Den 20-åriga handbollsspelaren har alltid setts som väldigt lovande.
Trots nylig återkomst från en svår knäskada och bara ett fåtal matcher för Strömnäs förra säsongen erbjöd Boden henne ett treårskontrakt.
Det blev ett hopp från division 2 till högsta serien inför hösten 2018.
Steget var som väntat tufft. Hansson var med i i matchtruppen alla gånger skolan inte hindrade henne. Men matchtiden blev mycket sparsam och vänstersexan noterades inte för något mål i SHE.
Nu har hon bestämt sig för att lämna laget och kanske även handbollen för gott.
Slutar du?
– Man ska aldrig säga aldrig, men det kommer att bli en paus. Jag har aldrig varit borta från handbollen, förutom när jag var skadad, så jag vet inte hur det blir. Jag känner ingen press i alla fall. Blir jag sugen i framtiden så kanske jag spelar, men om inte så har jag gjort min sista match, säger hon.
Hanna Hansson hade möjlighet att stanna i Boden.
– Men jag sade upp mitt kontrakt. Till hösten ska jag bo i Singapore ett halvår och fortsätta mina studier till civilingenjör. Det innebär att jag missar allt fram till januari och då går det inte att tillhöra något elitlag.
Vad ligger bakom ditt val?
– Jag har alltid känt att skolan går först för mig. Sedan var den senaste säsongen inte vad jag hade hoppats på. Det blev inte så mycket speltid och svårt att hålla motivationen uppe 100 procent när du inte får bekräftelse på att det går framåt. Visst har det gått bättre och bättre på träningarna, men jag har känt att "om jag inte få chansen nu, när ska jag få den då?", säger hon.
Vad har tränarna sagt?
– Att jag utvecklas, men att det tar tid när man kommer från en lägre division och det resonemanget förstår jag.
Hansson känner att skolan är viktigare än elitspel i handboll. Pendlingen Luleå-Boden och alla långa bortaresor har tagit mycket tid.
– Det har varit lite stressigt och jag har inte hunnit med att plugga allt jag vill. Det har ändå fungerat och jag har fått stanna hemma några bortamatcher när jag har brottats med tentor. Samtidigt har det varit jobbigt att sitta på bänken. Det är inte lika kul när du inte går framåt lika mycket. Jag har alltid tyckt att matcherna varit det roliga och det är jättesvårt att motivera sig när det visserligen tas steg framåt men det inte ger resultat i mycket speltid. Jag har inte längtat lika mycket efter träningarna, säger Hanna Hansson.