på något sätt är vi värda den, säger nuvarande assisterande tränaren Urban Lahti, som mellan 2001-2004 hade huvudansvaret i klubbens a-lag.
n n n
Kanske fick Asplöven igen för att man halkade in på ett bananskal i division I säsongen 2001/2002, efter att Älvsbyn dragit sig ur kvalet.
Efter bara två säsonger i det svenska seriesystemet, fram till 1999 spelade man i kalottligan tillsammans med lag från norra Finland och norra Sverige, tvekade man aldrig när man fick chansen och man tog klivet upp i den svenska tredjedivisionen.
Det var också startskottet på en framgångsrik och omtalad era som sportchef för Magnus Lehto.
För kaxig har han varit genom åren och han har inte varit blyg att kontakta spelare som har stått utan kontrakt.
Ett av hans första samtal i sin nya roll gick upp till Kiruna. Där hittade han först Robert Lahti och veckorna senare en 20-åring som dagarna innan hade blivit ratad ur Kirunas allsvenska trupp - som sista forward.
Jag tvekade först, men efter en helgs provspel i gränsstaden gick flyttlasset till Haparanda.
Trots att det var skilda världar jämfört med plantskolan 36 mil uppåt i landet så blev det en lyckad säsong, både personligen och för laget. Debutåret slutade med en hedrande fjärdeplats - och framförallt uppnåddes en viktig milstolpe i Haparandaklubbens historia.
- Vi fick redan det året slå storebror Kalix och det betydde mycket för de som var med på den tiden. Det kan man så här i efterhand se tillbaka på som ett viktigt steg i Asplövens utveckling. Det var ju så att Kalix var östra Norrbottens flaggskepp, säger Urban Lahti.
n n n
Säsongen efter drog jag vidare i karriären men Asplöven fortsatte med det som hade påbörjats och av bara farten lyckades laget ta sig till sin första allsvenska kvalserie, trots att majoriteten av spelarna var från närområdet och att Urban Lahti förfogade över en tunn trupp.
- Det är egentligen den här säsongen som har mest bragdstämpel på sig utav alla våra prestationer. Vi hade bara tre femmor som vi åkte runt med hela året och vi tog oss ända till allsvenskt kval. Det kändes som att nästa steg var taget, säger han.
Efter missen på mållinjen 2004 lämnade Urban Lahti föreningen.
Och det fick konsekvenser, stora konsekvenser.
n n n
I sin jakt på en allsvensk biljett tappade klubben fotfästet och den lokala prägeln försvann i takt med att Haparanda invaderas av slocknade och dyra stjärnor.
Vissa höll måttet, de flesta kostade mer än de smakade.
Framgångarna uteblev och under tre säsonger så lyckades man varken ta sig till play off eller kvalserie.
- Min personliga åsikt är att man blev fartblind. Man bara letade nya och det fick man faktiskt äta upp i några år, säger Urban Lahti och nuvarande huvudtränaren Per Kenttä fyller i:
- Många spelare kom in och många spelare fick gå under säsongerna. Så det var ju fel värvningar, säger han.
Om man har hamnat på fel kurs behövs det en bra kapten. Och sådana har det funnits gott om på isen genom åren. Petri Myllymäki är en, Sakari Jussila och Stanislav Kall är två andra. Men efter tre miserabla säsonger behövdes det någon i båset som kunde få klubben på rätt köl igen. Och då föll lotten på meriterade Freddy Lindfors, som en gång i tiden tog upp Luleå Hockey i elitserien. Då kom framgångarna igen - fyra år efter den där straffmissen.
Men det krävdes en tuff play off-serie mot Örebro för att återigen nå kvalserien under våren 2008
- Freddys intåg blev ett stort lyft för vår förening. Det blev bra struktur och han visste vad som krävdes för att ta sig upp i finrummet. Det var egentligen det som fick oss på rätt väg igen, säger Per Kenttä, som då fanns med som assisterande tränare.
n n n
Under sommaren lämnade Freddy Lindfors över ansvaret till Pasi Mustonen och när han hade handlat klart på spelarmarknaden förfogade han över den dyraste truppen i klubbens historia. Och i den ingick jag.
I tre veckor.
Efter sex träningsmatcher kallade Magnus Lehto mig till ett möte ute på parkeringen - i baksätet på hans Lexus med svarttonade rutor.
Vad han ville? Egentligen bara säga det som tränaren hade sagt kvällen innan, att jag och Björn Teräsniska kunde packa trunkarna och söka något nytt.
Vi lämnade och säsongen slutade med en ny kvalserie. Men tre tuffa play off-matcher mot Piteå tog udden ur laget.
- Då hade vi kanske det bästa laget på pappret. Men vi hade så mycket skador och sjukdomar så vi kunde inte göra oss själva rättvisa. Och sen hade Piteå ett jättebra lag det året och egentligen så tog vi död på varandra i play off och vi kom lite halvstukade till kvalserien, säger Per Kenttä.
Drygt tre år senare, i somras, ringde Per Kenttäs telefon.
Och resten är historia.
Efter elva år väntan och längtan blev drömmen om allsvenskan till slut sann.
- Först trodde man inte det var sant. Men det är också som jag har sagt tidigare, hade allsvenskan varit utformad som den var förut så hade vi spelat i den för länge, länge sen, säger Per Kenttä.
n n n
Precis som 2004 så var det ett lag som fick stiga åt sidan för att chansen skulle dyka upp. Då var det AIK, nu Borås.
Fast det finns en väsentlig skillnad: Denna gång valde man att tillsätta den vakanta platsen.
Och den blev Asplövens tack vare att man slutade trea i kvalserien i våras. En placering som under säsongen inte såg ut att vara möjlig att uppnå.
För med en tajt budget tvingades man satsa ungt, hungrigt och svenskt.
- Det fanns inte mer pengar att handla för men tanken var också att vi skulle satsa mer på svenska yngre spelare, säger Per Kenttä och fortsätter:
- Vi började jätteknackigt, speciellt innan jul. Men ju längre säsongen led så såg man hur hög kapacitet vi hade. Och det visste man när vi gick in i allettan, fast man var osäker på var vi stod någonstans.
Kunde du ens fantisera om allsvenskan när ni gick på is i augusti för lite mer än ett år sen?
- Nä, det var ingenting man tänkte på då. Det fick man smak på först när vi slog ut Huddinge i play off II, då kände man att vi var på väg att göra något stort.
Men säsongen var på väg att ta slut redan mot "talang-
fabriken" i söderort. Huddinge vann match ett hemma i Björkängshallen och inför returen i Haparanda fick Per Kenttä magsjuka.
Då kallades Urban Lahti in, han hade inte tränat a-laget sen 2004, och fixade fram en avgörande match.
- Det blev ju en nödlösning och det blev direkt kniven mot strupen. Men det fanns som inget att tveka på och sen bestämde vi oss för att försöka göra det tillsammans, säger Lahti.
n n n
I kväll spelar Asplöven en historisk allsvensk premiär när man möter BIK Karlskoga på bortais.
Och man är tippade att få en tung debutsäsong.
Per Kenttä däremot, han är fast besluten att föreningen ska inneha allsvensk status även i april.
- Jag tror stenhårt på vårt lag och vi har alla möjligheter att göra bra ifrån oss och jag tycker bara det är bra att vi är nederlagstippade. För nu har vi återigen chansen att visa fingret åt hockey-Sverige, säger han.
Den kaxiga uppstickaren är där de vill vara
- men utan Magnus Lehto och hans Lexus.
Bilen sålde Lehto för några år sen och sportchefstjänsten hoppade han av förra hösten.
Fast han lär finnas på plats när Asplöven möter Leksand hemma på lördag - mitt i klacken, som åskådare.
Men sparka spelare?
Det får någon annan fixa - om det nu skulle behövas.