I över 40 år jobbade Hans Nilsson åt Försvarsmakten i Boden.
Det var där han fick sitt smeknamn.
– Jag jobbade i förrådet och i garaget, så då blev det ”Garage-Nisse”, säger han.
För ett par år sedan gick han i pension och fick ännu mer tid till sitt stora intresse – idrott.
– All min lediga tid går åt sport. Jag är en trogen supporter. Det man börjar med slutar man inte med, säger Nilsson som fyllde 71 år i vintras.
– Levande idrott är alltid roligt att se. Jag har ju utövat själv när jag var yngre, så nu när man blivit äldre vill man följa med från läktarhåll.
Många har ett lag i sitt hjärta, eller några få, men så är det inte för Hans Nilsson. Honom kan du hitta på bowling, fotboll, innebandy, friidrott, bordtennis, ishockey, handboll – eller någon annan sport.
Det finns bara en gräns.
– Jag följer allt inom Bodens kommun. Jag är Bodenfantast, det har blivit så. Jag är ju född och uppvuxen här så det är ju inte så konstigt. Jag far bara till Luleå om det är ett lag från Boden som ska spela där. Annars får det vara.
Idrottarna i Boden måste vara glada som har dig?
– Jodå, jag finns ju alltid på plats.
Hur många matcher ser du på en vecka?
– Det skulle jag också vilja veta (skratt). Jag räknar inte, men det finns alltid någon match ledig. Division eller kön spelar ingen roll. Klart det är kul när det går bra, men nog kan jag se vilken serie som helst. Alla behöver stöttas. De som utövar ska stöttas.
Det borde finnas fler som dig!
– Det kommer med tiden.
Han har blivit en profil i Boden som alltid hörs på läktaren.
– Jo, rösten går fram. Det ska höras vettu. En del sitter bara där och gör ingenting. Man måste vara engagerad. Det går inte att sitta tyst, det är inte roligt, man måste ta ställning till allt som händer. En film ser man inte heller om man inte tar ställning, säger han och fortsätter:
– Idrotten betyder mycket för hela kommunen så man måste vara där och stötta. Man måste vara med på ett hörn, det går inte annars. En match ska inte pågå under tystnad.
Du lever dig in i det?
– Jo, det gör man, man ser vilka som går framåt och vilka som går bakåt. Man dras med, det gör alla – hoppas jag.
Nilsson har sett många spelare genom åren och det finns en som gjort ett extra stort avtryck, backen Destin Makumbu som spelade med Bodens BK 2003-2007.
– Han var en favorit och en klasspelare. Han kom från England till oss. Nuförtiden bor han i Norge och har slutat spela. Jag kommer aldrig glömma honom.
Har du hittat någon ny favorit sedan dess?
– Nog har jag en favorit, Precious Johnson. Han borde få mer förtroende nu när laget har det kämpigt. Jag hoppas det vänder. Nog ska det här bli bra.
Tror du BBK kan ta sig tillbaka till superettan?
– Ja, men då får de bättra sig nu då. Man hoppas att de kommer igång.
Han brinner för idrottslivet i Boden och gör allt för att det ska gå bra för lagen han följer.
I slutet av 90-talet när Bodens IK hade det tufft ekonomiskt klev Nilsson in på kansliet med en sedelbunt för att hjälpa klubben på fötter igen.
– Det blev en rejäl summa, 11 000 kronor. Annars hade klubben gått i konkurs, så det kändes viktigt att göra en insats. Och så ville jag satsa högre än Kalixbon som ledde insamlingen.
Klubben gick till sist i konkurs 2005, men kort efter bildades Boden Hockey som nuförtiden spelar i ettan.
”Garage-Nisse” är såklart på plats i Björknäshallen.
– Hockeyn mår bra nu. Det är svårt att få alla sporter att gå bra samtidigt, men det är kul att vi är tillbaka på fötter igen.