Det är i början av april 2005. Platsen är klassiska Eriksdalshallen på söder i Stockholm, och det är final i 55-kilosklassen under senior-SM.
TV-bilderna visar hur en tämligen okänd 16-åring från Gällivare mer eller mindre buntar ihop en tio år äldre motståndare.
När matchen är över sträcker Johanna Mattsson armarna i luften.
Kvar på mattan sitter Ida Hellström, som har ett VM-silver i bagaget och massvis med internationell rutin, och undrar vad det egentligen var som hände.
Den dåvarande juniorförbundskaptenen Patrik Jansson är lyrisk när NSD pratar med honom efter uppvisningen på mattan.
– Johanna kan bli hur bra som helst. Det spelar ingen roll om motståndet är bra eller dåligt. Hon har alltid 100 procents fokus, säger Jansson och fortsätter ösa ur sig superlativ om både Johanna och hennes systrar hemma i Gällivare SK.
– Dessa systrar är exceptionella. Deras grundkondition är överlägsen alla andras. Sen förvaltar dom de på bästa sätt efter sin förmåga och har fart och rörelse i brottningen. Gällivare har ett bra koncept. De har koll på hur man ska käka, personliga samtal med brottarna och realistiska målsättningar.
Men alla var inte lika förvånade över Johanna Mattssons kliv in på den riktigt stora scenen.
Under ett par hade brottningssektionern i Gällivare SK målmedvetet och noggrant byggt upp en stor och seriös verksamhet sedan friidrotten lade ner sin verksamhet i kommunen något år tidigare. Tjejerna som då hade sysslat med friidrott sadlade om och började med brottning istället.
Något år senare anslöt också talangen Jenny Fransson från Rosvik.
Åren före Johanna Mattssons riktigt stora genombrott hade brottarna från Gällivare redan skördat massvis med meddaljer på ungdoms- och juniornivå.
När NSD träffade de dåvarande tränarna Håkan Johansson och Robert Johansson ett par månader efter SM 2005, summerar de det senaste åren för de unga och lovande brottarna i klubben.
– Hmm...låt se nu. På ungdoms-EM tog vi tre guld på fyra brottare. Ryssland som nation vann fem guld, konstaterar Håkan Johansson.
– På U- och JSM blev det totalt 15 medaljer. På Senior-SM blev det två medaljer på två brottare. Johanna och Jenny Fransson vann guld, inflikar Robert Johansson.
Under de första åren hade klubben ett drygt tiotal unga lovande brottare som tog hem massvis med segrar både i Sverige, men även internationellt.
En stor anledning till det stora lyftet och de otroliga resultaten var en då relativt okänd tränare som flyttat till Gällivare.
Han hette Fariborz ”Fari” Besarati och tog med sig ett nytt och lite annorlunda sätt att tänka, ett driv och en disciplin som hela klubben tog till sig.
– Jag har tränat bra och vi har en jättebra tränare som har lärt mig allt jag kan. Utan ”Fari” skulle jag inte ha klarat det, sa Mattsson till NSD efter SM-guldet i Stockholm.
Och just den starka träningsvilja som byggts upp inom gruppen, disciplinen, tävlingsinstinkten och sammanhållningen mellan brottarna var faktorer som gjorde att klubbens framgångar fortsatte.
Många hävdar att brottning är en av världens tuffaste sporter, inte minst med tanke på att man tränar på samma sätt som man tävlar.
Och i brottarlokalen hemma i Gällivare innebar det att varje träningspass blev som ett mästerskap med flera hårda matcher.
Ibland gick det till och med överstyr.
Det hände ganska ofta att tränarna Håkan, Robert och Fariborz fick gå in och bryta en match mellan två tjejer eftersom de mer eller mindre hamnade i handgemäng med varandra. Efter ett tag lugnande det ner sig, och tjejerna fortsatte sin träning.
I samma veva började det ringa på Håkan Johanssons telefon. Det kom förfrågningar om sparring och studiebesök från flera olika senior-landslag.
De andra nationerna hade börjat uppmärksamma de unga Gällivaretjejernas framgångar, och ville nu ta del av deras koncept. Så under en helg kunde landslagsbrottare från Österrike sparra med Gällivarebrottara. Veckan efter tränade de med landslaget från någon annan nation.
Elva år senare, bara ett par dagar före det att fyra av klubbens OS-brottare ska slåss om medaljer i Rio de Janeiro, konstaterar Håkan Johansson att medaljskörden och framgångarna från det tidiga 2000-talet har hållit i sig för hans före detta adepter i klubben.
Visst, en handfull av dem har sedan ett par år tillbaka slutat med brottningen.
Men Johanna och Sofia Mattsson, Henna Johansson och Jenny Fransson tillhör den absoluta världseliten. Kvartetten har vunnit massvis med internationella mästerskapsmedaljer
– Det har varit som en slags framgångssaga i stort sett hela tiden. Och bara det att Gällivare, som egentligen är en vinterort har fyra deltagare med på ett sommar-OS är ganska stort, säger Johansson.
Men innerst inne är Håkan Johansson egentligen inte särskilt förvånad.
För både han, tjejerna och klubben kom redan i ett tidigt skede fram till att OS inte alls var någon omöjlighet.
Snarare ett fullt realistiskt mål.
Under en konferens med Norrbottens Brottningsförbund i början av 2000-talet stod framtida visioner som en punkt på agendan.
Håkan och hans kollegor från GSK började genast skissa på hur framtiden skulle se ut.
Till OS i Peking 2008 skulle klubben ha med minst en brottare.
I London skulle det vara minst det dubbla deltagarantalet.
Och lagom till OS 2016 skulle klubben ha med fyra aktiva från klubben.
Med facit i hand hade Johansson full koll på framtiden...
Det var också i samband med visions-konferensen i Norrbotten, som tjejerna och klubben kom i kontakt med Sveriges Olympiska kommitté, SOK för första gången.
SOK hade förstås inte missat att det fanns en handfull potentiella medaljörer i den lilla klubben i Norrbotten.
Sofia Mattsson var den första i GSK som fick SOK-stöd, och kort därefter var de andra tre också med i den olympiska familjen.
– Bland annat var de uppe från här från SOK och kollade vad vi hade hemma i kylen och skafferiet. Allting var verkligen noggrant, från kost och träning till mycket annat. Jag minns att tjejerna kallade mannen från SOK för ”Kostnissen”, berättar Håkan Johansson.
För brottarna var det dock ingen större chock att ta sig till de nya och hårda kraven från SOK.
Redan från ung ålder var de införstådda med att hård träning lönar sig.
– Det är ett ohyggligt hårt arbete som tjejerna har lagt ner under alla de här åren. Vi styrde dem redan tidigt att de skulle vara tillsammans, att de skulle ha kul tillsammans och att de skulle träna hårt tillsammans. Vi gjorde mycket roliga aktiviteter också, men vi la alltid också in ett tävlingsmoment i allt vi gjorde, säger Håkan Johansson.
Han fortsätter:
– Lär man någon att träna hårt blir det så att de gör det också. Men givetvis, blir det ingen framgång tappar man ju sugen. Men i och med att tjejerna har haft framgångar i stort sett hela tiden har de alltid också haft orken och viljan att träna hårt.
Under 2009 valde Jenny Fransson att flytta från Gällivare och ner till Skåne, där tränaren Fariborz Besarati redan bodde.
Under försommaren året efter följde båda systrarna Mattsson och Henna Johansson efter.
Tillsammans med Besarati skruvade de upp träningen ännu mer, blev ännu mer sammansvetsade och fortsatte sin utveckling.
Men allting har heller inte gått spikrakt under kvartettens dryga tio år i världseliten.
Johanna Mattsson har haft tre allvarliga knäskador inom loppet av fyra år, som gjorde att hon bland annat missat två OS.
Henna Johansson har fortfarande problem efter sitt diskbråck.
Sofia Mattsson har skadade knän och problem med diskarna.
Dessutom har de dragit med interna stridigheter inom landslaget under flera år, framför allt i samband med OS-uttagningen till London när Fariborz Besarati, som också är förbundskapten, valde att ta ut Sofia Mattsson istället för Ida-Theres Nerell.
Håkan Johansson säger att alla motgångar har gjort tjejerna starkare, och svetsat samman dem ännu mer.
– De har alltid krigat sig tillbaka, trots motgångar och skador. På just det sättet är de ohyggligt tuffa och envisa. Och även om brottning är en individuell idrott är de här tjejerna ett starkt lag, säger Håkan Johansson och fortsätter:
– På vissa mästerskap har några av dem lyckats och någon annan har inte lyckats. De har alltid sporrat och stöttat varandra i alla lägen.
Och just den lagkänslan tror Johansson kan bli en väldigt viktig faktor på OS-mattan i Rio de kommande dagarna.
– De har hela tiden pratat om att alla fyra ska få till det på ett och samma mästerkap. Det är kanske nu det är dags...