I kanotmaraton är det masstart och när NSD pratade med Strand på förmiddagen innan loppet i Ungern låg fokus på "att hålla sig borta från strul och trubbel". Verkligheten blev att Strand och K2-partnern Markus Andersson krockade med Spanien efter 600 meter.
– Vi fick en bra start. Önskeplanen var att ta rygg på Spanien och det gjorde vi. Men deras andrabåt kom och krockade med oss. Riktigt hårt! Markus fick en hård sop i magen av deras paddel, men vi körde på ändå.
Fortsättningen blev på samma tema.
– I första kurvan blev vi påkörda av Tyskland. Vi var fokuserade, laddade - fortsatte att köra och var bra med i loppet trots allt. Men då kom Polens båt och kraschade in i oss också. Efter det fick vi problem med rodret och luften gick ur oss. Det kostar energi att ta nya tag så många gånger.
Strand menar att han och Andersson har lärt sig mycket bara av att vara på plats i ett kanotmaraton-VM, att få prova på uppladdningen och få en inblick i maratonsporten. Men samtidigt går inte besvikelsen att ta miste på.
– Ett VM-fiasko! Det är oerhört tufft och känns som en katastrof när vi hade formen och en så bra uppladdning. Man bryr sig så jäkla mycket, säger Strand som fick bryta loppet efter en mil.
Strand och Andersson skulle egentligen tävlat i U23-klassen, men ställde upp i seniortävlingen. Något som gör att de har många år kvar i sporten.
– Såklart är det så. Ens värld rasar samman efter det här, men man lever ju fortfarande. Vi hatar det här och är sjukt revanschsugna. I maraton krävs många år för att få upp hårdheten i kroppen, vi ska ge det några år till och satsar vidare.
Till VM hade du odlat en rejäl mustasch, efter all otur i loppet, ryker turmustaschen då?
– Mustaschen är helig. Den sviker jag inte. (Skratt).