Först: Panik, kris och katastrof – Luleå Hockey låg på elfte plats efter en inledning som fick en hel hockeystad att gnissla tänder.
Sen: Succé, segersviter och stabil defensiv – Luleå Hockey ligger på åttonde plats i SHL, efter sex segrar på de sju senaste försöken.
Grejen är ju att Luleå Hockey inte är ett annat lag nu än då.
De har lärt sig ett och annat, de spelar smartare och lite mindre fisförnämt, de jobbar hårdare och har rakare ryggar – men det är samma långsamma backar, det är i grunden samma smånätta forwards.
Under den framgångsrika period som följt efter förlusten mot HV71 för ett par veckor sedan har Luleå vunnit matcher på flera olika sätt. Förlorat har de bara gjort på ett enda – på grund av sin bristande fart.
Sist de här lagen möttes spelade Luleå hemma, man hade lite större flax – både med motståndarnas målvaktsinsats och i eget powerplay – men i grunden såg vi samma sak då som nu (och när Luleå förlorade i SHL, mitt i den nya fina sviten).
Det är fart mot finess – och den här gången orkade finessen faktiskt stå emot längre än jag trodde.
Jag misstänker att det, under en lång matchserie, kommer att se lite annorlunda ut.
Det är ju inte så att Luleåspelarna plötsligt blivit odisciplinerade eller dumma i huvudet. Det är inte så att de tar onödiga utvisningar för att det är så himla roligt – eller av ren slump.
Utvisningarna kommer på grund av att Frölundas spelare åker mer skridskor snabbare än Luleå Hockeys.
Stress, press, nervositet, att ständigt tvingas titta sig över axeln för att se om en motståndare är på väg att sno pucken – det är ingen rolig miljö att spela hockey i. I en sån miljö tvingas spelare till misstag.
Ändå är Luleå så här nära att slå Frölunda.
Det är ju liksom inget skitmotstånd. Roger Rönnbergs estetiskt tilltalande skapelse leder serien och har gjort överlägset flest mål. Luleå Hockey matchade det laget i stort sett tum för tum, det blev en oerhört underhållande offensiv holmgång för alla utom Lasse Falk och Jonas Rönnqvist. Luleå Hockey mår bra nu, spelarna har självförtroende, det är ingen fara på taket och trots att laget har brister är det tillräckligt bra för att kunna maskera dem hyfsat.
Det är inte kalasbra.
Det är inte så jäkla kontrollerat.
Men trots strafftorsken ska ingen komma och påstå att Luleå Hockey inte är spännande att följa.
För att bli ett lag som kan hota titanerna Frölunda och Skellefteå över en slutspelsserie? Då krävs förstärkningar. Jag har varit inne på det tidigare, jag kommer att fortsätta upprepa mig själv:
En snabb, spelskicklig back.
En vettig förstecenter.
Först då kommer Luleå Hockey att kunna utmana om SM-guldet.