Boden Handboll stod för i princip fläckfri insats när topplaget Kristianstad besegrades med 24–16.
På plan var Bodens målvakt Sofie Svarrer Hansen som också belönades med att bli matchens hjälte efter matchen.
– Det är helt otroligt när man ser efteråt, alltså hur lite mål de gör. Bara 16 mål, och jag tror att de bara gör två mål sista 15 minuterna. Det kändes lätt i dag, vilket vi inte är vana med, och innan match var det inte det här vi förväntade oss. Men vi har ett riktigt bra försvar, vilket vi haft senaste matcherna, säger Sofie Svarrer Hansen.
Senast mot Skövde släppte Boden in 18 mål – och nu mot Kristianstad bara 16 mål.
Och sista kvarten berättar Svarrer Hansen skämtsamt att hon tyckte det var långtråkigt i målet.
– Jag tycker inte om att säga så, men sista 15 minuterna kände jag att kom ner och spela försvar igen. Man ser fram emot det då jag kände att de inte kom så många farliga anfall. Men det här är roligt att prova det här också för då behöver man koncentrera sig, och inte släppa in några dumma bollar. Och det tycker jag nästan vi förmår att göra i dag.
Vad har hänt med ert försvarsspel senaste tiden?
– Vi läser spelet mycket bättre och låter motståndarna komma till oss. Jag tycker om att spela inför ett sådant försvar då vi är aggressiva och vijobbar väldigt hårt.
Boden Handboll lånade in målvaktslöftet Christina Elm från storklubben Sävehof. För Sofie Svarrer Hansen var det skönt med avlastning då hon dragits med ryggbesvär ända sedan inledningen av säsongen.
– Det var bra för mig för då kunde jag bli helt skadefri och jag fick träna upp mig hur lugnt jag ville. Förut har jag varit tvungen att komma tillbaka snabbt och inte fått ta den tid jag vill. Det var fantastiskt att jag kunde träna upp alla detaljer och jag känner mig mycket snabbare nu, och det är en väldigt skön känsla. Det var bra att Christina Elm kom för mig.
Har du känt någon press att behöva komma tillbaka snabbt?
– Ja. Speciellt i år har jag haft ryggproblem som kom ganska tidigt, och som inte gick bort på lång tid. På slutet var det så frustrerande, och till slut var det inget alternativ än att sluta spela för att få koll på vad som hänt. Men nu har jag det helt fantastisk. Det är skönt att äntliga få känna så, och nu kan jag hjälpa laget som är det viktigaste.