Luleå Hockey har fart, teknik, avslut och intelligens i yppersta världsklass. Luleå Hockey har några av världens bästa spelare i sin trupp. Luleå Hockey har använt det där för att charma, briljera och stundtals leka med motståndarna i Riksserien.
Luleå Hockey har aldrig behövt vara särskilt stringent – därför har laget stundtals blivit en smula bekvämt.
Michelle Karvinen har understundom legat och fiskat på offensiv blå. Emma Eliasson har ibland dragit en spelare extra i defensiv zon. Rebecka Stenberg har inte alltid jobbat stenhårt hemåt. Det där har maskerats av truppens individuella briljans – men det är en darrig grund att bygga en guldutmaning på.
Därför var det så oerhört befriande att se det här lagets förstaperiod, den första insatsen i det första SM-slutspelet för ett damlag i Luleå Hockeytröjor någonsin.
Inget.
Jävla.
Schwammel.
Inte en onödig offensiv utflykt. Inte en svår passning. Inte ett felaktigt skridskoskär, inte en läcker dribbling, inte en enda bjudning någonstans. Det står att Brynäs hade tre skott på mål i första perioden, men jag tror att det är en glädjekalkyl.
Det var stängt, låst och igenbommat framför Omberg – så till den milda grad att Gladers gäng nog egentligen borde börja med värdetransporter.
Offensiven var väl inte säsongens spetsigaste, men den behöver inte vara det när man förfogar över landets bästa spel i numerärt överläge. Luleå unnade sig lyxen att luta sig tillbaka mot sin skridskoåkning och spelförståelse för att avgöra i powerplay. Brynäs spelade över för att få bort Michelle Karvinen och det gav ytor åt Noora Tulus och Melinda Olsson istället. Matchen var död och begraven efter två perioder – då maskinen började hacka.
Kanske gick det lite för lätt. Kanske trodde spelarna att det här var grundserien, att nerver aldrig skulle bli en faktor, att det här inte var en match som skulle kunna bestämma någonting.
Jo, tjenare.
Det tar ganska exakt tre minuter, två mål och en orutinerad utvisning av lagkaptenen att förvandla en guldkandidat till en dallrande amöba som ligger och tuggar på sina nerver i egen zon. Luleå klarade sig till slut, det vore väl fasen annars, men det krävs naturligtvis mer än så här för att laget ska infria förhoppningar och förväntningar.
Det viktigaste är ändå det här: Oavsett hur det såg ut, oavsett hur spattigt Luleå Hockey agerade i sista perioden, så står det 1–0.
Matchboll.
På hemmaplan.
På lördag.
Festen kan börja.