Kvinnan i kassan inne på lunchrestaurangen tittar noga på kunden framför sig.
– Är det du som är vår skidstjärna? Visst är det det?
– Det vet jag väl inte, säger Marcus Hellner lite blygt.
– Men det var jag som åkte skidor i alla fall.
Så är 23-årige Hellners liv just nu. Det förändrades på bara några sekunder i lördags. Han gick från att vara en anonym skidåkare som fick slåss med näbbar och klor för att få tillräckligt med sponsorer för att klara sig runt på Världscupcirkusen – till att bli en av våra mest uppmärksammade idrottare som inte kan gå många meter i Gällivare utan att få gratulationer av människor han knappt har sett tidigare.
Vi träffas fyra dagar efter att han stod för det som i media kallades för Undret på Dundret. Över en portion köttbullar och pasta diskuterar vi bland annat den kommande säsongen, drömmen om ett OS-guld och hans beundran för Per Elofsson och Björn Dählie.
Men det som först avhandlas är hur de senaste dagarna har varit.
– Det händer ju mycket grejor, haha. Telefonen har ju gått i ett hela tiden. Det är folk som ringer och det är många som har grattat. Och har man gått här på stan någon gång och gjort något ärende så känns det som att alla vet vad som ha hänt, alla har gratulerat och tycker att det var jättekul. Och det är så jäkla smickrande och det är så himla kul att känna det stödet från orten, att skidåkning är något som ligger en varmt om hjärtat liksom, säger Hellner och fortsätter:
– Det har varit mycket strul i Gällivare, det här med morden och det här med LKAB – att de var tvungna att varsla lite grann.. Jag tror att det känns som att det var många som tyckte att det hände någonting på den bra sidan. Och det känns jättekul att vara med om det.
När du slog på telefonen efter tävlingen, hur många missade samtal och meddelanden hade du?
– Ja, jag hade säkert hundra sms, och det bara rullade på hela tiden. Man hann ju inte svara till alla, utan det fick jag ta på kvällen sen.
Hellner har tidigare varit väldigt upp och ner. Han har bland annat en andraplats i ett Tour de Ski-lopp, men han har många placeringar långt ner i resultatlistorna också.
– Jag vet hur det är när det går dåligt. Att då få ett riktigt bra lopp och smälla till med en seger, det känns ju stort. Då förstår man verkligen, då kan man vara glad över det. Man är glad att man har varit med om det.
Hellners seger var enormt oväntad för allmänheten, men den var oväntad för honom själv också.
– Det trodde jag absolut inte. Jag har väl haft som mål i år att vara uppe på pallen.
Vad har du förklaring till att det gick så pass bra som det gick?
– Träningen har gått jättebra i år, jag har inte varit sjuk en enda vecka och jag har gjort precis allt. Man känner inför säsongen att ”jag hade nog inte kunnat gjort någonting annorlunda.”. Och det har jag aldrig känt tidigare år, att träningen har gått precis som jag velat. Så jag tror att jag har tagit ett steg i träningen, tränat mera och lite mera disciplinerat. Så jag tror att det är största delen att man kunnat smälla till så här.
En sak som gör Hellners seger extra stor för honom är det faktum att den faktiskt kom på hemmaplan. För trots att han urpsrungligen är från Lerdala i Västergötland böjar han nu kunna räknas som en riktig Gällivare-bo, vilket märks när man går med honom. Han hejar på människor överallt. Men det är kanske inte så konstigt. Han har trots allt bott i Norrbotten i över sju år nu, något han inte hade räknat med när han flyttade upp.
– Nej, då var jag ganska övertygad om att jag skulle bo här i sju år och sedan flytta härifrån.
Men så blev det inte. Varför, kan man fråga sig.
Hellner tuggar klart på köttbullarna, och börjar sedan med en hyllning till vinterstaden Gällivare.
– Det är ju snön framför allt, att vi har så bra förhållanden här, väldigt bra träningsterräng. Det är nära till fjällen, det är nära till myren. Sedan har vi bra tränare som är intresserade och ger alla den förutsättning de behöver.
Men varför flyttar du inte till Östersund som resten av skidlandslaget?
– Dels så trivs jag bra här, och jag har bra sponsorer som stöttar upp här. Det hade jag inte haft i Östersund.
– Och sen har man mycket kompisar här och har lärt känna mycket folk. Så det är helheten.
Hellners seger har alltså genererat en hel del uppmärksamhet den senaste tiden, såväl från allmänheten som från media. Något som han tycker är riktigt roligt, men något som samtidig kan innebära en risk för framtiden.
– Definitivt. Det har man ju sett på en del, att det blir så mycket grejer, framför allt mycket saker runt omkring som man ska vara med på. Olika arrangemang, och annat. Det får man ju lära sig att förhålla sig till. Det svåra är ju att tacka nej till saker. Man vill ju egentligen vara med på det mesta. Man tycker ju att det är kul, man är ju glad att det är många som vill ha en på olika saker. Men man får lära sig att säga nej till olika saker.
– Det är väl det som är svårt, och det får man nästan lite dåligt samvete över ibland, när folk kanske inte förstår att träningen måste komma först, att det är det som är det viktiga. Men det har man lärt sig av andra kanske, så man vet att i längden är det träningen som gäller. För att man ska fortsätta lyckas så måste man ju träna på och göra det man ska. Men det finns risk att det kommer i andra hand. Och då blir resultaten lidande också.
Hur ska du göra för att inte falla i den fällan?
– Nej, men det känner jag att det har funkat bra. Det känner jag i dagarna också, först planerar jag träningen. Så jag tror att jag har ganska bra koll på det. Sedan tror jag att allt annat, det kommer att lugna ner sig om någon dag.
Men en förutsättning för att det ska lugna ner sig är dock att resultaten ska lägga sig på en lägre nivå. Men det tror Hellner om att de kommer att göra.
– Det är väl klart att jag kommer inte att vinna varenda tävling, det förstår jag. Jag får väl fortsätta att vara nöjd med jag kommer bland de tio.
Men det är nu. Framöver kommer dock målen att höjas. Framför allt nästa säsong, då det nalkas ett OS.
– Då går det en 15 km skate i Vancouver, och den ser jag fram emot otroligt mycket. Speciellt nu då, när man har visat att man kan vara där uppe. Att kunna få smälla till med ett guld där, det hade ju varit... Ja, bara tanken på det, att man har chansen på det. Det ska bli kul att kunna se vad det kan bli.
Den här säsongen då?
– Vi har ju VM i Liberec. Och där siktar jag väl på att vara med och fightas om en medalj, om det blir på en stafett och vad som nu öppnar sig. Det är ju en skiathlon tremil, och den borde ju passa ganska bra. Det ska bli kul att se. Jag törs inte sätta några höga mål direkt.
Det börjar vara dags att avrunda intervjun. Vi reser oss upp och lämnar brickorna på vagnen.
– Tack för god mat, säger Hellner till kvinnan från kassan.
– Varsågod. Och nu fortsätter du göra så att jag gråter, svarar hon med ett leende.
– Jag göra mitt bästa, svarar Hellner.
Det tar vi som ett löfte.
DANIEL GREFVE