Det var ett år som hämtat ur en julsaga.
En fjärdeplats på Tour de Ski följdes upp av en fjärdeplats i det första OS-loppet. Sven Nylander-syndromet grinade Marcus Hellner i ansiktet och en hyfsat normal människa hade nog känt att "nej, nu skiter jag i det här".
Men Hellner gjorde tvärt om.
Han vann den avskyvärda dubbeljakten - för Hellner är skidbyten ett gissel, inte en utveckling - och han avrättade allt motstånd på herrstafettens sista sträcka. När säsongen var över stod han som trea i den totala världscupen och var den mest uppenbara svenska herrstjärnan på många år.
- Det var ett riktigt kanonår för mig. Jag förstår det mer när jag kommer in i den nya säsongen, att jag hela tiden var med och slogs i toppen. Det var väldigt härligt och roligt, skidåkningen stämde så ofta, säger Hellner.
Efter en sån säsong är det egentligen omöjligt att inte belönas. Hellner har redan fått en fjärdedel av Svenska Dagbladets bragdmedalj, som tilldelades stafettlaget, och är en av favoriterna i många av kategorierna på idrottsgalan i januari.
Tack vare OS-succén får han nu dessutom - i benhård konkurrens med Charlotte Kalla - Norrbottens mest anrika pris:
NSD-medaljen.
- Att OS blev som det blev var ju en fullträff. Nu känner jag att jag kan vara där uppe, jag har fått smaka på det och vill dit igen. Nu har jag den hungern som driver mig - och det är skönt.
Det var ett julfint Gällivare som tog emot Marcus Hellner när han landade sent i måndags kväll efter tävlingarna i franska La Clusaz. Kommunens belysningar var uppsatta, en skola inne i centrala stan hade gjort adventskalender av hela fasaden och från ett - konstigt nog, det var tolv grader kallt - öppet fönster hördes Dean Martins version av "Rudolph, the red-nosed reindeer".
Snö i Västergötland igen
Men julstämningen fick vänta. I Gällivare blev det några träningspass, en thailunch med skidrektorn L-G Pettersson, ett par mil på skotern, lite packning för Tour de Ski - och i går reste han hem till föräldrarna i Lerdala.
- Det blir bra, det blir fin skidåkning där precis som i fjol. Jag bor alldeles bredvid spåret inne i byn där, det är två och en halv kilometer som är rätt roliga att åka, berättar Hellner.
Under världscuptävlingarna i La Clusaz den senaste helgen kände Hellner sig en smula frustrerad. Framför allt under tremilen, där han inte alls var med i striden om tätplaceringarna.
Men han har klart för sig vad det beror på.
- Det var inget vidare. Det är alltid tråkigt att åka när man inte är med där uppe, man blir lite förbannad, säger Hellner.
Du har vant dig vid att vara med nu?
- Joo, man vet ju att man kan vara där - och det är inget kul när man inte kan vara där och kriga. Men jag tror att jag vet varför det blev så.
Nå?
- Det sitter lite i träningen, jag har inte haft lika mycket intensitet de senaste två veckorna.
Är det beräknat så för att du ska kunna åka bättre längre fram?
- Jaa, kanske lite så. Hade jag velat åka bättre i helgen så hade jag kunnat ställa om litegrann och kört ett par fartpass. Jag brukar behöva det.
Att Hellner är någorlunda rätt på analysen visar också resultaten från stafetten, som kördes i söndags. Med ett fartpass i kroppen - tremilen dagen innan - hade Hellner den snabbaste åktiden på sin sträcka.
- Jag var lite piggare, det är ett faktum att jag är en sån som behöver fart och tävlingar för att åka bra. Nu fick jag bara ett kvitto till på det, förhoppningsvis är det som jag tror också...
Dubbelt julmys - i skidspåret
Om Hellner har rätt - och med formtoppningen till OS i färskt minne finns det en del som tyder på det - återstår egentligen bara väntan på Tour de Ski, som startar på nyårsafton.
Väntan - och träning.
Med bara dagar kvar till säsongens näst viktigaste tävling finns det inte mycket tid över till mys.
- Det blir tre-fyra timmar om dagen, oftast uppdelat på två pass nu under jul. Det är skönt att få komma ner på låglandet när man varit på hög höjd i två veckor, säger Hellner.
I dag är det julafton. Medan du ligger där på sofflocket mitt mellan risgrynsgröten och sillen kan du ju skänka en tanke till den svenska skideliten i allmänhet och Marcus Hellner i synnerhet.
De kör dubbla pass för att skapa nya idrottsminnen, nya segrar och nya NSD-medaljer. Ta en minut och fundera på raderna i Viktor Rydbergs gamla dikt medan du somnar in framför brasan:
Snön ligger vit på fur och gran.
Snön ligger vit på taken.
Endast Marcus Hellner är vaken.